På svenska högskolor och universitet gror vänsterextrema och terroristsympatiserande miljöer och läget blev allvarligare efter Hamas attack mot Israeliska civila den sjunde oktober. Det har knappast undgått någon hur deras sympatisörer i Sverige nyttjar varje tillfälle de har möjlighet till för att uttrycka hets och hot mot judar, ett beteende som ska vara fullständigt oacceptabelt inom akademiska miljöer.

Debatten kring yttrandefrihet och islamism pålyser också ett djupt problem inom svensk debatt, nämligen att extremism och islamism ofta likställs med legitima politiska yttringar.

De svenska högskolorna, som ska vara borgen för tankefrihet och diskussion, får inte bli en arena för radikala, våldsbejakande budskap och till följd även en farlig miljö för enskilda studenter. Detta blev i svensk kontext särskilt aktuellt för cirka en månad sedan när en het debatt bröt ut angående Chalmers tekniska högskola.

Lärosätet hade gjort en bedömning om att det förelåg risk för enskilda studenters säkerhet och ville därför temporärt förbjuda politiska manifestationer. Något som de senare ”pudlade” från efter att flera studentförbund gått i taket.

Politiska studentföreningar från både den socialistiska vänstern och liberala mitten gick ihop och fördömde tillsammans beslutet då de ansåg det begränsa studenters yttrandefrihet. Det som är beklagligt är att varken Chalmers eller övriga studentförbund var ärliga nog för att belysa det riktiga problemet och att gå till roten med det. Nämligen att förbjuda islamism, antisemitism och extremistiska manifestationer.

Istället valde Chalmers att gömma sig bakom ett allmänt förbud mot politiska manifestationer. Trots att det knappast är skygga liberaler på campus som hotar judiska studenter och sprider uppmaningar till folkmord.

Eftersom varken Chalmers eller övriga studentförbund verkar ha kunnat tala klarspråk i frågan så får vi göra det: Ja, det är rimligt och nödvändigt att stoppa islamister från att få gehör på universiteten. Nej, vi behöver inte undergräva yttrandefriheten för alla andra och förbjuda alla politiska manifestationer.

Beslutet, som får antas föregicks av en analys över den politiska verkligheten i Sverige, syftade först och främst att skydda enskilda individer så att även dessa får fysisk tillgång till universiteten och undervisningen. Likaså syftade beslutet till att låta universitet fortsätta vara en plats fokuserad på utbildning och forskning snarare än politisk arena för terrorsympatisörer. Något som även utbildningsminister Mats Persson (L) anförde när Chalmers tog det inledande beslutet.

Det är en självklarhet för oss att Chalmers har rätt att skydda sin verksamhet och sina studenter. Men att införa ett allmänt förbud och undergräva yttrandefriheten i allmänhet är inte bara djupt oärligt utan även ett allvarligt demokratiskt övertramp. Varför man inte bara har ärligheten att kalla en spade för en spade och rikta förbudet mot de extremistiska grupper som faktiskt utgör ett hot mot elever kan för vår del enbart förklaras med ett ord: feghet.

Ett annat absurt exempel av denna politiska förvirring återfinns i USA. Under förra veckan blev rektorer från de högst ansedda amerikanska universiteten nyligen uppkallade till förhör i kongressen och förmådde inte svara på den enkla frågan om huruvida att uppmana till folkmord på judar stred mot deras regler om mobbning och trakasserier. En fråga som det bara finns ett självklart svar på, även om inte rektorerna själva tyckte det.

Risken med denna mjäkiga förhållning gentemot tydligt extremistiska och våldsbejakande yttranden är att det ger vatten på kvarnen till röster på vänsterkanten som vill förbjuda samtliga ‘’hatfulla’’ yttranden. Om universiteten inte har ärligheten eller förmågan att sålla agnarna från vetet kring vad som är direkta våldsuppmningar och vad som är yttranden som måste täckas av yttrandefriheten har vi plötsligt gett walkover till vänsterns ytterkant som länge menat att yttrandefriheten enbart varit ett medel för att täcka hatfulla ideologiers frammarsch.

Studentförbund bör stå på universitetens sida när de på lämpliga vis begränsar Hamassympatiörer och extremister att förfölja judiska studenter. Radikala och våldsbejakande organisationer som vill nedmontera våra fri- och rättigheter hör inte hemma på universitet vars verksamhet förutsätter akademisk frihet och ett fredligt och respektfullt meningsutbyte.

Det är sorgligt att se att även borgerliga ungdomsförbund har missat målet i denna fråga, då man med ena handen kan vifta högt med yttrandefrihetens fana samtidigt som de med andra handen släpper fram de röster som på allvar försöker begränsa den i vårt land. Det är dags att samtliga parter är ärliga om var det faktiska hotet kommer ifrån och slutar dalta runt frågan för att inte kränka eller göra islamister upprörda.

Det är dags för universiteten att återta sin rättmätiga plats som centrum för fri tanke och debatt, där idéer kan kollidera och skapa ny kunskap. För att vi samtidigt ska kunna kontra samhällshotande ideér så krävs det att vi är ärliga om vad som faktiskt är hotet mot vårt fria samhälle och att vi inte gömmer oss bakom allmänna principer som riskerar att undergräva yttrandefriheten för alla.