Grattis på demonstrationsförbudets 1 maj!

Foto: News Øresund - Johan Wessman (CC BY 3.0)
  • Lördag 1 maj 2021 2021-05-01
E-post 861

Årets 1 maj råder demonstrationsförbud. Så visst har Stefan Löfven rätt i att den svenska demokratin är hotad. Saken är bara den att hotet kommer från honom själv och den oligarki som han representerar, menar Nyheter Idags krönikör Robert Mathiasson.

Det pratas om hotet mot demokratin. Och visst är den hotad. Men knappast på det sätt som det ropas om i den allmänna debatten.

Det stora hotet kommer från det nyliberala tankekomplex – med EU som sin kronjuvel – som betraktar landet som en tom yta för kapitalinvesteringar och folkförflyttningar och som ser ledningen av landet som en bolagsstyrelse.

Läs även: Mathiasson: Därför våras det för vänsternationalismen

Eftersom det enskilda företagets mål är maximal profit är AB Sveriges målsättning högsta möjliga tillväxt. Tillväxt av vad? Tillväxt för vem? Sådana frågor är ointressanta i den nyliberala synen. De skattebetalande medborgarna är bara anställd arbetskraft i denna samhällssyn, de ska arbeta och betala in sina pengar och i övrigt överlåta styret till AB Sveriges bolagsledning – politiker, teknokrater och byråkrater.

Den vanliga historieskrivningen om demokrati – som beskriver demokrati som en skänk från ovan – är både falsk och skadlig. Den historieskrivning som ser demokrati som en ideologi som uppstått i de bildade skiktens hjärnor och som dessa ska upplysa den okunniga pöbeln om. Den som ser demokratin som en formsak och som vackra deklarationer, istället för ett innehåll som går ut på att makten i landet ska ligga hos folket.

Men demokratins historia är inte främst en historia om samförstånd, utan är en historia om en lång och utdragen strid. I den moderna svenska demokratins fosterstadium på 1700-talet pågick en strid om demokratins innehåll och syfte, den så kallade principalatstriden. Principal är synonymt med chef eller arbetsgivare.

Striden på 1740-talet gällde vem som var chef över riksdagsmännen. Skeppsbroadeln i Stockholm, dåtidens Svenskt Näringsliv, hävdade att riksdagsledamöter skulle sköta sina sysslor efter eget gottfinnande. De menade att poängen med representativt styre är att representanterna är suveräna i förhållande till väljarna, att de ska styra istället för de som valt dem.

Oppositionen menade att det var folket som var suveränen. Även om folket var tvunget att välja representanter – för att styret av ett land eller en större organisation ska fungera – så innebär detta endast att representanterna ska agera åt, inte istället för folket.

Det är folket som är chef över de folkvalda, inte tvärtom. Ett val innebär inte att väljarna går med på att bli omyndigförklarade fram till nästa val. Väljarna har rätt att under pågående mandatperiod utkräva redovisning och ansvar av de valda och till och med återkalla mandaten. Dessvärre segrade skeppsbroadeln på 1740-talet, de drev under frihetstiden landet som sitt eget företag och skodde sig skamlöst på skattekassan.

För den historieintresserade kom förra året boken ”Makt och pengar i frihetstidens Sverige” av Göteborgshistorikern Thomas Magnusson. 1600-talets reduktioner – när kronan konfiskerade stora delar av adelns rikedomar – hade väckt adlig opposition mot en allt för stark kungamakt och samtidigt gjort statsmakten mer intressant för adeln som ett instrument för exploatering av bönderna.

Läs även: Mathiasson: Vilhelm Moberg hade rätt om maktlydiga akademiker

En ämbetsmannaadel intog statsapparaten och tillsammans med skeppsbroadeln skapade man en oligarki där ståndsriksdagen i mångt blev en åskådarläktare, kungen en namnstämpel och landet deras egen lekstuga att berika sig på. De drev igenom utarrendering av tullar, vilket innebar att de själva la beslag på tullinkomsterna. Genom nya regler för manufakturfinansiering beviljade de sig själva förmånliga lån som ibland inte ens betalades tillbaka.

Parallellerna till idag är slående. Lågräntepolitiken med riksbankens minusränta innebär att folket betalar eliten för att de ska låna pengar. Pensionssystemet har överlåtit pensionsfonderna i börsens händer. Och offentlig sektor har blivit en kassako för alla möjliga profitörer att sko sig på, allt från småskaliga assistansföretag till stora koncerner.

Partiväsendet har blivit ett skattefinansierat utskott på statsapparaten. Och folket skuldsätts för långliga tider för att ösa pengar över EU och näringsliv. Och samtidigt som överheten skattebefriar sig själv och ordnar pensions- och fallskärmsavtal åt sig själva läggs nya skatter och avgifter på befolkningen.

Systemen är så krångliga att få insikt i att det är omöjligt för gemene man att förstå vart skattepengarna tar vägen. Den ekonomiska och politiska makten har smällt ihop, svängdörrarna mellan de olika instanserna är avhängda och vidöppna. Det hoppas hej vilt mellan stolarna och folkets skattepengar betraktas även idag som deras egen lekstuga.

På 1740-talet intogs Stockholm av 4 000 beväpnade dalabönder som krävde ett stopp på oligarkins toppridning av landet. Det räckte dessvärre inte den gången. Frågan är vad som skulle krävas idag? Men just det – vår grundlagsskyddade demonstrationsrätt är ju satt ur spel, så lika bra att lyda och stanna hemma med näven i fickan.

Läs även: Varför behandlas IS-terrorister med silkesvantar av svenska myndigheter?

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag