DEBATT KD vill att staten ska betala insatsen till bolån för människor som egentligen inte är kvalificerade för bolån. Något som kommer att blåsa upp bostadspriserna ytterligare. Det här är en mycket dålig idé och påminner om hur man i USA under 1990-talet skapade en bostadsbubbla med sänkta krav för lån. Det visar också att KD fortfarande är en del av etablissemanget, skriver nationalekonomen John Gustavsson, politisk sekreterare för SD i Örebro.

Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor meddelade nyligen i ett tal att hon vill att staten ska göra det lättare för människor i utanförskapsområden att äga sina hem. Staten bör gå in och ge särskilda lån till kontantinsatsen så att människor i utanförskapsområdena som egentligen inte är kvalificerade för bolån ändå kan få dem. Detta är av flera skäl en sällsynt dålig idé.

Först och främst: Att uppmana till bostadsköp just nu är en värdelös idé, inte bara för de i utanförskapsområden utan i största allmänhet. Huspriserna har gått upp under en lång tid, men uppgången tycks nu ha avstannat och många spekulerar i att vi mycket väl kan befinna oss i de tidiga skedena av en bostadskrasch.

Betänk att räntorna går upp, fastighetspriserna börjar falla, och de som tagit emot ghettolånen inte längre har råd med avbetalningarna: Vad händer nu? Normalt sett ska fastigheterna såklart beslagtas, men om bankerna skulle försöka vräka tusentals människor i Rinkeby, Tensta och de andra utanförskapsområdena så skulle vi få upplopp och kravaller av en skala vi aldrig sett i det här landet.

I ett sådant läge skulle myndigheterna antagligen snabbt kapitulera, och bankerna skulle antingen tvingas skriva av lånen och svälja förlusten (mindre sannolikt) eller så skulle svenska skattebetalare tvingas betala dem (mer sannolikt). Problemet förvärras av att många av de som bor i utanförskapsområdena säkerligen förstår av egen erfarenhet att myndigheterna är rädda för att konfrontera dem, vilket ökar risken för att de mer skrupellösa människorna i dessa områden väljer att ta lån med statens hjälp som de inte har någon avsikt att betala tillbaka.

Utomlands har man redan prövat olika varianter av Kristdemokraternas idé, och det med katastrofala följder: Under 1990-talet skapade den Amerikanska regeringen ett antal program som skulle öka husägandet bland etniska minoriteter. Svarta och latinamerikaner fick hjälp av staten att köpa hus, i form av billiga lån som på sin höjd krävde symboliska insatser. Politikerna ställde krav på bankerna att låna ut till ”utsatta” grupper, även om låntagarna inte hade en chans att betala tillbaka (dessa lån kom senare att kallas ”subprime loans”). Tanken var god: Man ville bryta segregeringen och hjälpa fattiga minoriteter att klättra på samhällsstegen.

Tyvärr ledde det massiva inflödet av statligt kapital till att bostadspriserna sköt i höjden. Billiga lån överhettade marknaden, och eftersom de nya låntagarna saknade sparkapital och hade låga inkomster så hade de ingen ekonomisk ”stötdämpare” när räntorna väl började stiga. När huspriserna sedan började sjunka så blev deras hus snabbt värda mindre än summan av deras lån, eftersom de inte haft råd att amortera på lånen. När de inte klarade avbetalningarna och slutligen tvingades sälja sina hem så blev de alltså inte av med hela bostadsskulden, utan hamnade i ett värre läge än de varit i från första början – utan hem, och nu skuldsatta över öronen.

Om vi börjar föra i princip samma politik i Sverige så bör vi inte förvänta oss ett annorlunda resultat. Det finns en uppenbar risk att inte ens den tilltänkt gynnade gruppen kommer vinna på denna politik i slutändan utan tvärtom kommer att skuldsättas och hamna i ännu värre ekonomiska problem.

Slutligen, att Kristdemokraterna tror att lösningen på förorternas problem är mer skattepengar och ytterligare privilegier är ännu ett bevis för att partiet inte lämnat etablissemangstänkandet bakom sig.

Kristdemokraternas förslag skulle förvärra klyftan mellan de boende i utanförskapsområdena och vanliga arbetarklassvenskar, inte minst de som bor ute på glesbygden och knappt kan drömma om att få äga sina hem.

Att Kristdemokraterna vill ge fler förmåner till den förstnämnda gruppen utan att ge samma förmåner till den sistnämnda visar att man tyvärr fortfarande delar etablissemangets förakt för den svenska arbetarklassen. Detta är inget annat än tragiskt.