Bröd och skådespel hette det hos den romerska adeln. Midsommarfirande och fotboll menar dagens politiska adel med Mikael Damberg i spetsen att folket ska nöja sig med och lämna politiken åt den politiska adeln själva. Regeringens fall kan bli inledningen till ett återtagande av demokratin, menar Nyheter Idags krönikör Robert Mathiasson.

Den politiska adelns arrogans har fått ett ansikte. Det är en glasögonprydd broiler från Stockholm vid namn Mikael Damberg. Hans politiska bana var utstakad redan som spermie då Damberg är infödd i den socialdemokratiska högadeln som son till dåvarande partikassören och Palmeförtrogna Nils-Gösta Damberg, som också levde hela sitt liv inom den socialdemokratiska partistatens reservat.

Mikael Damberg tog sina första steg inom Unga örnar, lärde sig läsa och skriva inom SSU, fick sin statliga utbildning på förvaltningslinjen och som infödd adel blev han politiskt sakkunnig åt ministrar redan i 20-årsåldern.

Dambergs syn på medborgarna och demokratin har framkommit med all önskvärd tydlighet under den så kallade regeringskrisen. Vanligt folk vill helst titta på fotboll och dricka midsommarsupar och är alltför dumma för att förstå sig på politik, står broilern och säger på bästa sändningstid i statstelevisionen. I hans värld kan uppenbarligen människor inte både kolla fotboll, ta sig några supar och samtidigt kräva att få ha ett ord med i leken när det gäller det egna landets styre och framtid.

Folket är, för denna sosseadel, i bästa fall röstboskap och själva definitionen av demokrati är alldeles uppenbart inom sosseadeln att de själva ska sitta vid makten. Det är en minst sagt annorlunda demokratidefinition än den som statsvetaren Robert A. Dahl ger i sin klassiska lilla skrift On Democracy. Dahl anger fem kriterier för ett demokratiskt politiskt system:

1. Effektivt deltagande, det vill säga att medborgarna ska kunna framföra sina önskemål och debattera frågorna.

2. Jämlik rösträtt till de avgörande maktinstitutionerna.

3. Upplyst förståelse, det vill säga att medborgarna ska vara och ges möjlighet att vara insatta i de politiska frågorna.

4. Medborgarna ska kunna kontrollera agendan/dagordningen i den politiska debatten.

5. Inkludering, det vill säga att jämlikheten ska gälla alla medborgare i staten, inga grupper ska stå utanför.

Dambergs adelsvälde – socialaristokrati – får underkänt enligt varje kriterium. Ta bara förslaget om marknadshyror, den politiska fråga som blev socialaristokraternas, i varje fall tillfälliga, fall från regeringsmakten. Det är knappast en fråga som har diskuterats ute i samhället och definitivt inte en fråga som det finns ett krav underifrån att införa. Det finns inte en majoritet i riksdagen bakom förslaget. Stefan Löfven kampanjade som bekant inför valet 2018 på frågan om att inte införa marknadshyror. Kan hyckleriet bli tydligare?

Trots att det varken fanns en majoritet i riksdagen och ännu mindre en majoritet bland svenska folket som stödde införandet av marknadshyror hade regeringen redan räknat med att förslaget skulle gå igenom. Redan innan frågan kom upp i riksdagen hade det rapporterats ned till Bryssel som genomfört.

Hade inte V och SD stått upp för sina väljare – M och KD är som bekant för marknadshyror – hade förslaget klubbats igenom mot väljarnas uttryckliga vilja och röstande. Frågan om marknadshyror är bara en fråga i mängden där adelsväldet med Socialaristokratin i spetsen drivit landet i en utveckling som är i direkt motsättning till folkviljan. Det är politikernas folkförakt som är det stora problemet, politikerföraktet är bara ett självklart svar.

Vad som kommer att hända framöver när det gäller regeringsfrågan återstår att se. Men störtandet av regeringen den 21 juni 2021 kan förhoppningsvis bli en början på ett återtagande av demokratin i Sverige. 2020-talets avgörande politiska fight kommer att stå mellan demokrati och EU-aristokrati.

Läs även: Mathiasson: Nyval är det enda rätta

Läs även: Berggren: Netanyahus ledarskap byggde ett Israel att se upp till