”Den vanartige Jan Myrdal” heter seminariet som hålls på ABF i Stockholm med anledning av att den bokaktuelle och ständigt omstridde Jan Myrdal firar 75 år som skriftställare. En av de som var på plats var författaren och Aftonbladetmedarbetaren Jan Guillou som berättade om det inflytande Myrdal hade på honom som ung.

Att slå sig ner bland de andra hardcorefansen i Z-salen på ABF-huset, en tungt symbolisk lokal, är lite som att kliva in i ett parallellt universum, där Jan Myrdal fortfarande är den viktigaste debattören och skriftställaren.

I allmänhet kunde man annars säga att Jan Myrdal peakade runt år 1968, då den radikala vänstern hade rejält med vind i seglen och utgjorde etablissemangets starkaste opposition. En tid då ”alternativ” innebar att vara vänster.

Mitt i allt befann sig då Jan Myrdal, som var både kulturkritiker, politisk aktivist, journalist, historiker och upptäcktsresande. Han uppmuntrade ungdomarna att gå ut och protestera och var samtidigt mycket lärd. Han var kanske den periodens störste ”influencer”. Många av dagens vänsterlutande skribenter och profiler gick i skola hos Myrdal.

Lyssna även: Nyheter Idag-podden: ”Men de yezidiska barnen då?”

Sedan ebbade 68-rörelsen ut. Somliga kanske skulle säga att den marscherade in i institutionerna och sitter där än idag. Myrdal fick allt mindre följare, och större problem med att vistas i offentligheten då han gjorde många kontroversiella uttalanden.

Numera är det endast en liten men trogen skara som fortfarande följer honom och läser honom i mindre tidningar som FiB Kulturfront och Nya Tider. Och det är några av dessa entusiaster, som har grundat Jan Myrdalsällskapet, som också arrangerar dagens seminarium.

Man bör kanske nämna att själva sällskapet och författaren själv långt ifrån alltid har dragit jämnt. Men det är förstås inte alla författare som föräras ett sällskap i sitt namn medan de ännu lever.

De flesta i publiken ser ut att ha varit med sedan Myrdals rekordår, då han var en superstjärna som hade gott renommé över hela världen. Det är bara fansen kvar. De andra har gått vidare, Myrdal har länge varit ute i den så kallade kylan.

Det hålls kortare föreläsningar om ett urval av de ämnen som präglat Myrdals liv och skrivande: byn Lin Liu i norra Kina, hindunationalismen i dagens Indien, svensk högerextremism under andra världskriget och Martin Luther.

Jan Guillou håller ett avslutande anförande som på ett personligt plan beskriver hur den vanartige Myrdals enorma energi smittade av sig på en ung Jan Guillou, som drogs med i det så avgörande året 1968.

Läs även: Myrdal till försvar mot Märaks homofobi-attack: ”De har helt fel om mig”

Det enda som väl egentligen saknas under dagen är konflikt, det som så många har kommit att förknippa Myrdal med. Det är påfallande gemytligt, och Myrdals belackare – som varit många – lyser med sin frånvaro. Detta är en sammankomst för närmast sörjande och inbördes beundran.

Det är tråkigt, men det är så det ser ut i Sverige för det mesta. Det är egentligen bara när forskaren och debattören Tobias Hübinette i sitt anförande ifrågasätter Myrdals syn på Svenska nationella förbundet och dess roll under andra världskriget, som polemik uppstår.

Kanske är det just energin, den vanartiga nerven, och närheten till eldiga diskussioner som gör Myrdal till en så omistlig del av de senaste 75 årens svenska kulturella och politiska debatt. Vare sig man älskar eller hatar honom, är det få människor som personifierar den svenska offentligheten så intensivt som Jan Myrdal. Och kanske kan han lära den nya etablissemangskritiska rörelsen i Sverige något, även om de politiska analyserna skiljer sig en hel del åt.

Primus motor får själv mikrofonen mot slutet av seminariet, och det blir då inte minst fokus på just den egna prestationen, den fysiska förmågan. Än lär det finnas många artiklar att skriva. Men Myrdal fyller i år 92, och det har tagit ut sin rätt. Det är ålderdomen helt enkelt, avslutar Myrdal och får en varm applåd av församlingen.

Prova PLUS för 69 kronor i månaden. Köp nu!

Ludvig Köhler