Sverige är dåligt förberett på en kris efter decennier av kortsiktig kvartalsekonomi och politiska beslut som numera genomsyrar hela staten. Men bara för att våra politiker och myndigheter gjort ett dåligt jobb behöver vi inte göra situationen värre genom att övereagera och sprida panik. Vi behöver agera klokt och tänka på de som behöver vårt skydd, skriver Nils Littorin, läkare och partiledare för Malmölistan.

Coronaviruset är inte digerdöden eller spanska sjukan. Den påminner om influensa och drabbar gamla och sjuka hårdast, vilket är allvarligt nog. Så sluta bunkra mat och ta det lugnt med att posta hysteriska och konspiratoriska meddelanden. Bidra inte till masspsykosen som massmedia vill piska upp.

Det bästa vi kan göra är att inte bidra till att sprida smittan, att inte försvåra sjukvårdens arbete och att hålla paniken på armlängds avstånd. Men det är lätt att förstå hur paniken smittar.

Sverige är dåligt förberett på en kris. Det vet alla som följt med i turerna sedan nedrustningen av det svenska försvaret under 1990-talet. Beredskapslager, mobiliseringsförråd, allmän värnplikt och självförsörjning av livsmedel ersattes med högteknologi, mycket från USA, och ett fåtal anställda soldater. Utan att särskilt många höjde rösten.

Lägg därtill en anorektiskt nedbantad sjukvård, vilket samtliga politiska partier under årtionden bidragit till. Om vi har svårt att klara sommarsemestern på grund av bemanningen, hur klarar vi då en kris med många svårt sjuka? ”Vi såg den inte komma…”, duger inte som svar när elitpartierna medvetet och med berått mod slaktat vårdplatserna i samtliga landsting.

En del politiker som nu ropar på ”krafttag” och långtgående åtgärder bör se sig själva i spegeln och fråga varför de tillåtit den svenska krisberedskapen att säljas ut, privatiseras och läggas ner? Nu är det så dags att ta till brösttoner.

När Stockholms landsting rapporterar brist på basal hygienutrustning redan efter ett par dagars virusepidemi är det resultatet av ett kortsiktigt tänkande som genomsyrar hela den svenska staten. Till och med kapitalisterna brukar kunna tänka åtminstone ett kvartal framåt. Det finns ingen plan, helt enkelt. Inte för farsoter, inte för krig och inte för en allvarlig ekonomisk kris. Detta känner folket av, och blir oroliga.

Men bara för att våra politiker och myndigheter monterat ner vår krisberedskap så behöver vi inte göra situationen värre än vad den är. Tänk på de som verkligen behöver vårt skydd: gamla, sjuka och vårdpersonalen som sliter dag och natt.