KRÖNIKA För många tycks frågan om prostitution vara väldigt okomplicerad och debatten är laddad av fromhet och moralism. Men om nu saken inte är så enkel och entydig, kan man fråga sig vad förbudet har här att göra.

Med jämna mellanrum dyker den där artikeln upp i pressen om en person som säljer sex och inte säger sig lida pin därav – nu senast i bladet Metro, som är utslängt överallt, även på platser som saknar tunnelbana. Om vi förutsätter att artiklarna inte är påhittade, måste vi åtminstone kunna dra slutsatsen att prostitution inte är en enkel fråga. Åtminstone inte för alla.

För somliga är saken desto enklare. En krönika i ett annat blad, Svenska Dagbladet, som inte är utslängt överallt, har plågat mig på sistone. Det är journalisten Katarina Wennstam som berättar att Simon Häggström från Stockholmspolisens prostitutionsgrupp har lagt ut ett SMS på Facebook. I SMS:et förklarar en man, som är misstänkt för sexköp och har fått handlingar skickade till sin hemadress, att polisen har förstört hans liv, eftersom frun fick tag i brevet. Wennstam tycker att meddelandet har sina ”komiska poänger” och raljerar över dess innehåll. Underförstått menar hon att mannen inte borde gnälla om sitt eget liv, när han har förstört andras.

Mot bakgrund av vad som står i denna texts inledning, undrar jag förstås: hur vet hon det?

Det är väldigt ovanligt att journalister är raljanta mot brottsmisstänkta, eller ens mot dem som har fällts för brott. I rättssalar kan man dag ut och dag in lyssna till bortförklaringar och självömkan från personer som åtalas för grova brott. Än så länge tror jag mig inte ha läst en enda tidningskrönika där en journalist raljerar över hur en misshandlare eller en bedragare lägger ansvaret på andra än sig själv. Möjligen är det de låga förväntningarnas översitteri som spelar in. När det gäller köp av sexuella tjänster är det dock fritt fram, ansåg åtminstone Wennstam.

På polismannen Häggströms Facebooksida har den fromma mobben samlats för att håna och hylla. Tummen upp. Vilken härlig bonus om mannens familjeliv går i kras; om eventuella barn får se sina föräldrar gå skilda vägar. Det skulle idioten ha tänkt på tidigare.

Låt mig ta ett annat fall från verkligheten. I en medelstor svensk stad bedrevs en bordellverksamhet, vilket nystades upp av ordningsmakten och A åtalades för försök till köp av sexuell tjänst. Anledningen till att det stannade på försöksstadiet var att A, enligt egen utsago, inte hade lyckats få stånd, eftersom han hade potensproblem. Besöket hos den prostituerade sades vara ett experiment för att se om detta gick att avhjälpa med ”sensuell massage”. Han påstod dessutom att han frivilligt hade avbrutit försöket, vilket inom straffrätten kallas för frivilligt tillbakaträdande och kan leda till befrielse från ansvar. Domarna köpte inte hans berättelse. Visserligen måste de i huvudsak utgå från mannens historia vid bedömningen, men de ansåg tydligen att den sensuella massagen hade gått för långt i såväl objektiv som subjektiv bemärkelse. Hovrättens domskäl innehåller dessutom ordvändningar som tyder på att domarna har tyckt att det hela var lite festligt.

Detta är också en aspekt av förbudet mot köp av sexuella tjänster. Rättsväsendet måste filosofera över en utebliven erektions betydelse och var massösen fingrar har befunnit sig vid en träff som två myndiga personer har bestämt. A:s åberopade brister i sänghalmen finns utlagda till allmän beskådan. Androm till skräck och varnagel.

Det skulle han ha tänkt på tidigare, anser de självgodas armé. Ja, det är mycket som vi människor borde ha tänkt på tidigare under vår stund på jorden. Mänskliga relationer och sexualitet är ett särskilt svårmanöverart område, fyllt av stormar och blindskär. Självfallet är inte prostitution någonting gott, ledsagad som den är av själsliga sår, missbruk, utnyttjande, osäkerhet och fördömelse. Att en företeelse i allmänhet är dålig innebär dock inte per automatik att inblandade personer ska lagföras och straffas. Jämför med problematiken kring missbruk. Jämför, för all del, med den aktuella diskussionen om tiggeri (detta sagt utan att ta ställning i frågan om förbud mot verksamheten).

Det är tydligt att frågan om ett förbud av sexköp är starkt influerad av jämställdhetsaspekter, vilket kanske inte är så konstigt. Samtidigt innebär det att manlig prostitution blir en anomali som inte riktigt passar in i de färdiga tankemallarna – inte minst den homosexuella prostitutionen. RFSL-rådgivningen i Skåne har t ex under lång tid fått offentliga medel för att utreda manlig prostitution riktad till manliga köpare och arbeta socialt mot denna grupp sexsäljare. Hela förhållningssättet till ämnet tycks skilja sig dramatiskt från den attityd som gäller när kvinnor står för säljandet. Moraliserandet är nästan helt frånvarande, trots att sexköparna begår en lika olaglig handling som de som vänder sig till kvinnor. Om man skulle analysera frågan, är det min kvalificerade gissning att det finns en allmän uppfattning att manlig prostitution sker på mer jämlika villkor (givetvis förutsatt att säljaren är myndig). Likaså i de fall då kvinnor vänder sig till manliga prostituerade.

Tvång, utpressning, hot o s v ska givetvis beivras. Vad vuxna människor avtalar med varandra och genomför utan att skada tredje part bör däremot inte kunna förbjudas i ett fritt samhälle, annat än i extremfall. Prostitution kan inte i sig anses vara ett sådant extremfall, varför den rimligen borde hanteras på annat sätt än med förbud och straff.