STOCKHOLM Vänsterpartiets fd partiledare Lars Ohly har sökt 15 jobb men inte fått något. Han tycker det är smärtsamt eftersom han har oerhörda kunskaper och erfarenheter. Enligt Ohly är det svårare för Vänsterpartister än för Socialdemokrater och Moderater att få jobb efter sina avslutade politikeruppdrag.

Vänsterpartiets förra partiledare Lars Ohly har haft svårt att få ett jobb efter han avslutade sitt politikeruppdrag i riksdagen. Det uppger han i en intervju med Sveriges Radios P1.

Ohly berättar att han blivit nobbad av 15 arbetsgivare och att det är svårare för riksdagsledamöter från Vänsterpartiet att få jobb efter sitt avslutade uppdrag. Han jämför med socialdemokrater och moderater som han menar har mycket lättare på arbetsmarknaden samt att de har större nätverk inom staten.

– Det finns en smärta i det här därför att jag tycker jag har oerhörda kunskaper och erfarenheter från min tid i politiken och jag har ju jobbat med väldigt många frågor, arbetsmarknad, internationella frågor, kulturfrågor, funktionshindersfrågor och många andra. Så jag tycker jag har både bred erfarenhet och god kompetens men den räknas inte riktigt, säger Lars Ohly i intervjun med P1.

Han nämner ett annat problem han fått erfara i sitt liv som arbetslös, fd riksdagspolitiker och partiledare.

– Ibland får jag höra att jag är överkvalificerad.

Trots att Vänsterpartiets fd partiledare fått nej på 15 av sina jobbansökningar hyser han ändå ett hopp inför ett uppdrag han uppger att han har på gång.

Lars Ohly har lämnat samtliga formella uppdrag i Vänsterpartiet men pratar ändå regelbundet med partiledningen, eftersom partistyrelseledamöter, enligt Ohly, tycker det kan vara bra att höra vad han tycker. Framförallt handlar det om hur Vänsterpartiet uppfattas utåt.

– Det finns väldigt få politiska motsättningar av någon större art i Vänsterpartiet idag. Det finns de som försöker blåsa upp en motsättning om hedersförtryck kontra invandring som egentligen inte är så djupgående som man skulle kunna tro vid en första anblick.

Ohly beskriver Sveriges politiska förändringar som smärtsamma. Han jämför valet 2002, då V och S var ett mandat ifrån en egen majoritet i riksdagen, med hur läget ser ut idag där det är fullkomligt otänkbart att V och S skulle kunna bilda egen majoritet.

– För Vänsterpartiet är det naturligtvis ett problem att å ena sidan vill vi fortsätta att isolera det parti som faktiskt utmärker sig på högerkanten, nämligen Sverigedemokraterna. Å andra sidan så är ju inte vi så intresserade av att få ett politiskt landskap där man inte kan se skillnad på de politiska alternativen, det vill säga där alla samlas i mitten.

Ohly fortsätter att prata om det problematiska, för Vänsterpartiet, med att vilja isolera SD och att samtidigt inte få ett läge där alla partier uppfattas som samma sak.

– Och Socialdemokraterna verkar i dagsläget vara ganska intresserade av att försöka att samla någon form av majoritet tillsammans med kanske Centerparitet, Liberalerna och Miljöpartiet. Och då skulle Vänsterpartiet bli ganska irrelevant tror jag.

Den före detta partiledaren får frågan om hur Vänsterpartiet ska undvika att bli marginaliserade. Lars Ohly svarar att partiet är unikt och existerar för att inget annat parti fyller Vänsterpartiets funktion. Som exempel på det unika med Vänsterpartiets politik nämner han klass- och köns-aspekter. Han tycker att partiet borde vara tydligare med att betona klass och kön och säger sig vara kritisk till hur man agerade även under tiden då han själv satt som partiledare.

– 2006 så gjorde vi undersökning efter valet på hur vi uppfattades av människor och vilken fråga vi förknippades med, och det fanns ingen fråga, säger Ohly och skrattar. Han jämför med 2014-års valrörelse då Ohly menar att Vänsterpartiet var det tydligaste alternativet när det kommer till vinster i välfärden.

Lars Ohly säger att åren i politiken lärde honom att man kan umgås med människor man inte tycker likadant som, att man kan vara oense men inte osams. Han berättar att han träffat borgerliga politiker som visade sig vara utomordentligt trevliga människor som han har mycket gemensamt med.