Medan sjuka svenska medborgare lämnas i sticket av en sönderfallande välfärd sitter skattesmitaren Björn Ulvaeus i Djursholm och gråter krokodiltårar över amerikaner, afghaner, syrier och snart sagt alla förutom svenskar. Nyheter Idags krönikör Robert Mathiasson vill slå ett slag för hatet.

Jag fick ett mejl från en läsare härom veckan. Han skriver om sin dotter som blivit allvarligt sjuk i sommar. Hon är förlamad och kan inte ens ta sig i och ur rullstolen själv. Enligt den politiska eliten har vi fortfarande ett välfärdssystem i Sverige som ska finnas där för oss om vi hamnar i denna situation. Det är det vi betalar för och det är det som vi anförtrott politiker och byråkrater att använda våra skattepengar till.

Läs även: Mathiasson: Välfärdsprofitören Sandro Scocco och hans korrupta vänner

Men när denna tjej hamnar i den totala hjälplösheten visar det sig att trygghetssystemet inte finns. Pengarna är borta och löftena visade sig vara lögner. I sommarvärmen – när vi andra legat på stranden – har denna tjej lämnats liggandes i sin säng i två veckor utan att få hjälp att varken duscha eller borsta tänderna. Och när hon larmade om hjälp att gå på toaletten dröjde det fem timmar innan någon reagerade. Efter det vågar hon knappt äta eller dricka för risken att behöva ligga i sin egen avföring.

Pappan skriver: ”Aldrig hade jag väl trott att någon hjälplös svensk medborgare skulle lämnas i sticket av ’systemet’ och tvingas leva i misär eller rent av vanvårdas till sämre hälsa.”

Det slumpade sig så att samma dag som mejlet damp ner hade jag och tjejen bestämt oss för en dagsutflykt till Djursholm. En plats som de flesta hört talas om, men få har besökt. Jag har varit nyfiken på Djursholm sedan jag läste ett reportage i Fokus, där en djursholmskvinna förklarade att ”vi som bor här är en annan sort, en klass för oss själva”.

Djursholm grundades 1889 av bankdirektören Henrik Palme, släkting till Olof Palme. Det skulle vara ett reservat där eliten slapp befatta sig med pöbeln. ”Servicepersonal och arbetare kom bara att bo i Djursholm i egenskap av sina yrken: samhället var inte tänkt för dem”, skriver socialantropologen Helena Wulff om grundandet.

Inte mycket har ändrats sedan dess. I Mikael Holmqvists bok om Djursholm intervjuar han en inflyttad djursholmare: ”För mig är det väldigt viktigt med den internationella biten, det är viktigt att våra barn inte behöver växa upp i ett medelsvenssonsamhälle som jag gjorde. Här får de träffa intressanta och viktiga människor, och människor från hela världen”.

Det är soligt och varmt när vi kommer fram till Djursholm. Skottlossningarnas och förnedringsrånens Sverige känns lika avlägset som nordpolens isbjörnar. Vi vandrar runt bland mångmiljonvillorna som huserar lewenhauptar, wallenbergare, saudiska ambassadörer och andra ”intressantare och viktigare människor”.

Läs även: Mathiasson: Gulag är kanske ingen dum idé

Vi promenerar ner till vattnet och Strandvägen. Precis som på Östermalm finns en sådan gatuadress där den riktiga gräddan bor. Ett hus sticker ut i mängden. Det stora huset ligger på en egen ö en bit ut från stranden, med vatten som vallgrav och dubbla grindar mot omvärlden. En snabb sökning på mobilen visar att det är självaste ABBA-Björn Ulvaeus som bor här. Villan var 2010 värd 40 miljoner. En småsumma för Ulvaeus som enligt äktenskapsförordet med frugan – som Aftonbladet nosat upp – har lovat varandra att deras gemensamma konto för akuta utgifter aldrig ska understiga 20 miljoner kronor.

Det är här bakom vallgraven och de dubbla grindarna som Ulvaeus sitter och godhetsknarkar. Med trendkänsligheten hos en 13-åring hoppar han på varje tåg – Feministiskt Initiativ, Metoo, BLM – med öppen plånbok och pressmeddelanden om sin upplysta godhet. Under flyktingkrisen 2015 skaffade han sig till och med en nyanländ flykting som ”vän”, genom ett Röda Korset-projekt. ”Det ger mig jättemycket”, berättade Ulvaeus i lokaltidningen Mitt i Danderyd.

Utöver vardagskontot på 20 miljoner och de filantropiska bidragen har Ulvaeus stoppat undan den stora förmögenheten i skatteparadiset Isle of man. Vad som händer i ”medelsvenssonsamhället”, hur det går för en ”hjälplös svensk medborgare som lämnas i sticket” och alla oss som inte är ”intressanta och viktiga människor” sådant bryr man sig inte om på Djursholm.

1889 byggde överklassen ett separat samhälle som inte var tänkt för arbetare och servicepersonal, idag när eliten lämnat Sverige för den stora globala världen har vi fått ett helt Sverige som inte är tänkt för vanliga svenskar. Känner du hat inför detta. Mycket bra! Samhällsförändringar har aldrig börjat med elitens godhet, utan med vanligt folks ilska och hat över att bli behandlade som skit.

Läs även: Mathiasson: Därför våras det för vänsternationalismen