Konsten att vinna Stora journalistpriset genom att sprida falska nyheter

Mathias Ståhle. Foto: Nyheter Idag/Faksimil
  • Fredag 10 nov 2017 2017-11-10
E-post 208

BLOGG Under veckan presenterades de nominerade till 2017 års upplaga av ”Stora journalistpriset” i en ceremoni i Bonniers villa ”Nedre Manilla” i Stockholm. Men Nyheter Idags medarbetare Mattias Albinsson har vissa synpunkter på åtminstone ett av de nominerade bidragen.

Om Mattias Albinsson

Mattias Albinsson är frilansjournalist och har ingen politisk bakgrund. Han ser sig själv som borgerlig. Åsikterna som uttrycks i den här texten är hans egna och speglar inte nödvändigtvis åsikterna hos andra medarbetare på Nyheter Idag.

I februari i år publicerar Eskilstuna-kuriren sin granskning ”Så styrs den svenska trollfabriken som sprider hat på nätet mot betalning”. Artikeln handlar om det anonyma nätverket Granskning Sverige som gjort sig känt för att ringa upp politiker, journalister och olika kända personligheter för att ställa frågor till dem, samtal som senare laddas upp på Youtube.

Inledningsvis vill jag poängtera att det är jättebra att sådana här granskningar görs. Det är många som ifrågasatt Granskning Sveriges arbetsmetoder. Det borde överhuvudtaget göras mer granskande journalistik och jag har personligen ingenting emot om någon granskar mig eller det jag skriver.

Men när jag läser Mathias Ståhles artikel om ”trollfabriken” hajar jag till ett par gånger. Första gången när jag får veta att Widar Nord, chefredaktör för Fria Tider, står som kontaktperson för domänen granskningsverige.se (något han förövrigt fortfarande gör). Påståendet visar sig vara korrekt och anledningen, enligt Widar, är att han tvingats ta över domänen från docenten Jim Olsson som drev ett förtalsmål mot Expressen, men förlorade i Stockholms tingsrätt. Den förklaringen får man såklart tro vad man vill om.

Andra gången jag reagerar är när jag kommer fram till ett avsnitt som handlar om att Fria Tider kontaktat Gotlands Folkblads politiske chefredaktör Erik Fransson. I Eskilstuna-kuriren hävdas att de frågor som ställs till Fransson är en ”karbonkopia” på frågor som Granskning Sverige tidigare skickat till Mathias Ståhles fejkprofil ”Johan” i hans försök att infiltrera nätverket. I artikeln finns en skärmdump på frågorna inklistrad.

”De vill att jag ska ta över trollningen där Fria Tider slutade”, skriver Ståhle.

Anledningen till att jag reagerar är att det är jag som i egenskap av frilansjournalist för Fria Tider ringt upp och haft mejlkontakt med Fransson och jag har absolut ingenting med Granskning Sverige att göra och har heller aldrig ställt de frågor som Ståhle påstår att jag ställt. Faktum är att jag knappt visste vad Granskning Sverige var när jag ringde Fransson (och ärligt talat är jag inte så mycket klokare nu heller).

Här handlar det inte om att ord står mot ord, att jag och Ståhle uppfattar eller tolkar saker på olika sätt. Jag har nämligen såväl telefonsamtalet med Erik Fransson inspelat och hela mejlkonversationen sparade och kan alltså bevisa att Ståhle far med osanning. Inte en enda gång ställer jag en enda fråga av den typ Granskning Sverige brukar ställa när de ringer upp och ”trollar”, som Ståhle kallar det.

Anledningen till att jag ringer upp Erik Fransson är en, om jag uttrycker mig diplomatiskt, konflikt som rådde förra hösten mellan tidningskoncernen Gotlands tidningar och en ung kvinna som av lokaltidningen utmålats som nazist och för att vilja ”förändra samhället med våld”.

Första gången jag har kontakt med lokaltidningen är jag övertygad om att de har belägg för sina påståenden, att den unga kvinnan är en våldsbejakande nazist och därför vill jag veta mer om händelsen. Men allt eftersom tiden går inser jag att jag snubblat över ett pressetiskt haveri där det visar sig att uthängningen är helt grundlös.

