IS-terrorister ska låsas in – inte ”återintegreras”

Foto: Creative Commons
  • Torsdag 11 apr 2019 2019-04-11
E-post 3695

Idag åker vi både spårvagn, tunnelbana, buss och tåg med IS-terrorister som åkte ner till Syrien för att våldta barn, skära halsen av oliktänkare och hålla slavar. Det här är farliga individer som ska låsas in – inte ”återintegreras” som ett impotent politiskt etablissemang har bestämt sig för. Det är dags för den stora tysta massan att sluta huka, att säga ifrån och att bestämma sig för vilket samhälle man vill ha om tio år, skriver Anna Jung och Edward Norden.

Opinion

Det här är en opinionstext från Medborgerlig Samling.

Bilden ovan är inte tänkt som humor. Det är från Nürnbergrättegångarna som hölls i Tyskland mellan 1945 och 1949 där nazisternas brott mot mänskligheten exponerades med ett tydligt avslut. Bara tanken på att man inte skulle se dessa vidriga brott, inte straffa dem utan istället prata om att ”återintegrera dem på arbetsmarknaden” och få adekvat hjälp är bisarr. Tanken på att man skulle acceptera förklaringar om att man bara ”har kört ambulans” är löjeväckande.

Det är oroväckande att svenskar inte generellt uppfattar allvaret i återvändande IS-terrorister som uttrycker ett hat mot Sverige – nyss hemkomna från det mardrömslika kalifat som de har deltagit i att skapa och upprätthålla. Lokalpolisen i Göteborg beskriver situationen i en artikel på Sveriges Radios sajt:
”Lokalpolisen i Nordöstra Göteborg skickade brev till 18 av dessa personer. Alla dök upp frivilligt, utom en som polisen åkte hem till.
Till lokalpolisområdeschef Ulf Merlanders förvåning ville de flesta prata.
– Väldigt många berättade att de hade varit i de här områdena. Majoriteten uppgav att de hade varit hjälparbetare, kört ambulans och hjälpt till med matlagning och sånt.”

Sverige är ett fantastiskt land som efter många års fred och välfärd inte längre har en befolkning som ser ett säkerhetshot innan hotet är på plats, med en politikerkår som inte kan förebygga hot. Den ökända hästen från Troja, som Karl Gerhard skrev 1940 om Hitlers Nazityskland, återkommer i nutid som jihadism i extrem islamistisk tappning. Om transiteringen av tyska trupper på svensk tågtrafik skrev han att ”Vi svenskar umgås med kraken i sämja, han går numera i reguljär trafik”. Idag åker vi både spårvagn och tåg med återvändare som lockades till IS med hopp om en diktatur där man fick våldta barn, skära halsen av oliktänkare och hålla sina egna slavar. Du vet bara inte vilka de är.

Vår gissning är att Sverige är kluvet på mitten i de här frågorna. Den ena halvan står som Neville Chamberlains och tror på ”Fred i vår tid – frånsett socioekonomiska faktorer”, trots att var tredje kvinna är otrygg, skolbarn rånas och terrorister kommer hem till ett artigt brev från polisen. Den andra halvan – där vi finns – är mer och mer frustrerade och oroliga över en situation som eskalerar. Vi vill inte se vår by, vår stad, vårt samhälle eller land bli något oigenkännligt haveri där skjutningar och sprängningar är vardagsmat. Där tonåringar inte vågar gå ut. En generation som tror att det är normalt att stanna hemma fredag kväll för att inte bli utsatt för våld.

Men kanske främst en situation där man inte känner igen sig i värderingarna och bedömningarna. Varför ska en terrorist gå lös i min kommun? Varför får en person som befinner sig i Sverige illegalt billigare tandvård än en pensionär som byggt upp landet? Varför har vi inte en bra skola, vård och omsorg när vi betalar mer än hälften av allt vi tjänar till staten? Varför tillåts kriminella ta över hela områden? Varför klarar Finland, Danmark och Norge det bättre?

Sverige behöver ta sig i kragen och tänka igenom vad vi vill ha för samhälle och land om tio år. Det vi gör idag bestämmer vad vi blir imorgon och om tio år. Just nu hukar alldeles för många inför både utmaningarna och problemen för att det ska bli bättre. Många vågar knappt öppna munnen. Mindre än 1 procent är politiskt aktiva. Då blir det också i allt väsentligt som dessa 1 procent bestämmer.

Att en majoritet inte vill ha terrorister som grannar hjälps inte när man mumlar det vid köksbordet. Det är var och ens ansvar att göra sin landsbygd, sin by, sin stad och sitt Sverige till något bra. Bryt bekvämlighetens passiva boja och engagera dig själv istället för att bara lämna bort både ansvar och möjlighet till andra.

Karl Gerhard förbjöds att framföra Den ökända hästen från Troja efter tyska och protyska protester. Det var känsligt och rädslan för våldet som nazisterna förde med sig paralyserade både moral, ryggrad och sunt förnuft.

Idag är det Karl Gerhard som vi kommer ihåg med respekt. Inte de som hukade.

Sluta huka.

Fakta

Anna Jung, ordförande Medborgerlig Samling Skåne

Edward Nordén, säkerhetspolitisk talesperson Medborgerlig Samling

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag