Malmös potential slösas bort av en politisk ledning som nått vägs ände. Från den osynlige statsministern Stefan Löfven kommer ingen hjälp. Det är dags för kommunalrådet Katrin Jammeh Stjärnfeldt att utlysa lokalt nyval och ge andra krafter chansen, skriver Ilan Sadé, partiledare för Medborgerlig Samling, som också presenterar sex förslag på åtgärder för Malmö.

Malmö har egentligen åtskilliga förutsättningar för att bli ett draglok snarare än ett sänke. Belägen mellan Danmarks huvudstad och en av Sveriges två främsta universitetsstäder, samt med närhet till åtskilliga skånska små- och medelstora städer, borde det vara svårt att misslyckas. Hav och stränder på ena sidan; skånsk landsbygd på andra.

Kulturellt har Malmö den regionala historien, den skånska särarten och närheten till det gamla moderlandet Danmark att stå på, vilket än så länge är en möjlighet som staden aldrig har tagit hand om på allvar.

Snarare än att vara en skånsk juvel och ett tillväxtcentrum i Öresundsregionen är Malmö i dag ett ekonomiskt slukhål och en integrationsmässig och social katastrof. Detta har fått pågå i årtionden med de styrandes goda minne, oavsett politisk färg i Rosenbad eller i Malmös stadshus – en färg som numera kan betecknas som roströd (S) och babyblå (L).

Att skötsam medelklass flyttar till kranskommuner när barnen börjar komma upp i skolålder är ett välkänt fenomen och alla vet varför det sker. Grannen Staffanstorps uppmärksammade självporträtt som ett klämkäckt Fylke, där väktare i kommunal sold hämtade från tysk karamellreklam hjälper fina familjen att lossa flyttlasset och där Malmö helt uppenbart har tilldelats rollen som Mordor, fick så kallade kulturskribenter och fina journalister att gå i spinn.

Som om Malmös problem inte vore verkliga. Som om de malmöitiska kultursidesläsarna inte tittar sig omkring när lilla Astrid och lille Theodor snart ska börja skolan. Nåväl, livslögner gör väl oftast ont när de avslöjas.

Den politiska ledningen i Malmö stad har väsentligen varit densamma sedan år 1994. Även om mycket av det som händer har orsakats av rikspolitiken, kan inte det kommunala styret avsvära sig ansvar. Sällan har det varit så tydligt att staden skulle må bra av en politisk omvälvning.

Jag och Medborgerlig Samling har ett program för Malmö. Om stadens kommunfullmäktige tar sitt ansvar, erkänner sin förlorade kontroll, medger sin brist på lösningar och utlyser kommunalt nyval, ställer jag och MED upp med ett program och med personer som har alla möjligheter att få brett stöd och orsaka politisk jordbävning. Därefter kan nya kvastar börja sopa i den röra som det nuvarande styret lämnar efter sig.

1) Vi behöver till att börja med en ny vision för Malmö, som helt gör upp med allt som har varit de senaste årtiondena. Ut flyger offertänkandet. Ut flyger identitetspolitiken. In kommer antagandet att vi är starka, ansvarsfulla medborgare och invånare som kan ta hand om sig själva, vill ge järnet för en bättre stad och förenas i vårt gemensamma språk och i västerländska värden om plikt mot det gemensamma, personlig frihet och tolerans. Den som ansluter sig till det förbundet och agerar därefter är välkommen in i kretsen, oavsett färg, tro eller ursprung. Den som inte är inne på den här linjen kan leta efter ett hem i någon annan stad, i något annat land.

2) Sätt upp målet att inga nya invandrare som kräver försörjningsstöd ska tas emot. Och jag menar det bokstavligen. Inte en enda. Ta fram en handlingsplan för att nå målet. Om detta utmanar vissa lagbestämmelser om EBO, bidragsnormer med mera må det vara hänt. Kommer det domstolsutslag ska de följas, men det är min övertygelse att det finns mycket som kan göras inom lagens ramar för att åstadkomma ett visst resultat, om det bara finns en politisk vilja, ledarskap, samordning och kreativitet.

