Företag som styrs av en kvinnlig VD har tydligen sämre vinstmarginaler än företag som styrs av manliga VD:ar. Det såg jag i media häromdagen.

Det här gör mig riktigt förbannad. Nästan lika förbannad som när människor tar horoskop på allvar, eller när det daltas med vuxna människor som tror på tomtar och troll och man inte får tala om för dem att de är barnsliga, för att de kan bli ledsna i ögat.

Jag vet inte om det är ett resultat av den misslyckade skolan, eller om det bara beror på att folk i gemen är så intellektuellt obegåvade att de helt enkelt inte förmår ta till sig att det finns en väsentlig skillnad i korrelation och kausalitet (direkt samband).

I undersökningen av VD:ar så har man tagit hänsyn till vilken marknad företaget verkar inom, storleken på företaget osv. Det gjorde det påstådda sambandet mellan VD:ns kön och den dåliga vinstmarginalen ännu starkare. Vilken slutsats ska vi dra av det här?

Ingen alls. Så länge du inte kan påvisa att skillnaden beror på inneboende kvalitéer som är beroende av formen på personens könsorgan (eller upplevda genus), så ska du inte dra några slutsatser alls baserat på detta. Det är nämligen så med korrelationer att de kan uppstå av ren slump och tittar du tillräckligt länge så kommer du hitta mönster och ”samband” precis var som helst. Det sker helt enkelt av matematisk nödvändighet. Se filmen A Beautiful Mind för exempel på hur man kan hitta samband där det inte finns några, bara man stirrar länge nog.

Det här är ett problem som återkommer och som vi behöver ta itu med. Säg efter mig: ”Korrelation betyder inte kausalitet. Korrelation betyder inte kausalitet. Korrelation betyder inte kausalitet”. Repetera ad infinitum. Jag har slösat för många tecken redan på att återupprepa mig.

Ibland är kön en relevant faktor. Och då ska vi kunna prata om det. Om vi diskuterar faktorer som leder till möjligheten att bli graviditet t.ex. så är formen på ditt könsorgan en faktor som korrelerar mycket starkt. Det beror på att formen på ditt könsorgan är instrumentalt avgörande för att du ska kunna ge upphov till en ny människa inuti dig själv. Din hårfärg är det inte. Storleken på dina öron är det inte. Din dialekt är det inte (även om jag förvånas över att människor med vissa dialekter överhuvudtaget lyckas få någon under lakanen). Att göra undantag för den osannolika möjligheten att en man blir gravid, av ren politisk korrekthet och börja prata om ”den gravida personen” eller ”hen” blir därför absurt.

Såhär kan vi fortsätta. Allt som oftast är dessa godtyckliga kriterier inte det mest relevanta för det vi vill studera. Oavsett korrelation. Det gäller också brottslighet överlag, för att ta ett exempel. Det spelar ingen roll om 99% av alla brott i Sverige begås av någon med mörk hy, för huruvida den enskilda personen ska begå ett brott eller inte. Eller – enligt mig – för hur vi bör behandla den enskilde. Våra rättigheter ska nämligen inte grundas på statistisk sannolikhet, beroende av godtyckligt valt kriterium och därav konstruerad ’grupp’. Om inte kriteriet är instrumentalt för möjligheten att begå ett brott (exempelvis) så säger det ingenting om den enskildes handling i den faktiska verkligheten.

Vi kan t.ex. utesluta att en rullstolsburen person har setts springa från en brottsplats.

När pass ”tappas bort” gång på gång, för att säljas så att människor av samma etnicitet och därmed liknande utseende som slarvpellen ifråga, ska kunna mygla sig in i landet genom att utge sig för att vara en annan person – så är etnicitet relevant. För det är just efterfrågan på en viss etnicitet som gör att brottet ifråga begås. Inte för att personer av den etniciteten är predisponerade att begå brott. Men för att deras etnicitet är av instrumentell och avgörande betydelse för möjligheten att begå just detta brott. Säger det någonting om den statistiska sannolikheten att någon av den etniciteten ska begå ett brott? Ja, rent statistiskt. Men det går inte dra några slutsatser alls om huruvida den enskilde personen begår brottet eller ej baserat på just den sannolikheten. Precis som vi inte kan avgöra huruvida någon kommer begå en våldtäkt eller inte, baserat på om de är män eller ej. För det finns andra, betydligt mer avgörande faktorer. Som personlig moral t.ex. Vi måste hålla isär grupper, statistik och sannolikhet, från enskild individ och verkliga handlingar.

Sannolikhet betyder inte att något kommer ske. Det är därför en väldigt dålig grund för hur vi väljer behandla människor som individer. Det är ett problem som jag upplever att inte minst vänstern har mycket svårt att hantera. I det kollektiva skuldbeläggandet av grupper begår de just detta misstag. Det är naturligtvis lika fel att klandra män som grupp för våldtäkter som det är att klandra eritrianer som grupp för borttappade och missbrukade pass.

Om vi inte kan lära oss att hålla isär dessa två koncept, så är vi illa ute. Inte bara därför att det omöjliggör att ta itu med verkligheten som den förhåller sig, men också för att det är fullständigt godtyckligt vilken grupp som för stunden medvetet premieras eller diskrimineras. Det handlar då istället enbart om att försvara ”rätt” dåliga idéer med ”goda” ändamål. Det vill jag inte vara en del av.

När vi inte längre behandlar folk som individer, utan som representanter för en viss godtycklig grupp, utifrån irrelevanta premisser tänker vi fel. Och nej, alla premisser är givetvis inte alltid irrelevanta. Exempelvis ska vi vara redo att stå till svars för sådana grupper vi väljer att tillhöra av egen vilja.

Vi väljer vad vi vill tillhöra för ideologi och religion t.ex. Så om jag kallar mig humanist så har jag deklarerat att jag vill att mina handlingar bedöms utifrån de värderingar som kännetecknar denna ideologi. Då får jag också stå till svars för vad humanister som grupp gör i humanismens namn och ta avstånd, snarare än kräva att mitt deklarerande av att vara humanist inte ska tolkas som att jag självklart delar några relevanta värderingar med andra humanister. Men – och detta är ett viktigt men – jag väljer inte min sexuella läggning. Jag väljer inte min hudfärg. Jag väljer inte min etnicitet.

I fallet med vinstmarginaler och kvinnliga VD:ar har vi tidningar som i ena stunden inte vågar anförtro folk med fakta, av rädsla för att de ska extrapolera felaktiga slutsatser ur dessa, för att i nästa stund medvetet (?) medverka till just detta felslut genom att låtsas som att det finns ett inneboende samband mellan kön och förmåga att vara VD, utan att i varje enskilt fall avgöra om könet varit av avgörande betydelse. Då är man inte intellektuellt hederlig, eller åtminstone intellektuellt lat.

Så, kan vi sluta vara så jävla skitnödiga? Kan vi kalla saker för vad de är och ändå bibehålla förnuft nog att tänka kritiskt och inte dra långtgående slutsatser baserat på godtyckliga premisser? Eller är det så sorgligt ställt att en liten elit faktiskt måste göra allt tänkande åt oss, för vanligt folk kan trots allt inte hantera sanningens gråskalor?

Snälla gör mig lyckligt besviken.