Dagligen misshandlas och hotas bussförare och vårdpersonal, vilket dels utgör ett allvarligt arbetsmiljöproblem men också hotar hederliga medborgares tillgång till välfärden. Det är dags att tänka nytt när det gäller integrations- och kriminalpolitik. Kan vi lära något av det gamla Gulagsystemet? undrar Nyheter Idags krönikör Robert Mathiasson.

I Ljungby invaderades i förra veckan sjukhuset av en invandrarsläkt som vägrade anpassa sig efter besökstider och regelverk. De anställda hotades, polis tillkallades och sjukhuset fick barrikadera sig bakom vakter och låsta dörrar.

I Uppsala fick en busslinje stängas ner efter stenkastning och dagligen utsätts bussförare för våld och hot av främst unga invandrarkillar som vägrar betala. Genom våld och hot om våld vill dessa skapa sina egna regelverk och det svenska samhället står handfallet.

Läget är akut. Sjuksköterskor, läkare, bussförare, lärare och många andra yrkesgrupper möter en vardag som de knappast varken önskat eller utbildats för. Att bemanna kollektivtrafik, skolor och sjukvård med väktare eller tillkalla polis varje gång finns knappast resurser för.

Utöver det arbetsmiljöproblem detta utgör för de människor som arbetar i verksamheterna, så är även hederliga skattebetalares och pendlares tillgång till vård, kollektivtrafik och andra fundamentala samhällsinrättningar hotad.

Läs även: Mathiasson: Därför våras det för vänsternationalismen

Allvarliga lägen kräver allvarliga lösningar. Ännu fler utredningar eller uppfostringskampanjer via sociala medier kommer inte att lösa problemen. Enbart längre eller hårdare straff är också alltför menlösa verktyg. Det svenska fängelsesystemet – inte minst ”ungdomsvården” för kriminella – är anpassat efter en helt annan tid och ett helt annat samhälle.

Idag fungerar dessa inrättningar snarast som internatskolor för livsstilskriminella. En vända på någon av dessa inrättningar är statushöjande, ger möjlighet att arbeta upp kontaktnätverket och lära av andra kriminella. Höjda straff löser inte problemet, utan blir bara utökad skolgång vid dessa internatskolor.

Så vad behöver göras?

De som saknar medborgarskap ska givetvis utvisas omedelbart. Den som med våld försöker ställa sig över mottagarlandets regler och lagar har förverkat all gästfrihet. Vilket öde som väntar i hemlandet borde personen i fråga ha tänkt på innan den pissade på mottagarlandets regler och befolkning.

Eftersom medborgarskap har getts på godtyckliga grunder bör även dessa kunna omprövas och rivas upp. Den som med våld försöker ställa sig över lagar och regler och som kanske inte heller lärt sig språket kan ju knappast betraktas som en medborgare oavsett vad något myndighetspapper säger.

Sedan finns det en massa folk som måste hanteras här i landet. Istället för dagens internatskolor behövs arbetsinrättningar där de ditskickade avskärmas helt från sin tidigare omgivning, berövas sitt våldskapital av i verklig mening socialarbetare – det vill säga män med respekt som vet hur man får dessa asociala killar att anpassa sig till lagar och regler – och där de får lära sig stoltheten av ett riktigt jobb och att tjäna sina pengar ärligt. Här får man sitta tills man lärt sig vad som gäller och kan fungera i samhället igen.

Läs även: Mathiasson: Vilhelm Moberg hade rätt om maktlydiga akademiker

Fredrik Reinfeldt hade faktiskt rätt när han flög över Sverige och slogs av hur stort och glesbefolkat vårt land är. Det finns en massa skog som behöver skötas och gallras, bär och svamp som ska plockas och annat arbeta som behöver utföras. Det är idiotiskt att som idag låta detta samhällsnyttiga arbete utföras av importerad billig arbetskraft, när det istället kan utföras av svenska medborgare som därmed kan avlägsnas från en social tillvaro som bara är destruktiv.

Gulag klingar säkert illa i de flesta svenskars öron så låt oss på kunskapssamhällets nysvenska kalla det Högskolan för arbete och integration och om någon s-regering i framtiden vill döpa om det till universitet så inte mig emot.

Det viktigaste är – som Einstein sa – att definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig annat resultat. Nu har vi testat en viss sorts integrations- och kriminalpolitik i 40 år och resultatet ser vi ibland annat Ljungby och Uppsala. Det är dags att tänka nytt.

Läs även: Mathiasson: Varför gick det åt helvete med vänstern?