Katerina Janouch: Tiden är ute för God Ton

Katerina Janouch. Foto: CC Thron Ullberg
  • Torsdag 26 Apr 2018 2018-04-26
E-post 2446

Samhällsskadlig politik och medier som själva har angivit tonen med grova generaliseringar har öppnat en Pandoras ask, skriver Katerina Janouch om i sin senaste krönika.

När jag var liten undrade jag varför den tjeckiska flaggan hade ett blått, ett vitt och ett rött fält. Min farmor förklarade då på följande sätt: Det blå är landet som måste försvaras. Det vita är en symbol för att man först försökte göra det på ett fredligt sätt. Men när det inte gick tog man till vapen.

Det blev krig. Blod spilldes. Det är därför det nedre fältet är rött. De där orden har jag burit med mig hela mitt liv. Sensmoralen: Att man så långt det går försöker bevara lugnet och ordningen på ett fredligt, diplomatiskt, pedagogiskt sätt. Med kloka ord. Med demokrati, om du så vill. Men det är inte alltid det fungerar.

Ibland går det åt helvete och det välvilliga och snälla utnyttjas av mörka krafter. Av ren och skär ondska. Av makthunger, ideologisk dominans, hat. Och då måste friheten och freden försvaras. De goda krafterna tvingas till slut, om än motvilligt, slå tillbaka på de ondas villkor. Det är en fråga om överlevnad. Ingen vill ha det röda fältet. Allra minst jag. Jag är livrädd för krig och konflikter som innebär lidande för folket.

Men dessvärre verkar det inte som om människor lär av sin historia, av brutalitet och våld, av miljoner mördade barn, av etniska rensningar. Också idag förföljs och mördas människor på grund av sin tro, av sin sexuella läggning, av sina politiska åsikter. Sverige är extra sårbart här, kan sägas ha en blind fläck inför sådana grymheter, då landet inte har någon egen blodig historia i närtid att lära av. Man brukar säga att Sverige är fredsskadat. Det ligger mycket i det. Den svenska fanan är idel solsken och blå himmel.

Det finns inga röda fält som skvallrar om att blod spillts i kampen för frihet och mänskliga rättigheter. Men att fred ska fortsätta råda i Sverige som något slags naturlag kan vi tyvärr inte ta för givet. Det som inte varit, kan i värsta fall bli. Ansvarslös politik kan på sikt leda till oroligheter så pass allvarliga att aggressiva konflikter riskerar att bryta ut. Även ett tålmodigt, fredsälskande, bekvämt folk kan till slut drivas till en bristningsgräns.

Det kan många tusen invandrare i Sverige vittna om, alla de som flytt från sina egna krigshärjade länder och sökt skydd i Sverige. Många av dem hör av sig till mig och uttrycker djup oro över vart polariseringen och vanstyret av Sverige är på väg. De ser tendenserna, signalerna. De, som upplevt krig, till exempel flyktingar från forna Jugoslavien, berättar att de nu känner av liknande spänningar i det svenska samhället som de kände av i till exempel Sarajevo innan kriget bröt ut. Jag pratar med människor från Irak, från Syrien, från Libanon, från östeuropeiska länder som en gång legat bakom järnridån. Alla säger samma sak: Om Sverige inte stoppar den
skadliga utvecklingen, kommer det att sluta illa.

Jag själv är författare, journalist, mamma och numera också politiskt engagerad som kandidat till riksdagen via Medborgerlig samling. Jag använder min röst för att väcka opinion och skapa debatt. Jag ser med stor oro på hur dagens politiska etablissemang fjärmar sig allt mer från det folk som röstat fram dem och som de därför bestämmer över. Jag ser myndigheter som missköts, jag ser barn, gamla, sjuka och utsatta fara illa på ett sätt som tidigare varit främmande för Sverige.

Återigen, se på historien! När förfallet och missnöjet når en kritisk massa kommer det vara försent att agera. Tiden är förbi då vi hade råd att käbbla om god ton i sociala medier. Den  Sverigefientliga politiken lockar fram ett mer uppskruvat tonläge. Alla tycker inte det, men det är här vi är nu. I ett land som krisar och som driver vind för våg i ansvarslösa politikers våld blir också debatten mer aggressiv.

Folket, som är maktens gissel, skattebetalarna, som ska bekosta detta vansinniga kalas, har ofta bara ord som sina vapen. De som inte har något kvar att förlora är inte så artiga av sig. Jag anklagar här också de etablerade medierna, som själva angivit tonen med sina grova generaliseringar, genom att bygga åsiktskorridoren och förfölja dem som varnat för en ohållbar utveckling. Det är ni som skapat den onyanserade debatten.

Ni öppnade Pandoras ask och har nu mage att oja er över konsekvenserna samt beklaga er när ni själva drabbas. En karikatyr är vad en politiker får tåla. Liksom mothugg mot samhällsfarlig politik, där de egna medborgarna offras på egohumanismens altare.

Jag kommer att tänka på orkestern som spelar medan Titanic tar in vatten. Jag hoppas verkligen alla dessa problem ska gå att lösa. Jag tänker jobba för det. Så långt det är möjligt vill jag undvika det röda fältet på flaggan. Jag hoppas Moder Svea ska få förbli gyllengul och himmelsblå, som de vackraste av sommardagar. Det är hon värd.

Katerina Janouchs senaste bok Boken om Sverige: En personlig resa finns att köpa på bland annat Bokus.

Katerina Janouch. Foto: Thron Ullberg

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag