RECENSION Under de senaste tio åren har befolkningen ägnat allt större del av sin tid åt internet, som på allvar börjar konkurrera med både tryckt media, radio och television. Du läser till exempel just den här texten på internet.

Ändå har internet varit märkligt frånvarande i samtidslitteraturen, där karaktärerna ofta på sin höjd googlar olika uppgifter, för att i övrigt ringa, skicka SMS och mötas IRL, som om litteraturen fastnat i ett evigt 1998.

Henrik Bromanders nya roman ”Vän av ordning” är mig veterligen det första seriösa svenska försöket att göra litteratur av internetnärvaron, och perspektivet är den sverigevänliga internetkrigarens, en av de grupper som flitigast och skickligast använt internet för att påverka den analoga världen.

Huvudpersonen Joel är en ung man på ständig kant med tillvaron, fast i ett socialt och psykologiskt utanförskap. Det här låter kanske som en ganska klichétyngd bild av sverigevännen, men är snarare typisk för Bromanders egna produktion (han har publicerat sammanlagt 9 titlar sedan debuten 2005) som ofta kretsar kring utanförskap och ensamhet, än för raljanta kulturkrönikor.

Även om han med tiden skaffar sig en thaifru, är Joel inte en alkoholiserad och svagbegåvad arbetarklassrelik som kunde ha tuktats in i sosseriet om vi bara behållit verkstadsindustrin, utan en reflekterande nonkonformist från ett vänstersinnat men splittrat undre medelklass-hem. Hans mamma är en typisk ”batikhäxa”, som arbetar som kurator på Skurups folkhögskola. Pappan är en frånvarande och missbrukande jugoslavisk invandrare. I arbetarorten Skurup utgör denna grunden för Joels utanförskap, upprorslust, och Bamse-förstärkta rättvisepatos.

Men i Sverige under tidigt 2000-tal utgörs ju inte etablissemanget av vita män i kostym som värnar sina traditioner, utan av 68-generationens förvuxna bebisar, en generation som gjort upproret och normbrytandet till sin livslånga uppgift. Hur gör man uppror mot dem?
För Joel börjar det med helt opolitiskt internettrollande, som blir till allvar i och med kampanjen mot Sverigedemokraterna. När hela etablissemanget, det kulturella, mediala och politiska, tillsammans mobbar ett litet parti befolkat av marginella existenser, får Joels upprorslust och rättvisepatos till sist ett mål och en riktning. I takt med Sverigedemokraternas framgångar faller dock Joels egna liv samman, och hans utanförskap fördjupas.

Bortom den dagsaktuella politiska ramen handlar romanen framförallt om förhållandet mellan digitalt liv och analogt, mellan internet och verklighet, om hur människan riskerar att förlora det psykologiska fotfästet i en tillvaro som präglas av nätvärldens trollningar och avatarer.
Författaren Henrik Bromander är socialist långt ut på vänsterkanten, men låter inte sina politiska sympatier skymma sikten eller grumla kärleken till sin huvudperson. Det är ett ömsint och djuplodande porträtt av en mångbottnad karaktär, vars agerande till stor del framställs som ett följdriktigt resultat av tidens sociala dynamik, där normkritik blivit norm, revolutionärerna har passerkort till radiohuset och upproret reducerats till jämlik kvotering av klassystemet. I sin inlevelse med huvudpersonen går han tidvis till och med så djupt att man som läsare delar dennes näthat, som i porträttet av den hippa PK-bloggerskan Magda F, en frän nidbild av allt som är fel med Nöjesguiden-vänstern.

Han är kort sagt en för stor författare för att förfalla till den rena propagandan, med möjligt undantag för det billiga tricket att låta Peter Mangs göra ett litet och onödigt gästspel. En billig eftergift för en tidsanda ”Vän av ordning” kommer överleva, inte minst tack vare verkets sidvändar-kvaliteter. Den riktigt stora litteraturen liknar ju den populära litteraturen på så sätt att man inte kan sluta läsa när man väl har börjat.

Vän av ordning
Av Henrik Bromander
490 sidor, inbunden. Bokförlaget Atlas

Johannes Nilsson är författare och bokaktuell med romanen Blodtörst.