Mathiasson: Blir dollarn krigets största offer?
BlackRocks vd Larry Fink skrev häromdagen att ”Rysslands invasion av Ukraina har satt stopp för den globalisering vi upplevt de senaste 30 åren.” Fink har rätt, menar Nyheter Idags krönikör Robert Mathiasson.
Krigsteoretikern Carl von Clausewitz påpekade att krig är politikens fortsättning med andra medel. Förra veckan erkände Leon Panetta, CIA-chefen som blev Obamas försvarsminister, rakt ut det som Biden-administrationen inte vågar erkänna, att det som sker i Ukraina är ett proxykrig mellan Ryssland och USA.
Läs även: Mathiasson: Inte ens Timbro försvarar äganderätten
Det som står på spel är något mycket större än Ukraina. En central del i kraftmätningen fick vi en inblick i när schackspelaren Vladimir Putin kontrade västvärldens sanktioner med att kräva betalning för rysk olja och gas i ryska rubel. Det är givetvis ett sätt att skydda rubeln, men det är också ett led i det ekonomiska krig som pågått sedan tio-femton år och som handlar om dollarns ställning i världen.
Enligt James Rickards, författare till boken Currency Wars, är över 60 procent av de globala reserverna och 80 procent av de globala betalningarna dominerade i dollar. Det är en ställning för dollarn som knappast avspeglar världens ekonomiska och politiska styrkeförhållanden.
Anledningen till denna unika ställning för dollarn måste sökas femtio år tillbaka i tiden när USA och Saudiarabien 1974 enades om att oljan skulle handlas i dollar. USA lovade saudierna militärt skydd och tillgång till amerikansk militärutrustning. I gengäld skulle saudiernas oljeintäkter investeras i amerikanska statsräntepapper och på så vis finansiera USA:s växande skuldberg.
Därmed skapades ett globalt och konstant behov av dollarn som blev hela världens reservvaluta. Den så kallade petrodollarn var född och hela världen gjordes beroende av att hålla dollarn under armarna alldeles oavsett USA:s kroniska underskott och ständigt växande skuldsättning.
Detta arrangemang har knakat i fogarna i många år.
USA är knappast glada över att vara uppknutna till Saudiarabien i den härva av motsättningar som Mellanöstern utgör. USA håller sedan många år tillbaka på med ett tillbakadragande från Mellanöstern för att navigera sina krafter mot Stilla Havet och det växande Kina.
Läs även: Mathiasson: Har du hört talas om ”problemet med de tolv”?
Men det amerikanska skuldberget vilar tungt på dollarns ställning som världsvaluta, vilket alltså i sin tur vilar på petrodollarsystemet. Och idag antar statsskulden mounteverestska proportioner. I början av februari rapporterade Wall Street Journal att USA:s statsskuld nu överstigit hela 30 biljoner dollar för första gången någonsin. Bara de senaste två åren har skulden ökat med närmre 7 biljoner. Översatt i svenska kronor har statsskulden därmed nästan lika många nollor som deltagarkull i Paradise Hotel, 283 788 300 000 000 kronor.
Att petrodollarsystemet är ohållbart har de flesta insett och dess fall har förutspåtts i många år. Kriget i Ukraina har kanske utlyst detta fall. Den 15 mars rapporterade Wall Street Journal att Saudiarabien planerar att bryta uppgörelsen från 1974 och börja handla olja med Kina i yuan. Kina är idag världens största importör av olja. Ryssland och Saudiarabien är världens två största exportörer och leverantörer av olja till Kina.
Redan 2007 höll Putin sitt berömda tal på säkerhetskonferensen i München där han deklarerade att Ryssland inte längre accepterar den USA-ledda världsordningen. Talet som finns att se på YouTube bör ses igen, eftersom få tog det på allvar då när det hölls. Men det var inte tomt prat från den ryska presidenten. Sedan 2007, och i än högre grad efter 2014 och sanktionerna mot Ryssland för annekteringen av Krim, har Ryssland dammsugit världen på guld för att göra sig mindre beroende av dollarn. Även Kina har gjort samma sak.
Samtidigt har infrastrukturen för alternativa finansiella institutioner och betalningssystem byggts upp. Varken Ryssland eller Kina vill vara beroende av till exempel Internationella valutafonden, den globala långivare som världens länder tvingas gå till med mössan i hand när de får ekonomiska problem, där USA sitter med ensam vetorätt. Inte heller vill de vara beroende av det internationella betalningssystemet Swift som behärskas av USA och används som ett politiskt påtryckningsmedel som länder, likt Ryssland nu, kan uteslutas från.
Nu är inte Ryssland och Kina ensamma om att vilja komma ur den tvångströja som den globala finansiella infrastrukturen utgör för de länder som inte vill inordna sig. Det är anledningen till att de flesta länder på den afrikanska kontinenten, i Latinamerika och i Väst-, Central- eller Sydostasien inte har infört sanktioner mot Ryssland. På många håll ser man fram emot att slippa leva under dollarns överhöghet och ser positivt på framväxten av nya finansiella institutioner och betalningssystem. I veckan vägrade även OPEC att ställa sig bakom EU:s förslag på att ansluta sig till sanktioner mot Ryssland.
Ett av alla offer på slagfälten i Ukraina ser ut att bli petrodollarn och hela det globala system som vi levt i de senaste årtiondena. Det menar i alla fall BlackRocks vd Larry Fink som häromdagen skickade ut sitt årliga brev till finansjättens aktieägare. En allvarstyngd Fink skriver att ”Rysslands invasion av Ukraina har satt stopp för den globalisering vi upplevt de senaste 30 åren.”
Fink har rätt. Huruvida det som kommer istället är bättre eller sämre är inte förutbestämt, men vi bör ställa in oss på att det gamla är dött.