När jag rapporterar om händelsen får alla sidor komma till tals. Den utpekade kvinnan, polisen, Gotlands allehandas nyhetschef Eva Buskas, Eva Bofride som är ledarskribent på Gotlands tidningar och Hela Gotland, Mona Staflin på samma nyhetssajt och, till sist, även Erik Fransson.

Det är så man bedriver journalistik. Att bara låta ena sidan komma till tals är inte journalistik. Den som kritiseras ska, enligt de pressetiska regler som åtminstone jag följer, ges möjlighet att bemöta. Det har inget med att ”trolla” att göra. Jag ringer och mejlar Erik Fransson, signerar mina mejl och presenterar mig i telefon, med mitt eget namn och alla frågor jag ställer har uteslutande med tidningarnas journalistiska arbete och pressetiska avväganden att göra.

I det här fallet är det uppenbart att tidningarna på Gotland agerar felaktigt. Ingen annan tidning i Sverige, inte ens Expressen som brukar älska att hänga ut anklagade nazister, hakar på mediedrevet mot den unga kvinnan. Men på Gotlands tidningar har man en lite för hög svansföring och vägrar svälja stoltheten och be om ursäkt. Istället trummar man på i artikel efter artikel med nya fabricerade anklagelser mot en ung kvinna som mår allt sämre av påhoppen från media.

Det är alltså den granskning som jag förra året gör av Gotlands tidningar som Mathias Ståhle försöker använda som bevis på kopplingar mellan mig och Granskning Sverige, eller åtminstone mellan dem och Fria Tider. Han vill ha ytterligare något att länka ihop de två fenomenen med, tidningen och ”trollfabriken”, och när han inte hittar något konkret så väljer han att skarva lite med sanningen. Han hittar helt enkelt på några påståenden för att stärka den tes han försöker driva.

Vad är då anledningen till att Mathias Ståhle vill blanda in mina artiklar och utmåla det som att jag har något med Granskning Sverige att göra? Hade han inte kunnat nöja sig med att bara publicera sin granskning av nätverket utan att fabricera påståenden?

Jag tror jag kan svara på den frågan, men nu spekulerar jag bara vilket jag vill vara tydlig med att jag gör:

I april förra året skriver jag en artikel (för Fria Tiders räkning) där jag uppmärksammar Eskilstuna-Kurirens politiske redaktör Alex Voronov och hur han lagt upp en bild på sig på Twitter där han gör en islamisthälsning. Det rör sig om en handgest som förknippas med Muslimska brödraskapet i Egypten.

”Jag har träffat flera MB-politiker som nu är inlåsta efter skenrättegångar och är givetvis engagerad i detta”, erkänner Voronov.

Även Nyheter Idag publicerar en artikel om händelsen som kan läsas här: Här gör Nato-lobbyisten ökänd islamisthälsning: ”Bring it on”.

Många reagerar kraftfullt i sociala medier och att döma av folks kommentarer på Twitter och på Facebook är det ett antal prenumeranter som säger upp sina prenumerationer i protest. Inte så förvånande kanske. Vem vill sponsra en islamist?

Jag misstänker att det är de publiceringarna som retat upp Eskilstuna-kurirens redaktion och gjort dem hämndlystna. Det är inte kul att bli avslöjad med en islamist på redaktionen. Jag kan faktiskt förstå dem.

Men problemet med artikeln om ”den svenska trollfabriken” kvarstår: Det förekommer grova faktafel i den och det är fel av sådan art att de inte uppkommit genom slarv eller av misstag. Det är medvetna fabriceringar som lagts till i artikeln i syfte att ”bättra på” den lite och stärka Mathias Ståhles tes.

Lite faktafel och falska nyheter kanske inte är ett hinder för att få vinna Stora journalistpriset som ”Årets berättare”, men för alla oss andra som vill kunna lita på innehållet i en tidning blir det bekymmersamt.

Vad ljugs det egentligen mer om?

P.S

Den som vill ta del av all min mejlkonversation med Erik Fransson från november förra året kan klicka här (extern länk). Av den framgår det tydligt att jag inte ställer frågor av den typ ”Granskning Sverige” brukar ställa.

Telefonsamtalet med Erik Fransson bifogas här (extern länk). Av samtalet framgår det tydligt att jag inte försöker vara ett anonymt ”troll” eller ljuger om vem jag är.

D.S

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag