KRÖNIKA Vår ständige debattör ”En arg blatte talar” kommenterar idag medierapporteringen runt Lisa Holm och hur folk ur alla läger försöker dra politiska växlar av det som hänt. Nu ger han kängor åt alla håll och kommentarerna är precis så syrliga som de brukar vara när han tar till orda.

Red. kommenterar: Det var inte bara Expressen som sökt Lisas kompisar, det var flera journalister från olika redaktioner. Flera journalister menar att det hör till att söka kontakt med kompisar, anhöriga och liknande vid större nyhetshändelser och att det är normala arbetsmetoder. Det betyder dock inte att de är befriade från kritik.

Expressens reporter svävar kring de överlevande som en hungrig gam. Nu när en människa har dött flyger han runt i närheten av den döda kroppen och försöker plocka så mycket kött han bara kan komma åt.
”Hej! Jag är reporter. Jag hörde att du gick i samma klass som offret. Ring mig gärna!”

Polisen har till och med sagt att dom har varit tvungna att polisiärt hantera journalister som har tagit sig in på Lisas anhörigas tomt i syfte att få höra, eller lyckas få till ett samtal med Lisas familj. Enligt Forbes så är ”journalist” nummer 6 på listan av de topp 10 jobb som psykopater attraheras till. Det låter rimligt tycker jag.

Det märks vad journalisten vill komma åt. Han vill ha vara först med detaljerna så att han kan skriva en story som skiljer sig från de existerande, genom att ha något nytt att erbjuda. Det man vill göra, helt enkelt, är att sälja känslor. Offer säljer. Lidande säljer. Media vet detta. Dom har ett strikt business-tänk kring tragedier. Och personligen tror jag dom går ner på knä varenda dag och tackar Gud för att världen ser ut så som den gör. För utan hemskheter hade dom varit arbetslösa.

Expressens journalist är inte den ende som försöker utnyttja en tragedi för personlig vinning. Radikalfeministen Irena Pozar försöker använda känslorna som har stormat upp för att vinna över människor till sitt politiska läger. Hon skriver:
”Rädslan är något man som kvinna har lärt sig leva med och den finns ständigt närvarande i form av krampaktiga tag om nycklar och omvägen man tar hem för att den är lite, lite mer upplyst. Och därför känns det som att jag ska gå av på mitten när jag tänker på den rädsla Lisa måste ha känt när hon insåg att allt det hon blivit varnad och varit rädd för plötsligt blev verkligt.”

Det hon skriver är intressant av flera skäl. För det första så är män överrepresenterade som dödsoffer när det kommer till mord. Jag tror inte detta beror på att ”samhället lär män att mörda män”. Jag tror det är mer komplex än så. Därför har jag även svårt att köpa förklaringsmodellen: ”Samhället lär män att mörda kvinnor.”

För det andra så är det hon ägnar sig åt projicering. Irena Pozar tar sina egna tankar och lägger in dom i offrets huvud, utan att någonsin ha pratat med offret eller lärt känna henne över huvud taget. Hon vet inte hur Lisa Holms mentala landskap såg ut. Det finns inget som säger att Lisa gick runt och var konstant rädd för män hela sitt liv. Jag tänker inte utesluta det, men jag tänker inte ge mig själv tolkningsföreträde över henne heller.

Sen har vi även de som försöker mjölka känslostormen för att vinna över människor till lägret som är kritiskt mot den förda invandringspolitiken. Även att det är ett läger jag själv tillhör så tycker jag att dessa är precis lika illa. Det ligger nämligen inte i invandrares nedärvda essens att mörda. I nuläget vet vi absolut ingenting om förövarna och vad deras motivation var, om det var en negativ kvinnosyn med kultur som bidragande orsak, om det grundades i svenskhat, eller om dom helt enkelt var dåliga människor med dåliga relationer till sina mammor. Man bör avvakta med spekulationer tills dess.

Totte Löfström på Nyheter24 skriver: Det här är inte ett bevis på att vi måste minska invandringen. Det här är inte ett bevis på att vi måste stänga gränserna. Och det här är inte ett bevis på att utrikesfödda människor är ett hot mot Sverige.”

Hur vet du det? Även där har vi en människa som uttalar sig förhastat och försöker övertyga allmänheten att komma över till hans synvinkel. Men det kanske skulle kunna visa sig bero på en myndighet som är korrupt och inte gör ordentliga kontroller på vilka de släpper in. Man skulle med skäl kunna argumentera för att så var fallet i mordet på Elin Krantz. Hon blev våldtagen och mördad av en etiopier som invandrade till Sverige från USA, som tidigare visat sig vara våldsam mot kvinnor och även hade suttit i fängelse i USA. Det finns ingen anledning till varför en människa med kriminell bakgrund skulle ha fått medborgarskap i Sverige till att börja med. Det är alltså ett mord som hade kunnat undvikas.

Detta betyder såklart inte att alla invandrare är våldsamma och att gränserna bör stängas. Men det kanske betyder att vi borde se över slappheten som både politikerna och migrationsverket regelbundet uppvisar så att det inte händer igen. Detta är bara en tanke, inte ett faktum, och fallet med Lisa är inte detsamma som fallet med Elin. Jag försöker bara påvisa att ingen borde dra förhastade slutsatser.

På tal om personlig vinning, vad är min agenda med den här texten egentligen? Ptja, jag kan iallafall garantera dig att jag inte tjänar några pengar genom att skriva här. Nej, det jag vill göra är att införa ett perspektiv som jag inte har sett någon annanstans: Jag skulle vilja se att fler människor avvaktar med slutsatser och prioriterar nyanstänkande. Jag skulle vilja att fler släpper taget om sitt ego och istället för att försöka bevisa en poäng mot meningsmotståndare, bara säger: ”Det är synd att en oskyldig människa dog.”

Själv tycker jag att det mesta rörande mordfall i media är som nån slags pornografi. Känslor slängs upp på en skärm och kroppar används för att tjäna pengar. Det kanske var den poängen som mästerverket ”A Serbian Film” försökte bevisa. Till och med när du är död så slutar du inte vara ett verktyg för någon annans personliga njutning. Njutning, vinning, sak samma.

Därför är jag inte särskilt intresserad av att läsa om mord heller. Jag läser faktiskt inte nyheter särskilt ofta överlag. Jag vet varför ni skriver om hemskheter och fan vad det äcklar mig, för det är absolut inte av humanistiska skäl.