3) Stor närvaro av kommunala ordningsvakter i alla stadsdelar, dygnet runt. Tryggheten och inte minst kvinnors möjlighet att röra sig fritt i staden när som helst på dygnet behöver omedelbart återupprättas. Och vi kan verkligen inte vänta på att de större, bakomliggande problemen minskar. I brist på poliser får kommunen ta egna mått och steg – naturligtvis i så nära samarbete med polisen som möjligt.

4) Upprätta ett nytt stående säkerhetsutskott direkt under kommunstyrelsen bestående av tjänstemän, inbjudna poliser och sakkunniga, vilka efter valet får en månad på sig att komma fram till ett paket av åtgärder som alla syftar till att få stopp på den organiserade brottsligheten. Om det så ska krävas att man arbetar dygnet runt, ska paketet presenteras inom en månad. Låt oss använda Al Capone-metoden. Om inte polis och åklagare kan fälla folk för grova våldsbrott, får kommunen göra allt för att lagföra förmögenhetsbrotten, skattebrotten, miljöbrotten, och så vidare. Ringa in de kriminella personerna, gängen, nätverken och klanerna. Förfölj dem, från försörjningsstöden, via de målvaktsägda lyxbilarna till assistansbidragsfusket, handeln med arbetstillstånd och de ljusskygga företagen. Sätt upp mål, samordna, agera.

5) Gör helt andra prioriteringar än i dag vid användning av den kommunal kassan. Ordning, säkerhet, utbildning och infrastruktur kommer först. Inga fler projektpengar till höger och vänster. Ingen mer Yallatrappa och ingen mer Inshallahtrappa. Kranarna ska stängas. Pengarna ska användas till att upprätthålla säkerheten i varenda vrå och till att säkra bästa tänkbara förutsättningar för de ungas utbildning och för näringslivet att stärkas. Försörjningsstöden ska stramas åt. Civilsamhället får i huvudsak gå för egen maskin och blir därmed befriat från offentlig detaljstyrning. Det ska vara slut på meningslösa projekt; slut på identitetspolitiskt dravel; slut på lite pengar hit och lite pengar dit. Den som är missnöjd måste ju inte bo kvar – se punkt 1.

6) Naturaliseringen av invandrarna måste främjas och radikal islam ska motverkas på alla fronter. Även här måste Malmö stad våga utmana och pröva att sätta gränser. Sätt upp mål, agera därefter. Den försörjningsstödda invandringen ska upphöra. Det ska vara slut på mångkultur som målsättning och slut på skattepengar som går till att upprätthålla detta. Utlandsfinansierade moskéer ska inte byggas. Skolor som i stort sett saknar svenska elever bör inte ens få drivas. Alla ska in under samma paraply. Vilken gud som tillbes och vilka seder man har i hemmet bryr jag mig inte om, men nu är det gemenskap, ömsesidiga krav, tillit och – vid behov – kontroll som gäller.

En omvälvning av det slag som jag har skisserat kräver ett nytt ledarskap och nya politiska krafter. Etablerade partier, med sin gamla barlast, sina misslyckanden och sina lojaliteter med den nuvarande kommunala förvaltningen och systemet kan inte göra jobbet.

I min värld borde Malmös kommunfullmäktige nu utnyttja möjligheten i Kommunallagen (5 kap 10 paragrafen) att utlysa nyval (extra val är det formella namnet). Att vi inte kan räkna med någon betydande hjälp från regeringen och Stefan ”Vi-såg-inte-det-komma” Löfven står väl helt klart vid det här laget.

Malmö har å sin sida också kommit till vägs ände. Har man tappat greppet i så hög grad och saknar varje tillstymmelse till lösning, är det dags att ge väljarna en möjlighet att säga sitt i en malmöitisk valrörelse som kan vara helt och hållet fokuserad på Malmö stad.

Så Katrin Stjernfeldt Jammeh, sök förtroende på nytt så får vi se hur det går.

Utlys nyval. Dagens situation kan inte tillåtas fortgå. Ge malmöborna en chans att säga sitt nu – inte om tre år!