Insändare: Politiken har blivit giftig

Foto: Nyheter Idag
  • Måndag 21 okt 2019 2019-10-21
E-post 648

Dagens politiker jagar retoriska poänger med intränade oneliners och repliker snarare än att försöka prata politik, föra ett vuxet samtal. Det gör att svensk politik blivit giftig och det skrämmer i väg människor, gör människor trötta. Kom ihåg att de du diskuterar politik med är inte dina fiender, utan ni har bara olika åsikter, skriver Fadi Hussein.

I dagens politiska klimat talas det ofta om hela lösningar, rösta på vårt parti så fixar vi detta, rösta på oss så tar vi bort värnskatten, rösta på oss så slopar vi ner invandringen. I ett vakuum så talar vi stort och gott om allt det som politiker ska göra, så vi röstar i valen, vi ger dem makten, och direkt börjar människor tänka: “Jaha, vi röstade in er och gav er makten, men nu gör ni inte det ni lovat.”

Vilket får en att tänka, varför kan vi inte få något gjort? Vad är det som gör att inga ordentliga reformer faktiskt går igenom, varför är det att vi måste skrapa ihop någon form av regering med partier som har hatat och förolämpat varandra i flera år?

Det är för att den politiska sandlådan börjar falla rasa. Man kan inte längre låtsas om att det går jättebra för oss och kan inte längre klaga på något annat parti.

Man kan inte klandra M för den situation vi är i nu, man kan inte klaga på SD för situationen heller. Nu har S och MP haft regeringsmakten i drygt fem år. Man har lovat och och man har pratat, men det har liksom inte kommit några konkreta större resultat.

Jag själv är en av dem som har klagat på sossarna. Som har klagat på vänsterpolitiken och klagat på att man inte haft ordning på invandringspolitiken.

Men, när jag kollade på partiledardebatten i söndags såg jag plötsligt på det hela med lite andra ögon.

Jag har sett hur det blivit i Sverige, vad som hänt. Men inget konkret sades om det i debatten. Det gavs inga svar. I stället var det åtta partiledare som talade i cirklar. I stället för att tala om vad de ville göra talade de om hur dåliga de andra var och hur de själv var de enda som satt inne med svaren.

“Rösta inte på Jimmie, rösta på Annie! Jag vet bäst och han vet sämst!” Och namnen är inte viktiga, ändra namnen till några andra partiledare så är det samma resultat. Partiledarna gjorde allt man kunde för att undvika att svara på varandras frågor. De slingrade sig från att behöva ge svar de inte ville ge.

Ebba Busch Thor kunde fråga Per Bolund om varför det är straffrabatter för våldtäktsdömda. Istället för att svara på frågan så undviker Bolund genom att säga att det var en “för grov” fråga.

Och då, så sa Ebba något som jag tänker på fortfarande: “Men det är verkligheten.” Man kan tycka vad man vill om partiledarna, men jag tycker att något har tappats från den svenska debatten. Och det är kompromiss, och förståelse, man leker jänkare och försöker hitta nåt “Gotcha!” moment att stå på, att sätta dit sin motståndare på.

Politiken och samhällsdebatten handlar mer och mer om att man ska ha någon linje eller träffsäker replik som helt och hållet förstör andra sidan och får en att vinna, och det är detta som oroar mig.

Politik är inte någon lek där man vinner eller förlorar, det är ingen tävling om vem som ska ta sig till toppen först och bestämma allt. Alla har från höger till vänster samma fundamentala mål, om vi lämnar bakom våra ideologier och allt som det innebär och verkligen gräver ner till det fundamentala så hittar vi ett mål.

“Ett bättre liv.”

Vare sig det är för dig, för din stad eller ditt land så vill vi alla ha ett bra liv, ett gott liv. Något som när vi är gamla kan titta tillbaka på och inte vara besvikna. Jag tycker att det är denna insikt som har tappats. Vi ser våra ord som ett slagträ och våra politiska “rivaler” som fiender att slå ner; debatter har blivit ställen där man försöker slå ner alla andra för att själv komma på topp.

Men detta är fel, ingen av oss har alla svaren eller vet vad som helt och hållet kommer rädda oss från oss själva, men vi har alla en bit av pusslet. Våra ideer är svaga och mjuka, något som måste förstärkas genom tung debatt där man inte utgår från att vinna, utan att förbättras.

Börjar du tala politik med någon för att vinna den konversationen, då har du ingen jävla konversation.

Folk är trötta på politik. Inte för att politik har blivit mindre viktigt eller mer tråkigt, men för att det blivit giftigt. Man är antingen vän eller fiende, antingen röstar du som mig eller så blir det hejdå för dig.

I slutändan, om du tänker tala politik med någon som inte håller med dig, tänk inte att de är din fiende som du måste besegra. Utan se dem som en partner i det svenska projektet som har en annan åsikt över hur det projektet ska gå.

Dina åsikter är inte du, dina vänner är inte sina åsikter.

Håller man inte med om vilken bil som är bäst börjar man inte kalla någon annan “Saabjävel” eller “Volvosvin”. Så gör inte det inom politik heller. Jag bryr mig inte om du tror att den andra personen kommer förstöra hela landet och ta oss till intet, för dem är inte fienden, deras dåliga ideer är.

Så var snäll och god mot andra. Ingen kommer ändra sig för att du kallar dem sossesvin eller rasse.

Om debattören

 Fadi Hussein är gymnasieelev och läser samhällsvetenskapligt program i Göteborg.

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag