Idag är det nästan omöjligt att återkalla uppehållstillstånd för dem som beviljas asyl men senare besöker hemlandet, inte ens när det kommer till Migrationsverkets kännedom. Det finns två anledningar till detta, dels ställer lagen ett högt krav för återkallelse av uppehållstillstånd. Dels förvärvar flyktingar svenskt medborgarskap efter en relativ kort tids vistelse i Sverige. Felaktigt beviljat medborgarskap grundat på till exempel en falsk asylberättelse eller felaktig identitet, det vill säga bedrägligt förfarande, återkallas inte heller.

Regeringen har uppdragit till Migrationsverket att vidta åtgärder för att stärka arbetet  med att återkalla uppehålls- och arbetstillstånd. Detta är bra men redan idag finns det regelverk för att återkalla felaktigt beviljat uppehållstillstånd. När det gäller återkallelse av uppehållstillstånd på grund av anknytning, arbete och start av näringsverksamhet finns det välutarbetade rutiner. Fusk med regelverk brukar, leda till återkallelse av uppehållstillstånd. Detta kan effektiviseras ännu mer. Däremot, när det gäller fusk med asylregelverk, är lagstiftning antingen otydlig eller ineffektiv.

Återkallelse av status men ej uppehållstillstånd

Inom asylrätten finns det huvudsakligen två status; flyktingstatus respektive alternativ skyddsstatus. I det fall en person upphör att vara flykting respektive alternativt skyddsbehövande ska personens status återkallas. Flyktingskapet eller skyddsbehovet kan upphöra genom att det framkommer omständigheter som gör att en person helt enkelt inte längre anses vara flykting eller alternativt skyddsbehövande. Ofta aktualiseras återkallelse av status genom ett senare inträffat förhållande.

Återkallelse orsakas antingen av den enskildes eget handlande eller av att omständigheterna i hemlandet förändras. Detta innebär med andra ord att personen från början har ljugit, förtiget eller låtit bli att berätta om omständigheter som har varit viktiga i bedömningen av personens ärende. Detta förfarande är dessutom straffbart men det är väldigt sällsynt att en asylsökande straffats då vederbörande lämnat oriktiga uppgifter.

När statusen återkallas borde det rimligen innebära att personen saknar rätt till skydd och därmed även rätt uppehållstillstånd, vilket är grundat på av personen uppgivet asylskäl. Dock inte alltid. Enligt gällande regelverk återkallas inte nödvändigtvis en utlännings uppehållstillstånd i det fall vederbörande har beviljats asyl på felaktiga grunder eller att personen senare reser till hemlandet. Detta sker inte ens när dessa förhållanden kommer till Migrationsverkets kännedom. Anledningen till detta finns i 7 kap. 1 § 3 stycke, Utlänningslagen.

Synnerliga skäl och fyraårsregeln

Om en utlänning har vistats i Sverige i mer än fyra år med uppehållstillstånd när frågan om återkallelse aktualiseras får uppehållstillståndet återkallas om det föreligger synnerliga skäl. Detta innebär att om en utlänning har haft uppehållstillstånd kortare tid än fyra år får uppehållstillståndet återkallas om det visar sig att personen inte har sagt sanningen eller låtit bli att säga saker som varit viktiga i ärendet. Om utlänningen däremot haft uppehållstillstånd en längre tid än fyra år får uppehållstillstånd återkallas men inte för vilken bagatell som helst, inte ens om det har hänt en allvarlig sak. Bara om vad som hänt är extremt allvarligt får uppehållstillståndet återkallas.

Detta kan jämföras med, numera avskaffad regel, synnerliga skäl vid utvisning på grund brott. ”Fyraårsgränsen” är en produkt av dåvarande regerings lagändring som ägde rum 1998 genom proposition 1997/98:36, Återkallelse av uppehållstillstånd. Göran Perssons regering motiverade lagändringen med att det av humanitära skäl är viktigt att en utlänning efter en längre tids bosättning i Sverige i normalfallet kan känna trygghet här och inte behöver känna oro för att inte längre få stanna kvar.

Som exempel på omständigheter vilka kan utgöra ett synnerligt skäl nämns att utlänningen visserligen haft uppehållstillstånd och varit folkbokförd i Sverige men i realiteten vistats i något annat land under långa perioder och därför inte fått någon närmare anknytning hit. Ett annat synnerligt skäl kan vara att utlänningen har uppehållstillstånd också i något annat land och verkställighet då kan ske till det landet.

Det anmärkningsvärda är att graden av vilseledande vid de oriktiga uppgifternas lämnande tillmäts inte någon betydelse för frågan om synnerliga skäl ska anses föreligga eller inte. Även om man medvetet har ljugit eller senare begagnar sig av sitt hemlands myndighetsskydd förlorar man inte per automatik uppehållstillståndet utan personens anknytning till det svenska samhället, såsom anställning, bostad och familjeband som tillmäts betydligt större vikt än fiffel och fusk.

Ändra lagen och inför återkallelse av medborgarskap

Huvudregeln ska vara återkallelse i det fall det senare upptäcks att personer har ljugit om sitt asylskäl eller reser till sitt hemland och därmed begagnar sig av hemlandsmyndighetens skydd. Den som har flyktingstatus förvärvar svenskt medborgarskap efter fyra års vistelse i Sverige. Medborgarskap förvärvat på bedrägligt förfarande återkallas inte heller. Därefter, oavsett fusk och lögn, betraktas en sådan person inte längre som en flykting och därefter får därför personen utan migrationsrättslig konsekvens besöka hemlandet.

För att åstadkomma ett effektivt regelverk måste tre aspekter implementeras; ta bort kravet på synnerliga skäl, ta bort ”fyraårsgränsen” och inför återkallelse av medborgarskap vid bedrägligt förfarande.