Relativisterna har gång på gång försökt att tysta invandrarfeminister i debatten om tvångsbeslöjning genom att kalla dem rasister och islamofober. Det är djupt tragiskt och bottnar i en stor okunskap om vad slöjan representerar i form av förtryck och hur den på ett fundamentalt sätt inskränker flickors liv, skriver Eshtar Latif Faris, statsvetare och samhällsdebattör.

Svenska relativist-identitets-feminister: ”Åååh men det är så vackert med hijab, det är styrka”

Vi har många invandrarfeminister som har gedigen kunskap i hederskultur och vilka konsekvenser det förtrycket inom den kulturen utsätter barn, unga kvinnor och tonåringar för.

Istället för att ta lärdom från feminister med Mellanösternbakgrund och synliggöra tvångsbeslöjningens problem, väljer man att istället peka med hela armen och kalla dessa invandrarfeminister för rasister och islamofober.

Allt för att tysta ner debatten som är oerhört viktig för att vi ska kunna ta fram rätt verktyg i motverkandet av tvångsbeslöjningen. Utan debatt kommer man inte framåt.

Det är tyvärr just relativisterna som gång på gång har försökt tysta kvinnor som Sara Mohammed, Nalin Pekgul, Sakine Madon, och förortsfeministen Zeliha Dagli. Slöja på barn och tonåringar är ett sådant exempel som dessa feminister kämpar mot.

Från svenska relativist-identitets-feministers håll har slöjan, burkinin och könsseparerade simtider i skolan hyllats, utan kunskapen om vad de plaggen står för, vad de symboliserar och hur tvångsslöjan inskränker flickors liv i vardagen. Helt utan tanke på att barn i förorterna som tvingats till slöjan har sämre förutsättningar att komma in i det svenska samhället.

Jag har samtalat med olika unga tonårstjejer, dels de som självmant tagit på sig slöjan men sedan ångrat sig och dels de som tvingats att bära den genom indoktrinering. Den sistnämnda gruppen har inte sällan fått utstå kränkningar, inskränkning och rigid kontroll av sin vardag. Jag kommer inte behandla flickornas berättelser i denna artikel då det inte finns tillräckligt med plats för dessa berättelser fulla av psykisk och fysisk misshandel.

Grundskolelärare har berättat för mig om grupptrycket och kontrollen över klasskompisar från andra beslöjande jämnåriga flickor.

I vissa fall vill inte flickor bära slöjan, utan vill till exempel vara med och bada i simundervisningen och tittar längtande på sina badande klasskamrater; dessa flickor blir kontrollerade och trakasserade av det beslöjade tjejgänget. Jag har fått det återberättat för mig hur tjejgänget även rapporterar till flickans familj när en flicka har negativ och ifrågasättande inställning till sin egen slöja.

En annan fullständigt horribel historia jag fått höra: Hur en svensk kvinnlig lärare ute på en skolgård ser en slöjbärande flicka slänga av sig slöjan skrikande ”aja baja”. Den svenska läraren kommenterar till sin lärarkollega med arabisk bakgrund: ”Stackars flicka, hon har inte förstått sin kulturella kodex”.

Listan på berättelser jag fått höra kan göras lång.

Ett råd från hela mitt hjärta till er svenska relativist-identitets-feminister är att slå upp i hadither, slå upp i koranen, samtala med unga tjejer som genom tvång och indoktrinering satt på sig slöjan.

Samtala med dem som mår psykiskt dåligt och far illa i sina hem.

Var uppmärksamma på att det är nästan bara män till imamer som diskuterar hijab på sociala medier. Deras syfte är just indoktrinering, att baka in slöjans syfte i ett vackert glittrigt presentpapper och göra det mer attraktivt.

En annan aspekt i det hela, i arabiska kulturen, är könsskillnaderna, med sina för könen olika förhållningsregler i vardagslivet. Det är inte jämställt. I den arabiska kulturen finns inte genusdagis. När ni hyllar slöjan på barn, burkini på simlektionerna, separata simtider, så gör ni skillnad på barn och barn.

Medan svenska barn har rätt till att utforska sin sexualitet och könsidentitet så har barn till traditionella/religiösa föräldrar restriktioner att förhålla sig till. Detsamma gäller kristna sekter som Jehovas vittnen till exempel.

När ni hyllar slöjan jublar extremisterna. Ni gör deras jobb. Det är ytterst problematiskt. Dessa flickors öden har kommit nära inpå min privata sfär. Vissa av dem kraschar i vuxen ålder av allt trauma de genomgått.

Hijab är inte bara ett plagg, den kommer med en rad regler kring beteende och livsstil. Nej! Den är inte som hattar och kepsar; när den väl är på så är den på.

I klippet nedan kan ni konkret se hur den ökände Halmstadssalafisten Abu Muadh förklarar att skälet till att använda hijab är att kvinnor ”ska täcka för deras vackra kroppar”.