I en krönika på sajten Magasinet Paragraf kallades Malmölistans Nils Littorin för ”brunvänster” av skribenten Andreas Magnusson. När Littorin ville få in en replik blev den refuserad. Nu kan du läsa Littorins replik här i stället.

I en debattartikel signerad Andreas Magnusson utnämns jag som brunvänster. Något som enligt Magnusson är samma sak som fascism. Jag som hela mitt vuxna liv kämpat för rättvisa och solidaritet stämplas som fascist av en publikation som vill bli tagen på allvar. Ska man skratta eller gråta?

Bakom de för vänsterdebattörer typiska ”guilt by association” argumenten och fasciststämpeln finns tre punkter som utgör hela anklagelsen mot mig.

1) Jag ”delar ytterkantshögerns alarmistiska syn på brottslighet och har inga problem med att som en annan Tino Sanandaji sätta likhetstecken mellan hög invandring och brottslighet.”

Svar: Brottsligheten i Sverige, och då i synnerhet min hemstad Malmö, är alarmerande. Runt 40 procent av Malmöborna är rädda för att gå ut om kvällen, kvinnor drabbas hårdast av otryggheten. Av uppenbara skäl.

De senaste åren har gängkrig och gruppvåldtäkter skakat Malmö i flera omgångar. Sprängningar, massakrer med maskingevär och öppen drogförsäljning har gjort folk otrygga. Att kraftiga polisresurser nu satts in för att stävja utvecklingen är en senkommen reaktion.

Kopplingen mellan invandrare från vissa länder och viss typ av brottslighet är oroväckande stark. Låt mig ta våldtäkt som exempel. Enligt SVTs kartläggning av våldtäktsdomar är 58 procent av de dömda födda utomlands. En kraftig överrepresentation då färre än 20 procent av Sveriges befolkning är född utomlands.

Vid gruppvåldtäkter visade Aftonbladets granskning att 76 procent var födda utomlands och om man använder den bredare definitionen utländsk härkomst steg siffran till 88 procent. De allra flesta av förövarna kommer från Afrika och Mellanöstern. En grupp som sticker ut bland de dömda är unga män från Afghanistan.
Att se fakta som fascistiska hotbilder istället för som verktyg för förändring är en anledning till impotensen hos den vänster som Magnusson företräder.

2) Jag har deltagit i ”en hel del spektakulära påhopp på Islam. I Malmö motsatte man sig böneutrop…”

Svar: Låt oss vara ärliga, till att börja med. Att kritisera extrema uttryck av en religion är inte detsamma som ”påhopp på Islam”.

Slöja på småflickor, kvinnlig omskärelse och hedersförtryck är saker som sker i Islams namn men som Sverige historiskt har haft svårt att bekämpa. Bland annat på grund av en ”tolerans” för kulturell olikhet som lämnat barnen i sticket, enbart för att de är invandrare.

Vid sidan om den nyliberala invandringspolitiken med öppna gränser och en segregationspolitik förklädd till ”multikulturalism” växer även krafter bland muslimska invandrare som vill ha, ja kräver segregation.

Att då ha böneutrop på arabiska som förkunnar att Allah är störst är ett svek mot de sekulära människor som flytt till Sverige från islamistiskt förtryck. Det är ett svek mot de som vill uppgå i och bli en del av det svenska samhället. Att vara emot böneutrop är inte detsamma som att vara emot religionsfriheten. Rätten att vara fri från religion på allmän plats borde värnas lika högt, om inte högre.

3) ”I Malmö tryckte man också upp flygblad på polska där man uppmanade polska lastbilsförare att sluta med lönedumpningen eller åka hem till sitt eget land.”

Svar: Flygbladet handlade om byggnadsarbetare, men låt gå. Magnusson förklarar inte vad i detta uttalande som är ”fascistiskt”?

Det finns något som heter det fackliga löftet. Menar Magnusson att polacker är undantagna från denna princip? Vad säger det i så fall om hans människosyn? Är polacker ett lägre stående folk som vi inte kan ställa samma krav på som svenskar? Det tycker inte jag. I Sverige arbetar du efter svenska avtal, som gäller alla. Annars kan du åka hem.

År 2004 satte Byggnadsarbetarförbundet det lettiska företaget Lavals skolbygge i Vaxholm i blockad. I en provokation mot svenska facket, orkestrerad av arbetsgivarna, dumpade lettiska byggarbetare lönerna.

Byggnads protesterade utanför arbetsplatsen och ropade ”Go home” åt dem. Det fördömdes av den blivande arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin: ”Skamligt Byggnads”, sade han.

Det är väl en historisk ironi att dagens vänster hamnar på samma sida som Moderaterna i denna solklara arbetarfråga.