Den kvinnoförtryckande muslimska slöjan är bara ett exempel på den islamisering som sprids likt ett virus över vår del av världen. Det är något som i Sverige sker med regeringens goda vilja. Nu måste vi andra som fortfarande tror på ett öppet och demokratiskt samhälle höja våra röster och säga ifrån, skriver Richard Jomshof, Sverigedemokraterna.

Den första augusti 2018 blev det förbjudet att bära heltäckande muslimsk slöja, det vill säga burka och niqab, på offentlig plats i Danmark. Frågan hade debatterats under en tioårsperiod i Danmark innan förbudet röstades igenom av en stor majoritet i det danska Folketinget. Liknande förbud finns redan i flera andra europeiska länder som exempelvis Belgien, Frankrike och Österrike.

I Österrike har man dessutom valt att gå ett steg längre. Där fattade man i fjol beslut om en lag som förbjuder bärandet av slöja i landets grundskolor. Beslutet är riktat mot det man kallar politisk islam och syftar inte minst till att förbättra integrationen och till att motverka islams förtryck av flickor.

Oavsett om vi talar om förbud att bära heltäckande slöja på offentlig plats eller förbud att bära slöja i grundskolan, är det något jag ställer mig bakom och som jag förespråkar även här i Sverige.

Det är illa nog att vuxna kvinnor utsätts för detta förtryck. Det är dock än värre när barn utsätts för detsamma. Flickor som utsätts för muslimskt förtryck i hemmet måste få chansen att i varje fall slippa detta under skoltid. Det är vår skyldighet att se till att dessa barn tillåts att vara just barn, med möjlighet att växa upp till självständiga och kritiskt tänkande individer. Förtrycket strider dessutom mot barnkonventionen, i vilken det inte minst talas om barns integritet, fria uttryck och självbestämmande.

Syftet med muslimska slöjan – oavsett om vi talar om den heltäckande varianten eller inte – är att kontrollera och förtrycka flickor och kvinnor. Den är ett religiöst påbud med tydliga patriarkala värderingar om könsroller där kvinnan ska underordnas mannen och där kvinnans sexualitet är något fult som ska gömmas undan. Flickor och kvinnor ses som någon sorts sexobjekt som under alla omständigheter måste skylas för att inte väcka männens begär och lustar. Men om nu muslimska män ser sig själva som primitiva varelser som inte är kapabla att kontrollera sig själva, så är det naturligtvis bara att beklaga. Men det är en mycket märklig och farlig inställning.

Denna kvinnosyn stärker utanförskap och cementerar osunda könsroller. Flickor och kvinnor som tvingas på dessa plagg förvägras rätten att leva sina liv på samma villkor som männen och som resten av den kvinnliga befolkningen. Det är så långt ifrån tanken om mäns och kvinnors lika värde man över huvud taget kan komma.

Den muslimska slöjan leder inte bara till en påtvingad uppdelning mellan flickor och pojkar, mellan män och kvinnor, slöjan är dessutom en islamistisk symbol som symboliserar religiös underkastelse. Den är framtagen av män för att förtrycka kvinnor och torde därmed strida mot allt som vårt öppna, demokratiska, jämställda och sekulära samhälle står för.

Det brukar ofta hävdas att det finns någon sorts frivillighet i bärandet av slöja. Jag menar att det är ett felaktigt påstående. Det finns inte minst en lång rad exempel på vad som händer med de flickor och kvinnor som försöker frigöra sig från detta hedersrelaterade förtryck, där hot och våld är en del av vardagen.

I en demokrati som Sverige har man naturligtvis rätt att tro på vilken gud eller vilka gudar man vill. Det innebär däremot inte att man har rätt att tvinga på någon annan denna tro, framförallt inte barn. Jag vill påpeka att religionsfriheten inte bara handlar om friheten till utan även friheten från religion. Det många kallar religionsfrihet är i själva verket i många fall ett tvång. Att tvinga flickor och kvinnor att bära slöja strider därmed mot religionsfriheten.

Att den muslimska världens kvinnoförtryck nu breder ut sig även i vår del av världen är inte konstigt med tanke på att det pågår en islamisering av Sverige. I massinvandringens och mångkulturalismens spår växer det fram ett splittrat och segregerat land. Det växer fram parallella samhällen där flickor och kvinnor inte omfattas av det omgivande samhällets demokratiska principer, där självständiga kvinnor anses vara orena och smutsiga.

Det rör sig om ett religiöst, ett politiskt, ett kulturellt och ett sexuellt förtryck, som likt ett virus sakta men säkert sprider sig över vårt demokratiska, öppna och jämställda Sverige. Den som vågar kritisera den pågående islamiseringen och den kvinnofientliga slöjan riskerar samtidigt att dömas för detta, vilket tydligt visar att vår demokrati är hotad.

Vi ska komma ihåg att allt detta sker med regeringens goda vilja. Själv anser jag dock det vara anmärkningsvärt att det finns partier, politiker och andra som väljer att blunda för islamiseringen och som utan att skämmas försvarar dessa förlegade och förtryckande seder och bruk.

För oss andra, som fortfarande tror på ett öppet, jämställt och demokratiskt samhälle, ett samhälle där vi alla har samma möjligheter, rättigheter men också skyldigheter, är det viktigt att säga ifrån. För om vi låter oss tystas, riskerar vi en framtid där allt det vi har kämpat för i århundraden kommer att gå förlorat.