Nu ska socialdemokraterna sälja vapen till Erdoğan och utvisa kurder till hans fängelsehålor, raka motsatsen mot vad de slog sig för bröstet för i november förra året. Om skamlösheten skaffade partibok skulle den vara socialdemokratisk, menar Robert Mathiasson i veckans krönika.

Säga vad man vill om Recep Erdoğan, men en skicklig maktpolitiker är han. Den taffligt skötta svenska medlemsansökan till Nato lyckades Erdoğan vända till en bländande turkisk framgång. Det tycks ha blivit full pott för den turkiska sultanen. Såväl vapenexport som utvisningar av kurder.

Läs även: Mathiasson: Sossarnas turk-kurdiska soppa blev ett säkerhetshot mot Sverige

När det gäller den svenska regeringens agerande är det svårt att se det hela som något annat än en skammens Canossavandring. Betänk att detta är en socialdemokrati som så sent som i november förra året ansåg det vara helt okej att bilda regering på en överenskommelse om att öka stödet till den kurdiska kampen mot inte minst Erdoğans regim.

Då, för sju månader sedan, gjorde sossarnas partisekreterare Tobias Baudin ett gemensamt uttalande med Amineh Kakabaveh som konkret riktade sig mot situationen i Turkiet. ”Vi noterar också hur vårt systerparti HDP i Turkiet fortsätter att kämpa med demokratiska medel och stöder dem i deras kamp för kurdernas rättigheter, och vi kräver att partiledaren Selhattin Demirtash friges”, skrev Baudin och Kakabaveh.

Det är något märkligt med politik och politiker. Det tycks vara fritt fram att kompromissa med det man tidigare stått för eller att göra sådant som man strax tidigare sagt att man aldrig ska göra. Det viktiga är att aldrig erkänna detta, utan till varje pris få vändningarna att framstå som att man hela tiden hållit en rak linje. Jag vet inte om det är pr-byråerna som föreslår denna taktik. Men en sak är säker, vi är många som är spyfärdiga på taktiken.

Som när nu Ann Lindes parti ska börja utvisa kurder till Erdoğans fängelsehålor, för att sällskapa med systerpartiet HDP:s ledare Demirtash. Trots detta försäkrar Linde att regeringen minsann inte vikt sig för Erdoğan.

Tror Ann Linde att vi väljare är dumma i huvudet?

Samma sak med Socialdemokraternas vägran att lämna regeringsmakten trots att de tvingades regera med en budget från ett konservativt block som de annars utmålar som blåbruna och som mer eller mindre demokratins undergång.

Vilhelm Moberg hade rätt när han redan på 1950-talet skrev sin syrliga satir ”Det gamla riket” riktad mot Socialdemokraterna. Hos Moberg har (S) döpts om till Statsbärande Partiet och de har endast två punkter på sitt partiprogram:

1. Att ta makten.

2. Att behålla makten.

En sak är säker: Om skamlösheten skulle skaffa sig partibok, skulle det bli en socialdemokratisk sådan. Det är nästan så jag önskar att Erdoğan skulle ha krävt att sossarna skulle gräva upp Hans Holmérs gamla utredning som ville sätta dit kurderna för mordet på Olof Palme, bara för att se sossarna riktigt gyttjebrotta sig i sin egen skamlöshet.

Läs även: Mathiasson: Stoppa förnedringen – dra tillbaka Nato-ansökan

Läs även: Mathiasson: SD och KD spelar arga – men har själva stött Kakabavehs kurder