Mycket kan sägas om den senaste tidens oroligheter som startade i USA. Vad många såg som ett upprop mot upplevd rasism, vände till att bli en arg revolt med vänsterrevolutionära förtecken.

Revolten grundar sig på en hängivelse till idén om progression, och att det goda samhället måste uppnås genom att göra upp med det nuvarande. Det nuvarande samhället anses dessutom enligt revolten vila på en historia av förtryck. Frågan som väcks är emellertid denna: hur ska vi försvara nationellt och historiskt arv, när det samtidigt är fläckat?

Det enkla svaret är att vi inte kan döma historiska personer utefter dagens standard. Det är ett förnuftigt svar. Ett mer komplicerat svar innebär att vi måste se historien ur ett konservativt och nationalistiskt perspektiv.

Det nuvarande samhälle som är under attack är oundvikligen ett samhälle av gemenskaper. Naturliga gemenskaper växer fram underifrån, liksom familjer och fria föreningar. Dessa naturliga gemenskaper vilar på historisk grund vari vi finner berättelsen om oss. Problemet med vår gemensamma historia sett idag är att den innehåller sådant vi finner olämpligt, och är formad av personer så ideologiskt främmande för oss att vi gärna tar avstånd.

I detta finns till synes inga problem. Problemet uppstår när den historia som binder oss samman kastas ut i samma veva som kritiken. Istället kan man tala om vad Platon kallade ädla lögner. Det vill säga berättelser av skiftande sanningshalt, men vars innehåll ändå ger upphov till något gott. En nations historia bör förstås på samma sätt.

När exempelvis Carl von Linnés människosyn problematiseras bör detta således inte ske på bekostnad av Linnés betydelse för vår historia och vår nationella gemenskap. Således kan vi, liksom i en familj, vara oense och avvikande, men utifrån en ömsesidig respekt för själva gemenskapen.

Till skillnad från vår nationella gemenskap och dess historia vill revolten inte ena utan splittra, och accepterar inte avvikande. Revoltens familj är en dysfunktionell familj av våld och förtryck. Detta mynnar ut i att attacken mot Linné och andra historiska personer av betydelse för vår nation, oundvikligen blir en attack mot vår gemenskap.

Detsamma är attacker mot poliser, respektlösheten mot medborgare och skapandet av otrygghet i offentliga miljöer, en attack mot vår gemenskap. En gemenskap som sträcker sig bortom klan, klass, kön, politiska åsikter och etniska grupper.

För i slutänden är det denna gemenskap som är grunden för det goda samhället. En gemensam organism vi alla tillhör, sammanflätad av olika berättelser som ger legitimitet och mening åt densamma.

Teolog och lärare