Malmö får 6,2 miljarder i utjämningsbidrag. Sveriges skattebetalare står för 24% av kommunens budget. Men som tack för generositeten slösar de lokala Socialdemokraterna bort hundratals miljoner kronor på onödigt trams

En Rosa Enhörning för över en miljon kronor. En “ljudbild” av staden för en halv miljon. 205 Kommunala kommunikatörer, Skateboardsamordnare, E-sportsamordnare, undervisning i vardagsarabiska för bibliotekarier och frikostiga bidrag till islamister.

Är det inte sprängningar och skjutningar så är det slöseriet med resurser som skapar rubriker. Istället för kommunens slogan ”Öppna Malmö” borde en skylt placeras vid E22ans infart: Välkommen till Malmö – slöseriets Mecka.

Eftersom extravaganserna bekostas av andra kommuner har vi inte bara ett lokalt, utan ett nationellt problem. Som Malmöbo och skattebetalare får man skämmas å kommunalrådet Katrin Stjernfeldt Jammeh (s) vägnar. Hon plockar ut en lön på 125000kr/månad, fem gånger mer än vad en undersköterska i kommunen tjänar och mer än vad Göran Persson på sin tid hade som statsminister.

Enligt slöseriombudsmannen hade Malmö kunnat spara 1,4 miljarder per år om staden lärde sig av andra kommuner. Budgeten på 25 miljarder måste rationaliseras i grunden. Den kommunala byråkratin bör skäras ner till ett minimum, politikernas fallskärmar avskaffas och den kommunala kärnverksamheten prioriteras.

Pengar som borde gå till att hålla gatorna rena, anställa ordningsvakter och behöriga lärare i skolan används till jippon, extrema politikerlöner och försörjningsstöd åt illegala migranter.

Malmösonen och den legendariske socialministern Gustav Möller (1884-1970) sade att “Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. Han måste vända sig i sin grav. Som staty på Socialdemokratisk hemmaplan i Folkets park får han bevittna hur arbetarklassens bostadsområden förslummas och välfärdssystemen som han byggde upp förvandlas till livslång försörjning för människor från hela världen.

I Malmö är det enklare att få socialbidrag jämfört med i Stockholm och Göteborg. Dessutom visar studier att bidragsfusk inte bekämpas i Malmö, på samma sätt som i andra städer. Sammanlagt betalar kommunen ut över en miljard kronor, tio procent av Sveriges samlade socialbidragsbelopp, varje år.

Vi är skyldiga resten av Sverige att snabbt få ner arbetslösheten och bidragsfusket. Socialbidraget bör villkoras med krav om skötsamhet, laglydighet och en vilja till integration. Att ställa tydliga och rimliga krav är den ena pusselbiten. Den andra är att omvandla passiviserande bidrag till kommunala jobb med avtalsenliga löner. Det finns gator som behöver sopas, äldre som behöver omsorg och skolmat som måste lagas.

Men när skattepengar går till sexkurser för vuxna istället för att höja kvalitén i barnomsorgen är något allvarligt fel. Samtidigt som svenska som andraspråk är det ämne där flest elever inte når kraven för godkänt så lär biblioteken ut arabiska. När man lägger 30 miljoner kronor på en Pridefestival samtidigt som skolan måste skära ner med samma belopp har politikens prioriteringar kantrat.

Gamla tiders strävsamma arbetarmoral är som bortblåst. Malmös politiska elit stjäl med Möllers ord folkets pengar, jagar snabba cash, köper bling och påminner alltför mycket om de gangsters som bakom tonade rutor i svarta Mercedes kryssar runt Möllevångstorget.

Antingen byter vi ut dem i höstens val eller så bör Malmö tvångsförvaltas. Sverige har inte råd att låta rikets tredje stad förfalla.