Vackra ord och teoretiska resonemang räcker inte för att försvara den frihet och jämställdhet vi har uppnått i Sverige. Det kommer också att kräva konkreta åtgärder som konfronterar och förhindrar förtryck och ofrihet. Därför är Skurups beslut om slöjförbud i förskola och skola upp till sjätte klass välkommet, skriver Josefin Utas, liberal debattör.

Att grundskolan ska vara en slöjfri institution, både för vuxna och barn, är inte bara rimligt utan nödvändigt med tanke på utvecklingen i Sverige. Därför är Skurup helt rätt ute när de har tagit beslut om att införa nolltolerans mot huvudduk för barn i förskola och skola upp till sjätte klass.

Att inte tillåta slöja i skolan har självklart konsekvenser, men att tillåta slöja har också konsekvenser. Målet måste vara att välja det minst dåliga alternativet.

Frihet består inte bara för att den tillämpas maximalt. Frihet skapar nämligen stora möjligheter även för dem som inte gillar frihet, att inskränka andras frihet.

För att vi ska kunna försvara den frihet och jämställdhet vi uppnått i Sverige, vår samhällskultur, så krävs att vi faktiskt gör något aktivt.

Starkt segregerade områden där en stor del av kvinnor – även små flickor – har slöja, där klankulturer florerar, sedlighetspoliser och kvinnoförtryck, måste motverkas.

Att flickor som tvingas ha slöja övrig tid åtminstone får slippa slöja i skolan ger dem möjlighet att pröva och vänja sig vid att vara utan slöja. De kan även delta i alla skolaktiviteter obehindrat. Det är också en tydlig markering mot de föräldrar och andra vuxna som tvingar barn att ha slöja: I Sverige sexualiserar vi inte barn.

Flickor och kvinnor har inte heller ansvar för mäns sexualitet och ska inte behöva dölja sig för att slippa övergrepp.

Vi har helt enkelt en annan kultur och människosyn i Sverige än den som uttrycks genom slöjtvång och särskilda ”moralregler” för kvinnor och män. Flickor och pojkar ska kunna vara på samma ställen och bete sig med hyfs mot varandra. Det är en kultur vi utvecklat här, därför att befolkningen uppskattar den och vill ha det så. Därför tänker vi försvara den.

Kvinnor som ser slöjan som ett vanligt klädesplagg som man kan välja till eller välja ifrån borde rimligen inte ha något emot att avstå den för att ge frihet för de flickor och kvinnor som tvingas ha den på sig. De som tvärtom anser slöjan vara ett måste är just de som behöver möta denna princip om slöjförbud.

De som tycker att det är ett fruktansvärt förtryck att flickor inte ska ”få” ha på sig slöja i skolan, de som anser att slöjans existens är viktigare än kvinnors och flickors frihet samt jämställdhet mellan könen, de är fria att flytta till ett annat land där slöjan får ta den stora viktiga plats de anser den ska ha. Man får prioritera.

Det här kommer inte att lösa alla integrations- och ofrihetsproblem i ett trollslag, utan är en del i att arbeta med att lösa problematik som skadar Sverige ur ett samhällsperspektiv. Enskilda slöjor gör det inte. Det är de destruktiva förtryckande kulturer som inskränker kvinnors frihet, samt den segregation som följer i dess spår, som måste motverkas.

Ju mer brokigt landet blir, desto viktigare är det att vi kan enas om och stå fast vid de principer och värden som ligger till grund för hela samhället.

Vi behöver samla oss. Relativisering och slapphet duger inte. Då blir vi överkörda av dem som är mer envisa och inte drar sig för att tvinga sin syn på andra.