ALMEDALEN På tisdagen arrangerade Borgerligt Europaforum en paneldiskussion om vad som väntas hända nu när Brexit är ett faktum. Debattörerna var luttrade och ovanligt kritiska mot det EU som hyllas av en enig presskår på de stora tidningarna.

Då seminariet planerades visste ännu ingen hur utgången i den brittiska folkomröstningen skulle bli, så en av de planerade deltagarna var Carl Bildt. Han deltog dock inte i dagens paneldiskussion utan hade tydligen valt att ligga lågt. Han hade ersatts av Mark Brolin, svensk-engelsk journalist och debattör som är starkt EU-kritisk.

Övriga medlemmar i diskussionen, som modererades av Karl Sigfrid (M), var Fredrik Erixon, director vid The European Centre for International Political Economy, Olle Wästberg, tidigare riksdagsledamot för Folkpartiet och nu senast aktuell med demokratiutredningen, samt Nils Lundgren, tidigare EU-parlamentariker för Junilistan.

Diskussionen mjukstartade med ett försök att förklara varför britterna röstat som de gjort, och varför EU-kritiska vindar blåser genom Europa. Det talades om en mer konservativ höger och ett växande gap mellan etablissemanget och folket. Vanligt folk har tappat förtroendet för eliterna.

– Vad vi ser nu är att demokratin fortfarande fungerar. Det blir uppror, folk vill inte ha det här. (…) Om det hade funnits några vettiga partier som kritiska mot det här, men som inte har brunt förflutet, eller kommunistförflutet, utan riktiga partier som anständigt folk kan rösta på, då skulle det här bli riktigt bra. Det skulle bli ett stopp för den utveckling mot överstatlighet, EU:s till exempel, som det inte finns någon majoritet för bland folken i Europa, säger Nils Lundgren.

Mark kommenterar att den bild som målas upp av svenska tidningar, att engelsmännen nu ångrar sig och vill göra om och hela den grejen är fullständigt snedvriden. Han förklarar att i England finns det flera olika medier med olika åsikter i frågan. En del är glada, andra gnäller. Till skillnad från Sverige, där alla stora tidningar är fullständigt okritiska till EU-medlemskapet.

– Den bild som kommer fram i svensk media är helt skev, konstaterar han.

Olle Wästberg beskriver EU som ett projekt som lider av ett stort demokratiskt underskott. EU-parlamentet har för lite makt och för lite kontakt med folket. Wästberg ser inget generellt problem med ett överstatligt projekt som EU, förutsatt att det faktiskt levererar. Men som framkom med all önskvärd tydlighet under Greklandskrisen klarar EU inte av att leverera. Och det behövs ansvarsutkrävande.

– EU har blivit alldeles för stort och i och med att folket accepterar inte det här mäktiga överbygget. Det vi valde i Sverige 1994, det var frihandel och samarbete. Men så har man byggt något som blivit mycket, mycket mer än så, och det är inte konstigt att folk reagerar, och det är sunt att folk reagerar, säger Mark Brolin.

Frågon om hur Brexit rent praktiskt ska gå till är fortfarande i stort en öppen fråga. Fredrik Erixon räknar med att förhandlingar kommer att komma igång runt nästa sommar, och att de kommer att ta kanske fyra fem år. Om den så kallade 2-års-regeln som ibland förs på tal, vilken innebär att förhandlingarna får pågå max två år, varpå tiden kan förlängas om inget annat medlemsland invänder mot det, har Fredrik Erixon följande att säga:

– Jag känner inte till någon regel i EU-samarbetet som inte regelbundet bryts, att man helt enkelt struntar i den.

Nils Lundgren poängterar att det är väldigt viktigt hur utträdet sköts från EU-håll, men hans förtroende för EU-institutionen är inte stort.

– Här har vi alltså talmannen i EU-parlamentet (Jean-Claude Junker, reds. anm). Han är vit av ilska och kräver att det här ska ordnas nu. Den mannen krävde i början av 2014, innan han omvaldes, att det skulle vara hemlig omröstning om EU-budgeten. För han hade märkt att många av dem som satt där skulle vilja rösta för mer kosing till EU, men de tordes inte, för då blir väljarna hemma arga, då kommer de att utkräva ansvar. Då ska det stoppas. Nu talar vi inte om någon back-bencher, utan om parlamentets talman, som inte vet grunden för demokrati. Och han blev omvald, muttrar han.

En fråga som dragits mycket i medierna är vad som kommer att hända med de svenskar som arbetar i Storbritannien. Olle Wästberg vill tona ned riskerna och poängterar att det inte är så att man förlorar arbetstillståndet, för de har ju inget. I och med Brexit har svenskar inte längre en automatisk rätt att arbeta i Storbritannien, utan det kommer att behövas en ny överenskommelse mellan länderna framöver.

En person i publiken undrar inte om vi borde vända blicken från Storbritannien med tanke på hur det går för EMU och i synnerhet hur det går för Italien, och undrar om inte Storbritannien har dragit vinstlotten.

Panelen är enig om att Italiens ekonomi är i fritt fall och kan leda till en bankkris. Olle Wästberg vill främst nämna Frankrike, som har grundläggande ekonomiska problem som de haft i många år och som de inte är på väg att lösa. Mark Brolin invänder att Italien redan har en bankkris, som avvärjs endast endast på grund av att ECB har valt att inte ställa några krav på omedelbart agerande för att återkapitalisera dem.

– Vi har tre storbanker i Italien som i grund och botten är bankrutta. De har överlevt endast tack vare ECB:s stöd. Länder som Italien är vad som kallas helvetesmaskiner. De saknar alla förutsättningar för att fungera inom en valuta-union, men dessa länder kommer aldrig att frivilligt lämna euron, för alla italienare vet att deras pengar då kommer att tappa nästan allt sitt värde, säger Mark Brolin.