Över en tredjedel av kvinnorna i åldern 16-24 år uppger i Brå:s undersökning att de utsatts för sexualbrott under 2017. 2018 var ett rekordår för dödsskjutningar. Runt om i landet så finns segregation, skuggsamhällen och en allt grövre kriminalitet och otrygghet, en landsbygd där delvis laglöshet råder på grund av polisens otillräckliga resurser.  Det är inte det samhälle som vi växte upp i, och såg en framtid i. Det är inte det samhälle som vi vill lämna över till våra barn, skriver Anna Jung och Edward Nordén.

För ett tag sedan släppte Brottsförebyggande Rådet, Brå, statistiken från Nationella trygghetsundersökningen. Det är en skrämmande utveckling vi ser. Andelen som svarar att de utsatts för sexualbrott har trefaldigats på några år. När det gäller personrån har andelen fördubblats sedan 2014.
Det är en siffror som får en att undra: Hur det kunde bli så här?

Förutom de helt irrelevanta kommentarerna om att det säkerligen var ”lika illa förr i tiden också” så förstår de flesta att detta är ett påtagligt förfall i nutid. När vi, som vuxna svenskar, tänker tillbaka på vår barndom – och ungdom – så minns vi inte grupprån, gruppvåldtäkter, bilbränder eller att behöva vara tydligt på sin vakt mot gäng eller vuxna. Det behöver tyvärr många av våra barn göra idag.

Om 30 procent kvinnor känner rädsla för att vistas utomhus kvällstid kan var och en fundera på hur många barn och ungdomar som borde vara oroliga.

För sanningen är ju att väldigt många av oss föräldrar bara begränsar våra barn så att risker och situationer inte uppstår. Det är därför det inte händer. Mycket av det som vi gjorde som barn på väg in i tonåren är plötsligt inte lika enkelt.

Att klä sig som Madonna och springa runt i en okänd stad med sångkören är utbytt till att påpeka för sin dotter att fel klädsel kan innebära en risk. Att dricka medhavd alkohol i smyg på en festival faller redan på att ens gå på festival överhuvudtaget.

Inte ens en utespelning med vakter närvarande har fungerat de senaste året utan mängder med anmälda brott. Att som fjortis dricka en folköl i parken i all larvig pubertal rebelliskhet en fredagkväll? Det är många föräldrar idag som inte ser det som möjligt att deras barn kan göra något av detta.

Det är varken en nymornad moralism eller förändrad syn på tonårsliv som är skälet. Man känner bara på sig att det är en långt högre risk idag än innan. Vilket det alltså också är. Oavsett dessa fåniga inspel om att Sverige aldrig har varit tryggare eller hur de som bor helt i avsaknad av problem vill övertyga andra om att det då måste vara så för alla.

2017 utsattes tusentals svenskar för sexualbrott. Oftast en helt okänd gärningsman på en allmän plats. Bland kvinnor och flickor mellan 16-24 år uppger 34,4 procent att de utsatts för sexualbrott. Ökningen är i nutid, den är glasklar och den är fortfarande ökande. Förstår vi vad vi gör med våra barn och unga? Vilken samhällsmiljö vi har skapat? Är det någon förälder vid sinna sinnes fulla bruk som som ser en rimlighet i att detta är vad vi ska överlämna till våra barn?

En av de vanligaste motiveringarna för att gå med i Medborgerlig Samling är att ens barn eller barnbarn ska få en bättre framtid än den man tror är på väg. Eller den som redan är här.

Det handlar om att vilja ge ens barn de friheter vi själva upplevde men också om att inse att det inte kommer att gå, eller redan inte går, i dagens samhälle. Att man kan röra sig fritt på offentliga platser i Sverige. Att den som kommer till Sverige förstår att ett segregerat haveri till bostadsområde inte är det enda man behöver leva i. Att landsbygd inte är ett område där lagen bara gäller när polisen har tillfälliga resurser.

Därefter kommer insikten att vuxna människors ansvar betyder att göra något bättre av landet än den bedrövliga utveckling som begränsar våra – och våra barns liv.