Hanna Lindholm: Sverige har agerat skamligt – det är dags att ge Akilovs offer upprättelse
Efter terrorattacken på Drottninggatan glömdes offren och deras anhöriga bort. Skamligt låga ersättningar gavs till efterlevande och de som överlevt, men som fått skador för livet. Nu ska ukrainska Iryna, som förlorade ett ben i dådet, utvisas. Det är dags för statsminister Stefan Löfven och hans regering att se till att göra det som är rätt, skriver Hanna Lindholm, konservativ opinionsbildare.
På fredagseftermiddagen den 7 april 2017 mördade islamisten Rakhmat Akilov fem personer och skadade femton personer med en lastbil på Drottninggatan. Ytterligare människor överlevde men fick skador för livet. Ett av offren var 11-åriga Ebba Åkerlund och attacken på Drottninggatan är Sveriges värsta terrorattack i modern tid.
Efter attacken har det förts en diskussion om den svenska statens brister i att förhindra terrordåd. Vi har också haft en diskussion om statens slapphet mot återvändande IS-terrorister som kan begå ännu värre terrordåd i framtiden.
Statens ansvar är dock inte bara att förhindra terrordåd att ske utan även att ge stöd till offren för de terroristattacker som man redan tillåtit att ske. Här har den svenska regeringens agerande varit skamligt. Något som inte har uppmärksammats tillräckligt mycket. Offren för terrorattentatet på Drottninggatan är förutom de mördade även deras anhöriga och alla som sårades men överlevde. Det här är människor som den svenska staten har svikit.
Rättsväsendet är inte den enda samhällsinstitution som ska ge upprättelse. Tragiskt nog har svenska myndigheter och försäkringsbolagen brustit i sitt uppdrag när det kommer till att ge stöd och upprättelse åt anhöriga och offer. Terroroffrens anhöriga har gett uttryck för en enorm besvikelse över Sveriges stöd, där bristen på upprättelse i kombination med stelbent svensk byråkrati lyfts fram som orsaker. I Aftonbladet citeras advokat Jessica Sandberg som var målsägarbiträde till flera av offren:
– I deras sorgeprocess och den tunga tid som många av dem alltjämt går igenom anser de att det är väldigt påfrestande att inhämta alla underlag och svara på alla frågor som försäkringsbolaget kräver. De hade önskat en smidigare ersättningsprocess och uttrycker också att det behövs en terrorfond för att de ska få ett mer rimligt skadestånd för den allvarliga kränkning de utsatts för, säger Jessica Sandberg till Aftonbladet.
I ett längre reportage i Ystads Allehanda (2019-04-04) intervjuas föräldrarna till Maïlys Dereymaeker, som mördades på Drottninggatan. Den belgiska småbarnsmamman Maïly var på besök i Stockholm över helgen för att träffa goda vänner. Föräldrarna berättar att de känner sig övergivna av de svenska myndigheterna och försäkringsbolagen. Fadern kritiserar den svenska ersättningsprocessen, från artikeln:
”Flera anhöriga har riktat kritik mot hur staten behandlar de efterlevande. Under rättegången framförde de ett unikt skadeståndskrav, som tingsrätten nekade. För att få ersättning för sådant som förlorad inkomst och bestående men har de varit tvungna att vända sig till det försäkringsbolag där lastbilen var försäkrad. Något Erik Dereymaeker är mycket kritisk till.
Det är som att vi inte är offer för en terrorattack, utan en simpel trafikolycka, säger han.
Dessutom, påpekar han, är ersättningen från den svenska trafikförsäkringen bland de lägsta i hela EU.
Ett förslag från de anhöriga har varit att Sverige instiftar en särskild fond för ersättning till offer för terrorism, vilket finns i flera andra EU-länder.”
Ersättningsproscessen har också lyfts fram av Ebba Åkerlunds pappa Stefan som en kamp. I flera uppmärksammade inlägg på Facebook skriver Stefan frekvent om efterspelet efter terrorattentatet och hur han kämpar i motvind mot rättsväsendet. Under rättegången nekades de anhöriga det unika skadeståndskrav de framfört om kränkningsersättning. Trots sorgen efter förlusten av dottern Ebba fortsatte Stefan att kämpa och överklagade skadeståndskravet ända upp till Högsta domstolen, som nekade prövningstillståndet. Efter Högsta domstolens nej säger Stefan i en intervju med TV4 där han säger att ‘’Sverige är ynkligt’’.
Utöver det har Ebbas pappa under lång tid blivit trakasserad av en polsk medborgare som skändat Ebbas grav. Mannen har skändat den döda flickans grav över 50 gånger och blivit tagen på bar gärning många gånger.
Att han kunde fortsätta med dessa fruktansvärda och motbjudande trakasserier beror enligt Ebbas pappa Stefan att han släpptes direkt ur häktet. Som om det inte vore nog dömdes mannen till två månaders fängelse, ingen utvisning och är fri att återvända hit efter avtjänat straff i Polen. Jag håller med Ebbas pappa i att svenska staten har agerat på ett ynkligt sätt. Det vanärar vårt land att Ebba och hennes pappa blivit behandlade på det sättet. Utan att våra styrande verkar bry sig.
Omkomna Maïlys Dereymaekers pappa förklarar i Ystads Allehanda varför han anser att Sverige signalerar att offren och familjerna inte är viktiga. Det handlar om att Sverige, till skillnad från andra länder, väljer att inte högtidlighålla årsdagen eller förbättra lagstiftningen.
–I alla städer i hela Europa som blivit drabbade av terrordåd finns det en minnesplakett eller monument, men i Stockholm finns det ingenting. Det finns ingen punkt för reflektion för alla familjer, alla anhöriga, alla som passerar förbi, alla invånare, som visar att: ”Det här ska vi aldrig glömma”.
Det är beklagligt att de svenska politikerna de senaste månaderna till största delen varit upptagna med sig själva och inte gjort någonting för att förbättra lagstiftningen för offren för terrorattacken, deras anhöriga och alla medborgare, säger han.
Att regeringen inte förbättrat situationen för anhöriga och offer blev extra tydligt i veckan och som väckt upprörda känslor. Det är inte bara de avlidnas anhöriga som känner ett stort missnöje. Även terrorattackens överlevare känner sig minst lika svikna. Den ukrainska medborgaren Iryna förlorade benet i terrorattacken och var också en av dem som vittnade mot Akilov.
I en intervju med Expressen berättar Iryna att Stefan Löfven besökte henne på sjukhuset efter attacken och sa att ”allt skulle bli okej”. Iryna har efter attacken nekats uppehållstillstånd flera gånger. Tillslut vände hon sig till Migrationsdomstolen för permanent uppehållstillstånd, men även där nekades hon prövningstillstånd. Nu ska Iryna utvisas från Sverige och hon och hennes dotter Sofia måste lämna landet inom fyra veckor. Jag kan inte ens föreställa sig hur det måste kännas för henne.
Trots de hoppfulla orden från statsministern på sjukhuset gick Morgan Johansson ut i Expressen igår och sa att regeringen inte överväger att ge Iryna nåd. Enligt jurister ger Regeringsformen ett visst utrymme för undantag och nåd. Men möjligheten för Iryna att bli beviljad om nåd är något som inte ens kommer att övervägas eller diskuteras i regeringen.
Jag förstår inte hur Morgan Johansson och Stefan Löfven kan tycka detta är rätt. Skäms de inte över hur Sverige agerar? Jag tycker de borde skämmas. Vi ska inte glömma vilken politik som medförde att terrorattentatet kunde begås överhuvudtaget. Det minsta regeringen kan göra är att ge upprättelse.
Hanna Lindholm är konservativ opinionsbildare och statsvetarstudent.
Hej.
Det är många som likt dig läser Nyheter Idag.
Till skillnad från många av våra konkurrenter tar vi inte emot något presstöd eller deltar i statligt finansierade projekt (Faktiskt.se). Det gör oss mer oberoende. Samtidigt är vi frivilligt medlemmar av det pressetiska systemet.
Att vi inte har något statligt stöd innebär att vi själva bestämmer över vårt innehåll. Att vi själva bestämmer vilka frågor vi ska bevaka och att de vi står till svars för är våra läsare. Därför kan vi också utmana och pressa politiker, vi kan granska de frågor som vi tror att våra läsare anser är angelägna.
För att klara av det här behöver vi ditt stöd. Med en prenumeration på 69 kronor i månaden eller 349 kronor halvår, blir du en av dem som bidrar till att vi kan fortsätta med vår journalistik, fortsätta vara ett alternativ till SVT, SR och andra traditionella medier. Klicka på länken, det går snabbt och du gör en stor insats för oberoende journalistik. Tack.
