Det svenska krypandet för Erdogan är en världsnyhet och är förnedrande för varje svensk, oavsett uppfattning i Natofrågan. Lösningen är enkel, dra tillbaka Sveriges medlemsansökan. Krypandet för Erdogan är ett bevis på att det hela inte gjorts på rätt sätt, menar Robert Mathiasson i veckans krönika.

Som av en tillfällighet dök härom kvällen den gamla svenska komedin ”Kalabaliken i Bender” upp i mitt kanalflöde. Lasse Åberg, Brasse Brännström, Gösta Ekman med flera befinner sig i Istanbul på tidigt 1700-tal.

Karl XII har hamnat i turkisk exil efter förlusten i Poltava. Konungen och hovet är i händerna på den ottomanska sultanen. De bönar och ber om att sultanen ska stödja svenskarna med en armé, men ottomanerna förnedrar svenskarna och erbjuder den uppenbart ointresserade svenske monarken en drottning istället.

Läs även: Mathiasson: Sossarnas turk-kurdiska soppa blev ett säkerhetshot mot Sverige

Trots att Åberg och Ekman gör sitt bästa fastnar skrattet i halsen. Jag kan inte tänka på 1700-tal, utan på det tragikomiska i att vi 300 år senare befinner oss i en lika förnedrande situation.

Fjäskandet och krypandet inför vår egen tids turkiske sultan Erdoğan från Magdalena Andersson & Co är minst sagt vämjelig att se. Den humanistiska stormaktens högsta damer erbjuder sig att både sälja vapen och hjälpa till att bekämpa de som Erdoğan pekar ut som terrorister.

Den första mutan, vapenexport, lär glädja herr Wallenberg och fanns säkert med i hans tankar när han – helt utan demokratisk förankring – deltog i det möte i Finland för mindre än två månader sedan där beslutet om att ansöka om Nato-medlemskap fattades.

När det gäller terrorister tillhör Erdoğan den sortens makthavare som har en minst sagt flexibel definition av detta begrepp. Han hade till exempel ingenting emot att pumpa in pengar och vapen till Islamistiska Staten och en rad andra jihadistiska grupper.

Däremot är han snabb att sätta denna stämpel på diverse turkiska och kurdiska oppositionsrörelser. Bevis för att rörelserna ägnar sig åt politiska attentat eller andra terroristhandlingar är det inte så noga med. Terrorist betyder, i Erdoğans ordbok, helt enkelt den som är emot honom och hans regim.

Det svenska fjäskandet inför Erdoğans regim är en världsnyhet. Att offentligt förnedra sig på detta sätt är inte värdigt ens Magdalena Anderssons regering.

Som tur är finns det ett enkelt sätt att få slut på pinsamheten. Dra tillbaka den svenska ansökan om medlemskap i Nato, så förlorar Erdoğan sina trumfkort omedelbart. Det faktum att vi sitter där vi sitter – att vi överlämnat ett avgörande beslut om svensk säkerhetspolitik till den turkiska regimen och att vi därför utsätter Sverige för offentlig förnedring – är i sig ett bevis på att processen har hastats igenom och inte förberetts på ett varken demokratiskt eller säkerhetspolitiskt korrekt sätt.

Snälla Magdalena Andersson och Ann Linde, gör det enda rätta: Dra tillbaka medlemsansökan till Nato och få ett slut på förnedringen. Alldeles oavsett om man är för eller mot ett sådant medlemskap, så kan vi väl i alla fall enas om att vi måste få ett stopp på förnedringen?

Läs även: Mathiasson: Tillhör du den fega majoriteten?

Läs även: Mathiasson: Sömngångarnas dödsmarsch