Migranterna som fått tillfälliga uppehållstillstånd via Gymnasielagen ska lämna landet om de inte uppfyller kraven för att stanna. Att särbehandla vissa grupper och ge dem permanenta uppehållstillstånd för att de varit i landet länge skickar helt fel signaler till omvärlden, skriver Sammy Sjöblad, KD Malmö.

När man läser debattinlägget i Aftonbladet (”Nej, utvisa inte de ensamkommande” 5 maj) ifrån kommunpolitikerna ifrån flertalet partier så kan man undra hur deras ansvarstagande och verklighetsbild ser ut?

Som grund för sitt ställningstagande om amnesti inleder de med en stark formulering att de: ”som kommunpolitiker vill (…) skörda frukterna av våra investeringar och tycker därför det vore mycket olyckligt om detta (avvisningar reds anm) tilläts ske.”

Fakta är att endast ett 20-tal har lyckats nå fast anställning och uppnå kravet för att få permanent uppehållstillstånd, vilket gör detta till en investering i ökat utanförskap.
Debattörerna avslutar stycket med att ”det är ovärdigt Sverige ur ett humanitärt perspektiv att utvisa ungdomar som har tillbringat snart fem år av sitt drygt 20-åriga liv i Sverige.”

Det som är ovärdigt Sverige är att man röstade igenom Gymnasielagen. Lagförslaget var redan från början starkt kritiserat av lagrådet och lärare samt av flera tunga remissinstanser, men detta tog regeringen och dess stödpartier ingen hänsyn till. Nu föreslår kommunpolitiker från flera partier, inklusive mitt eget, att vi ska ge amnesti till denna grupp som vid prövning inte uppfyllde kraven för asyl.

Detta är en farlig väg att gå när man lovar vissa grupper amnesti under förevändning att de har varit här länge. Signalen blir tydlig för omvärlden: Stannar du tillräckligt länge oavsett skäl så kan du få amnesti. Det är orättfärdigt att särbehandla en utvald grupp asylsökande som i likhet med många andra fått avslag.

Nu har vi även en coronakris här som gör att arbetslösheten kommer att bli större än på flera decennier. Sverige med Socialdemokraterna i spetsen lovade att Sverige skulle ha ”lägst arbetslöshet i Europa 2020” men lyckades placera Sverige runt plats 23 i EU i en rådande högkonjunktur.

Regeringen har inte lyckats under en högkonjunktur och nu har vi en ekonomisk kris som världen sällan upplevt. Kommunpolitikerna talar om bristyrken, timanställningar och behoven på arbetsmarknaden som finns, medan Arbetsförmedlingen skriver att man aldrig sett så höga varseltal under en månad. Vad gör denna grupp bättre lämpad att ta de dessa arbeten före de som blivit uppsagda?

Vi ser bara början av coronakrisen och experter talar om en hög arbetslöshet lång tid framöver.
Det är inte brist på arbetskraft utan arbetstillfällen eftersom efterfrågan globalt har stannat av.

Varför vill debattörerna sätta denna grupp i ett långt utanförskap som Sveriges skattebetalare ska finansiera?

Migrationpolitiken urholkades då Gymnasielagen antogs och nu görs nya försök att än en gång runda lagstiftningen. Författarna till artikeln vågar inte ens tala klarspråk. Istället lyfter de in arbetsmarknadsperspektiv som en avgörande faktor i brist på andra argument.

Har denna gruppen särskild kompetens ifrån gymnasiet som inte finns i Sverige redan eller vad menar man? Vi bör följa gällande lagstiftning i denna frågan och inte ge amnesti.

Sverige måste fokusera på att minska sina kostnader och ett nödvändigt åtagande där är att strama åt invandringen så mycket som möjligt, inte öka den.

Sverige måste börja ta ansvar för människorna som redan är här. Vi ska minska integrationsskulden, inte öka den.