Europa måste bestämma sig om migrationen

Bild: Privat/Gémes Sándor/SzomSzed/CC BY-SA 3.0
  • Fredag 7 jul 2023 2023-07-07
E-post 0

”Ger vi migranter chans att stanna i Europa om de kommer till EU:s gräns, så kommer de fortsätta att göra det. Vissa kommer dö på vägen, några kommer att skickas hem från gränsen, andra kommer till ett alltmer ansträngt Europa där det saknas möjlighet att hantera tillströmningen av människor. Att bjuda hit människor med armbågen på detta sätt, är inte humant eller rättvist” skriver Josefin Utas.

För inte länge sedan kapsejsade ännu en överlastad båt med migranter på Medelhavet och över 500 människor befaras ha drunknat. Trots denna pågående tragedi går det inte att se någon ände på det. För Europa är upptagna med att slippa ta ställning i den springande frågan: Hur stor och snabb invandring klarar Europa?

Europa står under ett fortsatt högt migrationstryck från andra delar av världen. Vi vet inte hur många flyktingar, eller migranter utan flyktingskäl, som kan tänkas vilja komma till Europa eller till enskilda länder imorgon, eller nästa år eller om fem år. Dessutom stannar många även om de inte har tillstånd att göra det.

Asylrätten öppnar för och driver dessa stora migrationsflöden. Även om asylrätten utformades vid en helt annan tid och förutsättningar, så ses den i Europa som en tidlös helgedom som inte får ifrågasättas på något sätt.

Problemet är att en omfattande och i tiden starkt varierande mängd invandring är inkompatibel med de samhällen vi byggt i västvärlden. De är hårt reglerade och därmed oflexibla. Systemen är inte anpassade för att snabbt skalas upp och ner. I västvärlden finns också långtgående positiva rättigheter, som innebär att varje individ ska få saker från det offentliga, betalat av skattepengar.

Att temporärt ta emot människor från vårt närområde när de drabbats av krig, som nu skett i Ukraina, är en sak. Men hade Europas politiska makthavare menat allvar med att medlemsländerna ska kunna härbärgera oändligt med människor från runt om i världen, i den takt de vill komma hit, då hade mål, strategier och prioriteringar sett helt annorlunda ut än idag.

Med flexibilitet i systemen som högsta prioritet hade vi sett till exempel avregleringar för att bygga hus och infrastruktur, kraftigt sänkta skatter för företag, flexibla sjukvårdsinrättningar och lösningar för att snabbt få in personal med kompetens när den behövs. Sådant ser vi inte mycket av. Från EU-håll blir det snarare alltmer reglering samt ökade skatter, transfereringar och bidrag.

EU försöker nu få ihop en ”migrations- och asylpakt”. Huvudfrågan är dock inte hur migrationen till Europa ska bli tillräckligt låg i omfattning och därmed hållbar, utan hur invandringen ska bli aningen mer ordnad. Den bärande delen i överenskommelsen handlar om att flyktingar ska fördelas mellan länder, om inte frivilligt så med tvång. Bötesbelopp väntar de medlemsländer som inte vill ta emot sin andel.

Med andra ord driver man varken en tydlig politik som är anpassad till en varierande och gränslös invandring till Europa, eller en politik som drar en tydlig gräns utifrån en hållbar invandringstakt och anpassar systemen efter det.

Det går inte längre att cyniskt låtsas som att man kan göra allt på en gång. Ger vi migranter chans att stanna i Europa om de kommer till EU:s gräns, så kommer de fortsätta att göra det. Vissa kommer dö på vägen, några kommer att skickas hem från gränsen, andra kommer till ett alltmer ansträngt Europa där det saknas möjlighet att hantera tillströmningen av människor.

Att bjuda hit människor med armbågen på detta sätt, är inte humant eller rättvist. Det utgör också ett ekonomiskt svart hål för Europas del, när pengar försvinner i onödiga processer, förvar och tillbakaskickande av personer. Pengarna kunde användas bättre.

Migrationsfrågan behöver börja hanteras med öppna ögon, utan att ducka för målkonflikter. Rangliga överfulla båtar på Medelhavet på väg till Europa, kommer varken leda till ett hållbart och välmående Europa eller till att lösa problem i andra länder i världen.

De politiska makthavarna i både EU och medlemsländerna behöver förklara hur de ser på Europas framtid. De måste också presentera en politik som matchar visionen och som försvarar västvärldens landvinningar av utveckling, säkerhet, demokrati och välstånd. För det vill de väl. Eller?

Josefin Utas, ingenjör och liberal debattör

Antal flyktingar i EU det högsta sedan 2016

Kring 330 000 olagliga gränspassager till EU upptäcktes 2022, vilket är det högsta antalet sedan 2016.

Syrier, afghaner och tunisier stod tillsammans för 47 procent av de upptäckta olagliga gränspassagerna 2022. Antalet syrier fördubblades ungefär – till 94 000 personer.

45 procent kom genom västra Balkan, som är den mest vanligaste vägen för flyktingar.

De flesta som tog den här vägen kommer från Syrien, Afghanistan och Turkiet.

117 000 kom via centrala och västra Medelhavet (från Nordafrika). De flesta som tog den här vägen kommer från Egypten, Tunisien, Bangladesh, Algeriet och Marocko.

Källa: Frontex

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag