I maj ska regeringen presentera en utredning om en grundlagsändring som gör det möjligt att införa lockdowns och försätta svenska folket i husarrest. Det är inget mindre än den svenska frihetstraditionen som står på spel, menar Nyheter Idags Robert Mathiasson i veckans krönika.

Jag är en av många som med stolthet slagit mig för bröstet under pandemin över den relativt förnuftiga och återhållsamma svenska strategin. Framförallt under det första året. Och framförallt det faktum att svenska staten inte, som i så många andra länder, utlyst lockdown och låst in den egna befolkningen i sina hem.

Läs även: Mathiasson: Leve den kanadensiska frihetskonvojen

Jag ska inte sticka under stolen med att jag har varit djupt kritisk till varför allt prat om krisåtgärder trots allt har varit inriktade på att inskränka till exempel demonstrationsfrihet, men aldrig kommit att handla om att rusta upp och prioritera om i den sjukvård som sedan årtionden lidit av anorektisk nedbantning på golvet och svällande kostnader för chefer och byråkrati i toppen.

Eller varför krisåtgärderna inte har satts in mot anställningsförhållandena inom hemtjänst och äldreomsorg som innebär att de som jobbar där hoppar runt mellan olika arbetsplatser och sprider smittan, inte kan eller vågar sjukskriva sig vid symptom och ofta inte heller kan språket för att ta till sig säkerhetsföreskrifter eller kunna kommunicera med patienterna.

Men i det stora hela har ändå den svenska strategin varit ett lysande föredöme i världen när det gäller att inte stänga ner och stänga in.

Anledningen beror inte på att vi skulle ha smartare eller mer demokratiskt sinnade politiker och myndighetspersoner än i resten av världen. Anledningen är den svenska grundlagen och det svenska frihetsarv som präglar denna. Den svenska staten har helt enkelt inte laglig rätt att stänga in de egna medborgarna i våra hem. Grundlagens regeringsform ger inte statsledningen dessa maktbefogenheter, i varje fall inte i fredstid.

Svenskens frihet gentemot statliga ingrepp står inskriven i regeringsformens 2:a kapitel. Här står att

”var och en gentemot det allmänna [är] skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av en enskildes personliga förhållanden.”

Och:

”Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövanden. Den som är svensk medborgare är även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna det.”

Historiker och statsvetare har länge diskuterat bakgrunden till det svenska frihetsarvet. Det faktum att Sverige är det enda land i världen som hade ett fritt bondestånd med representation i ståndsriksdagen. Eller att Sverige under sena 1800- och tidiga 1900-talet hade unikt starka folkrörelser.

Läs även: Mathiasson: Har makten utgått från folket?

Utan att gå in på hela denna diskussion, tror jag att det finns fyra viktiga orsaker. För det första att vi var tidiga med en sorts värnpliktssystem. För det andra att vi var tidiga med utbredd läskunnighet. För det tredje att vi saknade den starka junkerklass som alltid varit demokratiseringens värsta fiender, istället hade vi en stark bondeklass och med denna som bas ett relativt starkt lokalt självbestämmande.

För det fjärde var landet mycket etniskt och kulturellt homogent, vilket inte gav möjlighet för överhetspersoner med maktambitioner att spela ut den ena gruppen mot den andra. (Möjligen hjälpte danskarnas insats under Stockholms blodbad till i och med att de helt enkelt halshögg större delen av adelssläkternas huvudföreträdare och förhindrade de tidigare så vanliga inbördeskrigen utifrån släkt och klan).

Den svenska frihetstraditionens rötter finns med andra ord i ett relativt enat folk som hade makt över näringsliv, vapen och ordet. Med folk menar jag inte hela folket – trälar, backstusittare, tjänstehjon och arbetare utan egendom hade inte mycket att säga till om innan 1900-talet. Men en så pass stor del av folket att överheten kunde hållas på mattan.

Från antikens Aten och framåt är det just den folkliga makten över näringsliv, vapnen och ordet som utmärkt de samhällen som varit mer demokratiserade jämfört med totalitära samhällen.

Den gamla odalbonden – som både är myt och verklighet – skulle helt enkelt inte ha tillåtit någon överhet – adelsman eller centralstat – att förbjuda honom att lämna den egna stugan. Friheten att röra sig – den unikt svenska allemansrätten är ett uttryck för samma frihetstradition – som är fastslagen i vår grundlag har med andra ord djupa rötter i den svenska myllan.

Men säg den frihet som vara för evigt. I varje fall inte om den inte försvaras med alla till buds stående medel.

Berättelsen om Sverige som samförståndets och kompromissernas hemland på jorden är inte rakt av en myt. Bakgrunden till kompromissviljan finns just i den relativa balans mellan folk och överhet som präglat den svenska historien. Och för varje kompromiss finns även historien om Dackefejder, daluppror och storstrejker.

Förra sommaren tillsatte regeringen en utredning om att ändra de lagar som förbjuder den svenska överheten att låsa in den egna befolkningen. Det är en enmansutredning, en så kallad som man ropar får man svar-utredning. Utredaren Lars Hedengran är en trogen byråkrat som återkommande har använts av regeringar för att ge ”expertunderlag” åt politiska förslag som makthavarna redan på förhand bestämt att de vill genomföra.

Men att ändra grundlagar är inget som görs i en handvändning. För att ändra grundlagen krävs två separata riksdagsbeslut med ett riksdagsval emellan. En första delrapportering av utredningen – det som handlar om den grundlagsskyddade rörelsefriheten – ska därför presenteras redan nu i maj. Regeringens taktik är att försöka få till ett riksdagsbeslut strax innan semestern, ett klassiskt sätt att få igenom obekväma beslut utan större uppmärksamhet.

Sedan kommer frågan begravas i valrörelsen för att på nytt dyka upp när resten av utredningen ska presenteras 2023. Då kan ett nytt riksdagsbeslut ändra grundlagen utan att frågan överhuvudtaget har diskuterats mellan oss medborgare som makten därmed skaffat sig verktyget att kunna låsa in i våra hem.

Som Lena Hallengren sa vid pressträffen när utredningen presenterades: ”Det faktum att vi kan drabbas av pandemier och epidemier vid flera tillfällen och vi behöver ha en lagstiftning som redan från början ger oss mer möjligheter.”

Men ännu är inget försent. Titta bara på Kanada och hur lastbilsförarna där skakar makten. Den svenska frihetstraditionen kan försvaras, men det hänger på dig och mig.

Läs även: Mathiasson: Sanningen bakom Joe Rogan-affären