Janouch: Vi behöver återerövra den svenska synden

Katerina Janouch. Foto: Thron Ullberg
  • Torsdag 14 feb 2019 2019-02-14
E-post 2523

Vi har kommit väldigt långt från frigjorda decennier med sexspalter i kvällstidningar och Malena i Fräcka Fredag. Nu är det dags att vi tar tillbaka den lust, kåthet och kärlek det som gått förlorat, skriver Katerina Janouch.

Det är Alla Hjärtans Dag, den enda dagen på året då kärleken förväntas stå i centrum, och det ger mig anledning att fundera på vad det blivit av med just kärleken, förälskelsen och sexualiteten i vårt Sverige 2019. Vart har den tagit vägen, lusten, kåtheten, det härliga i att ge sig hän och att prata om det?

I flera decennier har jag arbetat med att hjälpa svenska folket till ett bättre sexliv, och framför allt att frigöra kvinnors sexualitet. Jag har haft orgasmskolor, bruksanvisningar om hur sexleksaker funkar, oändliga resonemang om att man får älska vem man vill, hur man vill, jag har försökt tina upp frusna hjärtan och underliv och även peppat kvinnor (och män) så att de vågar lämna destruktiva relationer.

En sexuellt tillfredsställd kvinna är grundvalen för ett framgångsrikt samhälle, vågar jag påstå. Kvinnor som frodas och trivs i sina relationer funkar bättre i familjer, på arbetsplatsen, ute i samhället. Det i sin tur gynnar alla sidor av ett land. All forskning visar också att i de samhällen där kvinnorna mår bra så mår barnen bra, och därmed också män, och därmed produktiviteten och allt som hör därtill.

Men Sverige 2019 är ett land jag inte riktigt känner igen. Det är splittrat, negativt, polariserat, politiserat. Jag har själv fokuserat på att prata mer om politik än om penisringar de senaste två åren ska jag villigt erkänna. Och jag vet att det inte bara är jag.

Folk träffas och utbyter artighetsfraser och sedan sätter man igång att klaga och ondgöra sig över samhällsutvecklingen. Från vänster till höger ljuder en bitter visa över politiskt kaos, nedmonterat samhällskontrakt, bristen på ledarskap och partipolitiska mesallianser. Och de som inte talar tystnar helt, bara gud vet vad de tänker när de knyter näven i fickan och fyrar av ett forcerat leende medan de försäkrar att allt är bara bra, tack. Inte bara sexualiteten och lusten blir ett ämne som negligeras, vi är lika ointresserade av kultur, av musik, av sånt som vanligen brukade uppfylla oss.

Till och med pratet om badrumsrenoveringar kan jag längta tillbaka till. En oskyldig tid då vi hade allt utrymme i världen att diskutera till exempel piratnerladdningar, istället för vilken person som senast drabbats av deplatformering.

Det värsta är att det just är kvinnors sexualitet som drabbas hårdast när nymoralismens vindar blåser och människor sluter sig och blänger misstänksamt på varandra. Gruppvåldtäkterna haglar över oss och gör att pratet om den ansvarslösa, fria, lössläppta sexualiteten på något sätt känns irrelevant och kanske till och med ansvarslös.

Tjejer som beväpnar sig med spray och larm och som tackar nej till en drink på krogen för att de oroar sig för att de kan bli utsatta för övergrepp är ingen bra utgångspunkt för tillit och lust. Att vi har 20 våldtäkter per dag, varje dag året runt i Sverige (och många förövare går fria) kan få den mest sextokiga att torka ihop. Att kallas hora bara för att man har på sig en sexig kort klänning gör inte så att trosorna fuktas direkt. Vi ändrar vår livsstil, vi anpassar oss, vi anammar en skev syn på oss själva. Det sker gradvis, stegvis, men revolutioner sitter ofta i de små detaljerna. Normaliseringen kryper på som våldet som drabbar en slagen kvinna. För att stå ut intalar hon sig att det hon lever i är i sin ordning.

Vad hände med det sexuellt befriade Sverige, med det vackra skandinaviska landet som kom att bli symbol för den vilda sexualiteten, där man kunde ligga med vem man ville, där den fria kärleken var lika självklar som jämställdheten mellan kvinna och man? Vad händer med lusten när sexuellt våld används som tillhygge för att kuva, kränka och dominera? Kåthet ersätts med katastroftankar, lust blir till last.

Jag ser med sorg hur den lekfulla sexualiteten monteras ner. Det vi inte pratar om sopas bort från vår agenda, det slutar att fylla våra sinnen. Vi blir mindre kåta, mindre nyfikna. Och ja, just kvinnor drabbas hårdast.

Nu pratar jag inte ens om hederskulturen som kidnappar allt fler, stränga religiösa påbud som påminner mer om 1819 än 2019, där man delade upp flickor i bra och dåliga, där en slampa kunde bli utstött ur samhället, den ”fallna” kvinnan dömdes hårdare än en man som begått brott.

Jag pratar om känslan som genomsyrar offentligheten, där nakenheten blir hotfull och nymoralismen vinner mark. Och förstås är kvinnorna de som är förlorare, för det är kvinnorna som alltid fått bära ett samhälles heder. 1970, 80, 90 och 2000-talet känns i backspegeln som en parentes. Decennier som gav oss Erica Jong, Suzanne Brögger och Fräcka Fredag då sexet firade frihetstider. Vi kunde älska, leka, ta för oss.

Det är Alla Hjärtans Dag och jag längtar efter det flödande samtalet som gör att hjärtat slår snabbare, att pirret infinner sig. Det lättjefulla, lekfulla, frisinnade, varma. Jag efterlyser mer empowerment, mer lust, mer kåthet och kvinnlig sexualitet. Det känns som om vi är på ruta ett igen, att vi får börja om från början. Jag inser att det finns mycket jobb att göra, och jag är redo.

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag