”En fattig människa behöver inte vara ett offer”

Matilda menar att det inte alls behöver vara synd om fattiga människor.
  • Onsdag 8 Jun 2016 2016-06-08
E-post 273

DEBATT Finns det egentligen anledning att tycka synd om fattiga människor eller får de skylla sig själva i någon mån? Enligt Matilda Andersson, som författat en debattartikel, kan man rimligen inte veta om man inte känner den fattiga personen ifråga. Därför menar hon att det är fel att generellt tycka synd om någon bara för att den är fattig.

Det finns mycket i det svenska samhället som jag ogillar eller rent av avskyr. Det kan vara allt från ingrodd socialism som förpestar allt njutbart i livet, vilket Gabriel Wikstöm är ett perfekt förkroppsligande av, till den idiotiska tron på jämställdhet som leder till kvotering av kvinnor där de inte alltid kan konkurrera. En annan så kallad helig ko som jag motsätter mig är den irrationella vedertagna synen på alla fattiga människor i samhället som offer. Varför förväntas vi automatiskt tycka synd om dem?

Det som blev startskottet till den här artikeln var att jag diskuterade situationen rörande rumänska tiggare i Sverige med ett par vänner. Jag har länge haft en känsla av att det är naivt att ge kontanter till dessa människor utan att känna dem, veta om de får behålla pengarna eller ha kännedom om deras historia, för att inte tala om att man bara låter en ohållbar situation bli ännu mer utdragen. Sedan brukar också det faktum att svensk media stödjer någonting vara ett gott tecken på att man egentligen borde göra något på ett helt annat sätt.

En av vännerna reagerade i alla fall starkt emot min syn på situationen och verkade inte kunna förstå hur jag kunde vara så hjärtlös. Jag är ju trots allt kvinna, var är min moderliga instinkt? Men diskussionen blev starten på en egen liten resa där jag dök djupare än de rumänska tiggarna på gatan till hela fenomenet kring att man automatiskt ska tycka synd om fattiga människor i samhället. Jag hittade en ny vedertagen åsikt som man i Sverige, men kanske också i de flesta samhällen, förväntas hålla med om.

Ett fyllo på en bänk, en ensamstående mamma som går på bidrag, en tiggare eller en arbetslös trettioåring. Varför ska du tycka synd om dem innan du under ett flertal timmar suttit och förhört dem på hela deras livshistoria och alla val de gjort? Du kan inte på rak arm veta om trettioåringen valt att skolka hela gymnasiet, du kan inte veta om den ensamstående mamman hade oskyddat sex med en idiot (vilket gör henne till en idiot), du kan inte veta om fyllot valt sprit framför att dyka upp till jobbet eller om tiggaren köper cigaretter för hälften av pengarna. Du kan inte veta, så varför låtsas du?

I en debattartikel brukar man alltid ha med ett motargument mot sin tes som man sedan ska ”skjuta ner” som lärarna så vackert uttryckte det i skolan, men helt ärligt, vad finns det för argument mot mitt ställningstagande här? Vad kan anses vara ett bra argument mot det rationella i att inte låtsas känna människor man inte vet någonting om?

Mina avslutande ord på ämnet får bli att denna heliga ko är en som jag gladeligen skulle se slaktad så fort som möjligt, trots att jag är vegetarian.

Matilda Andersson

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag