”Än så länge är jag skeptisk inför den nya regeringens förmåga att gå till botten med uppdraget, i och med att Tidöavtalet säger noll och intet härom”, skriver Nyheter Idags krönikör Ilan Sadé, som i veckans krönika frågar sig om Ulf Kristerssons nya regering en gång för alla kommer att göra upp med den identitetspolitik som letat sig in i våra myndigheter.

”Fler än hälften saknar mångfald i styrelsen”, lyder artikelrubriken i Dagens Industris särskilda bilaga ”Jämställt näringsliv” från den 11 oktober 2022. Artikeln handlar om bolag på Stockholmsbörsens storbolagslista. Vad ”mångfald” betyder står ganska snart klart.

Ja, du gissade rätt. Det handlar om härkomst. Och Europa och Nordamerika räknas inte in i mångfalden, om du nu skulle undra.

Detta förbaskade kodspråk! Dagens Industri, ni kan väl skriva vad ni menar? Möjligen låter ”fler än hälften saknar någon från Afrika, Mellanöstern eller västra Asien i styrelsen” lite väl magstarkt. Och man trasslar ju lätt in sig. Räknas vit sydafrikan som ”mångfald”? Jude från Israel? Eller en högutbildad japan, kanske?

Vet ej, men experter har tillfrågats. Tobias Hübinette, docent i interkulturell pedagogik vid Karlstads universitet, uttalar sig i artikeln och menar att storbankerna borde ta hjälp av SCB och redovisa sin personals etniska sammansättning. Han anser vidare att homogena grupper påverkar både enskilda och organisationer negativt. Att kvotera in folk efter härkomst, hudfärg och anletsdrag är bra för affärerna, menar Hübinette, som för övrigt är välkänd för sin aktivism när det gäller att ge kategorin ras en verklig politisk och juridisk betydelse.

Detta var alltså inte en artikel i ETC och inte ens någonting från DN Kultur. Det var smakprov från en hel bilaga i ämnet i det svenska näringslivets husorgan, DI.

Identitetspolitiken är ett gift som sprider sig, eftersom det pumpas ut miljarder av skattekronor för att främja den saken bara här i Sverige. Näringslivet har utan tvekan smittats. Än så länge kan man kanske trösta sig med att det är betydligt värre i den anglosaxiska världen, där de stora, globala finansbolagen har anammat smörjan med hull och hår. Visserligen finns det signaler om att storföretagen nu börjar se om sitt hus inför bistrare tider och att mångfaldsstrateger, värdergrundscertifieringar och allt vad det nu heter är det första som ryker. Jag ser dock inte den utvecklingen som given.

I USA är den politiska kulturen helt fördärvad av dessa frågor, vilket nu påverkar samhället på de mest påtagliga sätt man kan tänka sig. Vad som händer i USA:s idévärld påverkar hela tiden vad som händer här. Många akademiker i Sverige verkar se det som sin stora uppgift här i världen att importera amerikanska konflikter och försöka anpassa dem efter svenska förhållanden. Den ovan nämnde Tobias Hübinette är ett sådant exempel.

Frågan som nu infinner sig är om den nya regeringen har någon plan för hur kompetens alltid ska främjas och de tre F:en – färg, form och födelseort – ska göras irrelevanta inför varje rekrytering och i varje sammanhang. Tidöavtalet tiger i frågan.

Till att börja med finns det uppåt ett dussin myndigheter som omgående bör läggas ned. Vidare borde en statlig kommission tillsättas som snabbt får uppdraget att kartlägga exakt vilka lagar, förordningar, föreskrifter, regleringsbrev, planer, anslag och bidrag inom offentlig förvaltning som utgör identitetspolitik. Därefter kan politikerna ta vid och avskaffa allt sådant. I Sverige ska det vara meriterna som räknas; ”förtjänst och skicklighet” som det står i regeringsformen. Därefter sätter vi punkt.

Den dagen då staten vänder identitetspolitiken ryggen kommer garanterat även näringslivet att kasta ut dess månglare ur sina egna tempel. Om det finns en plats där man vet att uppskatta kompetens och har benägenheten att ge blanka f-n i hur folk är skapta om de bara gör ett bra jobb, brukar det vara inom den konkurrensutsatta, privata sektorn. Mångfaldsbjäfset är ofta mest grannlåt för skens skull, för att tillfredsställa makten. Men även bjäfs kostar och till slut har det fastnat ordentligt.

Än så länge är jag skeptisk inför den nya regeringens förmåga att gå till botten med uppdraget, i och med att Tidöavtalet säger noll och intet härom. Flera skadliga myndigheter och mängder av samhällsförstörande bidrag lär leva vidare och föröka sig.

Kristersson & Co: Om jag har fel, får ni vara så vänliga att bevisa motsatsen.

Läs även: Og det var Danmark, og det var Danmark, olé olé olé!