Hagberg: Jordan Peterson förtjänar bättre än Per Svenssons nålstick

Foto: Frankie Foughanthine/Privat/Gage Skidemore
  • Söndag 17 feb 2019 2019-02-17
E-post 989

I en grötmyndig och förutsägbar text så sågar DN:s Per Svensson Jordan B Peterson. Svensson sällar sig till svenska proffstyckare som målar upp Peterson som en stockkonservativ. Med lite intellektuell hederlighet hade de tvärtom sett att hans bok 12 rules for life innehåller flera liberala tankar om individens frihet och ansvar. Idéer som förtjänar hederlig kritik och diskussion och inte populistiskt tramsande, skriver Oskar Hagberg.

Opinion

Det här är en opinionstext från Medborgerlig Samling.

De besvikna socialliberalernas tjuriga profet Per Svensson avslutar en ledare i DN 13/2 med att ironiskt kalla psykologiprofessorn Jordan B Peterson ”grabbguru”, en av dem som ”inte behöver söka efter sanningen eftersom de redan besitter den”. Ingenting tyder på att han läst eller förstått Peterson. Klarar den bildade Per Svensson verkligen inte mer?

Om han utan illvilja läst Petersons 12 Rules for Life skulle han ha känt igen en hel del liberala tankar om ett samhälle där friheten kommer nedifrån och där var och en tar ansvar. Peterson spelar i samma liga av populärvetenskapliga författare som Jonathan Haidt, Steven Pinker och Richard Dawkins men avfärdas i Sverige ofta som om han var en simpel näthatare. Det säger mer om Sverige än om Peterson.

Kritikerna verkar bli så rädda att de tappar omdömet. Potentater i Tyckarsverige angriper inte Peterson utan en nidbild av en stockkonservativ kvinnohatare. Han har till och med anklagats för att tro att kvinnor föds med gener för att sköta en dammsugare (av socialdemokraten Veronica Palm i tidningen ETC). Man låtsas att det han säger är totalt strunt, fast det framgår att man inte fattat ett barr. Varför denna rädsla?

Det kan vara Petersons slagord ”Clean up your room!”. Utrikesministern har avfärdat det som en självklarhet, som om det bokstavligen handlade om att ta fram skurhinken. I själva verket är det en direkt utmaning mot radikalt babbel. Minsta barn förväntas idag riva ned ”strukturer” och krossa ”normer”, som om hela samhället var en konspiration mot den ädle vilden innanför kulturens tvångströja.

Men Peterson vet att samhället och kulturen är de sätt vi lärt oss att tämja kaos på. Det fordrar en vuxenhet man mödosamt och ödmjukt kan arbeta sig fram till. Börja med att städa rummet. Säg inte, som klimataktivisten Greta Thunberg, ”Maybe we should change the system itself” innan du ens haft ett jobb. Petersons budskap om kompetensens värde provocerar tyckarmakten.

Det skulle också kunna vara liknelsen med humrar i bokens första kapitel, som kritikerna tror är ett försvar för benhårda hierarkier. ”Hummerhögern vill att du ska stå rakt” skrev Aftonbladet förra året. Men den politiskt korrekta idén att hierarkier är detsamma som rå makt är livsfientlig.

Det vackra försvinner i en lärares omtänksamma korrigering av en elev, en pojkes blick på en söt flicka eller en företagares strävan att expandera. Slutar vi värdera förlorar faktiskt livet sin mening. Det låter kanske skrämmande för dem som tror att ”allas lika värde” är ett etiskt universalmedel, men det är snarare en nyansering än en tro att man besitter hela sanningen.

Peterson frågar sig varför västvärlden hamnat i ett slags ständigt tonårsuppror på tomgång. Man kan skratta åt den australiensiska sexrådgivare som ville att barn ska ge samtycke till att byta blöja, men hon trodde faktiskt att hon kämpade för barnens bästa. Vi känner alla igen typen av galenskap, som blivit en del av den politiska makten. I Sverige har vi till exempel kraven på könskvoterad kurslitteratur på universiteten. Det är både viktigt och intressant att på djupet fråga sig varför det blivit så här, men det hotar förstås dem som har aktier i tokerierna.

Om Petersons enda syfte varit att visa att västvärldens tyckarelit är fylld av halvbildade vänsterposörer utan intellektuell nyfikenhet kunde han dra sig tillbaka efter väl förrättat värv.

Rollen som Sveriges intelligente Peterson-kritiker är fortfarande ledig. Vi har ingen brist på ynkliga nålstick av den typ Per Svensson nyligen levererade. Däremot saknas den inkännande kritiken som syftar djupare än att hylla eller göra ned. Det vore mycket roligare om Svensson ägnade sig åt det.

Oskar Hagberg

Oskar Hagberg är lokalordförande för Medborgerlig Samling i Lund.

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag