Heberlein: Smutskastandet av högern är socialdemokratins dödsryckningar

Foto: Nyheter Idag/Twitter/Skärmdump SVT
  • Måndag 9 Dec 2019 2019-12-09
E-post 5569

Ni förstår allihop vad den senaste tidens smutskastning, halvlögner, lögner och fula angrepp från vänstern egentligen handlar om, eller hur? Det handlar om en insikt om att socialdemokratin är i kris, att makten kan gå förlorad för lång tid för över, att den uppblåsta socialdemokratiska maktballongen nu punkterats, skriver Ann Heberlein.

Veckans stora händelse – att partiledarna för två av Sveriges största partier träffats för ett samtal – har skruvat upp nivån på galenskapen i det inrikespolitiska samtalet flera snäpp.

Min personliga favorit är de sex socialdemokraterna i trafikutskottet som med armarna i kors och med stadiga blickar rapar upp några halvsanningar om Sverigedemokraterna samt försäkrar oss om att de aldrig kommer att samarbeta med Sverigedemokraterna. Det lilla filmklippet har berett mig mycket stor glädje.

Mindre road är jag av kultur- och demokratiministerns osmakliga och alarmistiska påståenden om att moderaterna nu tappat sin ”sista smula anständighet” eftersom de nu öppnar upp för samarbete med ”ett auktoritärt parti”. Statsminister Stefan Löfvens hysteriska uttalande om brunblåa samarbeten som leder tankarna till nazism är lika tragiskt som enfaldigt.

Det är ovärdigt en statsminister att uttala sig på det viset. Hans jobb är naturligtvis att kritisera oppositionen – men någon heder i kroppen måste väl också en socialdemokrat ha? Att relativisera Förintelsen och förminska den grymhet som Förintelsen innebar är oacceptabelt.

Ovärdigt är också ett större antal skribenters exploatering av en Förintelseöverlevare.

Bland andra Peter Wolodarski på Dagens Nyheter gör gällande att Ulf Kristersson sviker ett löfte till Hédi Fried, vilket framställs som något oförlåtligt. Statsministern är inte sen att ansluta sig till kören av indignerade röster: Kristerssons agerande är, enligt Löfven, ”bottenlöst omoraliskt”.

Det sparas inte på krutet i de socialdemokratiska leden. Allt är tillåtet – halvsanningar, propaganda och direkta lögner. Ni förstår allihop vad det handlar om, eller hur? Den isande insikten om att makten kan gå förlorad – kanske för många mandatperioder framåt – har nått det parti som tidigare agerat som om Sverige var en enpartistat. Tiden då socialdemokratin samlade stora skaror och satt mer eller mindre ohotade i regeringsställning med några få avbrott, är för alltid förbi.

Den utveckling vi sett i några år i Europa har nu nått Sverige – socialdemokratin är döende. Det började 2012, med Pasoks katastrofsiffror i det grekiska valet och har drabbat land efter land. Socialdemokratin har helt enkelt inte några trovärdiga svar på samtidens problem. En av de allra största frågorna för människor i Europa är hur vi ska hantera migrations- och integrationsfrågor.

Mångkulturideologin är död. Den var inte räddningen.

Sverige är inte det enda land som vurmat för mångkulturen. Flera andra länder i Europa har i decennier betraktat mångkultur som både önskvärd och nödvändig. Kenan Malik skriver i artikeln ”The Failure of Multiculturalism” att mångkultur betraktats som både medel och mål.

Begreppet mångkultur används på två sätt, dels som en beskrivning av ett samhälle med etnisk, etisk och religiös mångfald, dels som en normativ teori, en ideologi. Oavsett hur man förhållit sig till mångkultur – välkomnande, som exempelvis Belgien eller skeptiskt, som i Frankrike – så har resultatet blivit detsamma, menar Malik. Samtliga länder i Västeuropa plågas i olika hög grad av liknande problem i den misslyckade integrationens spår: fragmenterade samhällen, alienerade minoriteter och en förbittrad ursprungsbefolkning, skriver Malik.

Det faktum att de danska Socialdemokraterna inte drabbats av samma tvinsot som sina systerpartier i övriga Europa bekräftar min tes: De danska socialdemokraterna har anammat en synnerligen strikt migrationspolitik och en kravfylld integrationspolitik. Så har de lyckats återta och hålla sig kvar vid makten.

Frågan är om den svenska socialdemokratin försöker sig på något liknande? Den debattartikel signerad Stefan Löfven och Lena Rådström Baastad som publicerades på Aftonbladet Debatt i söndags kan tolkas som ett steg i den riktningen. De ringar in ett problem – en stor invandring försvårar integrationen – men kommer inte med några lösningar på problemet.

Jag har svårt att se att den svenska socialdemokratin går samma väg som de danska socialdemokraterna – men vem vet? Socialdemokraterna är ett maktparti, och har kompromissat med tidigare principer förr.

Löfven och hans kamrater har anledning att vara oroliga: De moderata väljarnas stöd för ett samarbete mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna har ökat kraftigt senaste året. 85 procent av de moderata väljarna vill se ett samarbete med Sverigedemokraterna i en Sifomätning från oktober. Bland de kristdemokratiska väljarna är enligt samma mätning stödet ännu större – 95 procent av KD-väljarna vill se ett samarbete.

Om Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna finner ett sätt att samarbeta kan socialdemokratins makt vara bruten för mycket lång tid framåt.

Ann Heberlein är politisk sekreterare och medlem i Moderaterna.

Bli prenumerant

Det är många som läser Nyheter Idag, men bara några tusen som prenumererar.

Om du tycker att det vi gör behövs, att det är viktigt med en alternativ röst i Mediesverige, bli prenumerant.

Vass journalistik kostar. Om inte någon är beredd att betala för den kan den försvinna i morgon.

Bli PLUS-medlem

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag