Sverige har länge varit ett land där staten har tagit på sig rollen som den trygga men bestämda beskyddaren. Från Systembolagets monopol till strikta regelverk har tanken varit att medborgarna behöver skyddas från sig själva. Men i takt med att världen blir digital har denna gamla folkhemsmodell satts under press. Internet känner inga gränser, och försök att tillämpa nationella riktlinjer på en global digital verklighet framstår allt oftare som slag i luften.

När medborgare med ett knapptryck kan ta del av hela världens utbud ställs den svenska byråkratin inför en nästintill omöjlig uppgift. Det skapar en situation där individen själv måste ta ansvar för att sålla i informationsflödet, istället för att förlita sig på statliga filter. Frågan vi måste ställa oss är var gränsen går för statlig inblandning. Är det rimligt att upprätthålla rigida regler som i praktiken främst slår mot inhemska företag?

Statens kontrollbehov i en alltmer gränslös digital värld

Den svenska statens ambition att styra konsumtion och beteende krockar frontalt med dagens digitala verklighet. Det är inte längre möjligt att stänga ute omvärlden, och försöken att göra det leder ofta till att kapital och intäkter helt enkelt flyttar utomlands. Trots detta ser vi ständiga försök från politiskt håll att reglera internetanvändningen, ofta med argument om folkhälsa eller säkerhet som murbräcka.

Till exempel är flera internationella plattformar lättillgängliga för invånare. Det gäller allt från streamingtjänster och spelsajter till nyhetsportaler. På sajter som Poker.se jämförs reglerade internationella spelplattformar, där användare kan se vilka aktörer som är licensierade och reglerade, vad de erbjuder samt ta del av nyheter och information. På så sätt skapas en ökad transparens för spelare på flera nivåer.

Problemet är att befolkningen redan har flyttat ut på nätet i en omfattning som gör detaljstyrning omöjlig. Nyligen genomförda data visar att 97 procent av Sveriges befolkning använde internet, varav 93 procent besökte det dagligen. Med en sådan penetrationsgrad blir varje försök till statliga restriktioner en kamp mot en hel befolkning.

När nästan alla är uppkopplade dygnet runt, blir nationella särregler snarare ett irritationsmoment än ett effektivt skydd, och risken är stor att respekten för lagstiftningen urholkas när den upplevs som verklighetsfrånvänd.

När globala marknadskrafter möter byråkratiska hinder

En av de tydligaste indikatorerna på att staten har svårt att hänga med är utvecklingen av digital infrastruktur. Medan politiker diskuterar utredningar och ramverk, har den privata sektorn redan löst problemen. Ett talande exempel är e-legitimationer. Det var inte staten som skapade den lösning som idag är ryggraden i det digitala Sverige, utan bankerna. Att privata företag äger nyckeln till vår digitala identitet sticker i ögonen på vissa byråkrater, men för medborgarna handlar det om funktionalitet.

När marknadskrafterna får råda skapas lösningar som faktiskt fungerar för slutanvändaren. Byråkratiska hinder, å andra sidan, tenderar att skapa ”svarta hål” där användare söker sig till alternativ utanför systemet.

Om den reglerade marknaden blir för krånglig eller begränsad, är tröskeln obefintlig för att välja en internationell tjänst istället. Det handlar inte om att svenskarna vill bryta mot lagen, utan om att de förväntar sig en smidig användarupplevelse som statliga alternativ sällan kan matcha.

Betydelsen av oberoende informationskällor för konsumenternas trygghet

I debatten om nätvanor hörs ofta röster som efterlyser mer statlig information och ”uppfostran” av medborgarna. Det finns en djupt rotad tro hos delar av etablissemanget att folket inte klarar av att hantera skärmtid eller digitala tjänster utan myndigheternas inblandning. Initiativet andas en sorts moralpanik där staten ska in i vardagsrummet och mäta hur mycket vi tittar på våra telefoner.

Men konsumenternas trygghet kommer sällan från pekpinnar. Istället är det tillgången till oberoende information och granskning som skapar trygghet. När staten försöker styra narrativet riskerar man att tappa trovärdighet. En fri marknad för information, där olika källor kan granska både företag och myndigheter, ger individen verktygen att fatta egna, informerade beslut.

Framtidens krav på en öppnare och friare digital marknadspolitik

Om Sverige ska fortsätta vara en framstående IT-nation måste vi släppa taget om den gamla tidens kontrollmekanismer. Vi går mot en framtid där blockkedjor, AI och decentraliserade nätverk kommer att göra nationella förbud ännu mer irrelevanta. Att i det läget försöka bygga digitala murar runt Sverige är dömt att misslyckas. Politiken måste skifta fokus från förbud till att möjliggöra innovation och lita på medborgarnas omdöme.

Vi har dessutom en befolkning som är mer än redo att ta detta ansvar. Siffror från SCB visar att 80 procent av befolkningen uppvisar avancerade digitala färdigheter, en nivå som legat stabilt högt de senaste åren. Svenskarna är inte digitala analfabeter som behöver skyddas av en överbeskyddande stat; de är kompetenta användare som navigerar vant i en komplex värld. Det är hög tid att lagstiftningen börjar spegla denna kompetens istället för att underskatta den.