Mathiasson: Tänk på detta när du äter dina pepparkakor

Göteborgs Kex i Kungälv Foto: Alicia Fagerving CC BY 3.0
  • Torsdag 3 dec 2020 2020-12-03
E-post 1138

KRÖNIKA Nedläggningen av Göteborgs Kex i Kungälv och flytt av produktionen utomlands är en av de största skandalerna i svensk nutidshistoria. Det är en symbol för hur den svenska staten i nyliberal anda tog sina händer från ansvaret att garantera landets livsmedelsförsörjning, skriver Robert Mathiasson.

I Kungälv norr om Göteborg har Göteborgs Kex haft sin fabrik i 130 år. Nu inför jul doftar det av pepparkakor från fabriken. Men dessa dofter är snart ett minne blott. För den anrika fabriken ska strax stänga ner sin produktion.

Inte för att det går dåligt. Människor snaskar kakor trots hälsofascisternas råd. Produktionen ska nämligen flytta till Lettland. Därmed kan ägarna i den norska multinationella koncernen Orkla tjäna sig en ännu större hacka. Därför beslutade företaget med ett enkelt pennstreck att stänga den anrika fabriken, en arbetsplats och inkomstkälla för många, en del av den svenska livsmedelsförsörjningen och tillverkningsplats för svenska nationalklenoder som Singoalla, Ballerina och Mariekex.

Bortom varje demokratisk diskussion och omröstning kunde Orklas styrelse under ordförande Stein Erik Hagen – Norges näst rikaste person – besluta att flytta tillverkningen till Lettland där arbetskraften är billigare, fackföreningar saknas (bara 14 procent är fackligt organiserade) och vinsterna därmed högre.

Samma svenska makthavare som till exempel var duktiga på att ifrågasätta den brittiska folkviljan när den röstade för Brexit är helt tysta inför detta odemokratiska beslut. Det är rent av så att mainstreamliberalerna betraktar den brittiska folkomröstningens resultat som ett hot mot demokratin medan Orklastyrelsens rätt att enväldigt besluta om nedläggning är ett bevis för demokratin.

Historien om Göteborgs Kex är samtidigt historien om en av de värsta politiska skandalerna i svensk nutidshistoria. Det är historien om hur den svenska staten tog sina händer från ansvaret att garantera landets livsmedelsförsörjning.

Ett symboliskt sammanträffande är att samma år, 1994, som Orkla tog över Göteborgs Kex röstade Sverige för en anslutning till EU. De kommande åren raserade den svenska riksdagen den ordning som gällt tidigare.

Nationella produktionsmål och en nationell försörjningsberedskap luktade bakåtsträvande socialism och inskränkt nationalism. Nu levde vi i en global värld och landets säkerhet lades i händerna på marknadens osynliga hand under beskydd av Bryssel och Washington.

Att både EU eller livsmedelsindustrins storföretag saknade beredskapslager spelade ingen roll. Lagren lastades om på lastbil där avskaffat gränsskydd och lågavlönade chaufförer garanterade en ständigt växande kolonn på vägarna.

2002 var avvecklingen klar. Nu fanns inga beredskapslager, ingen politiskt fastställd livsmedelsstrategi och ingen ansvarig myndighet för livsmedelsförsörjning i kris. Avskaffandet av livsmedelsberedskapen går hand i hand med omvandlingen av det svenska försvaret till en krigsmakt för utlandstjänst och en säkerhetspolitik som riktar in sig på att skydda de globala handelsvägarna och inte det egna territoriet.

Resultatet lät inte vänta på sig. Inget annat land har haft en så kraftigt sjunkande självförsörjningsgrad som Sverige. Den svenska livsmedelsproduktionen har minskat med en tredjedel. Livsmedelsindustri flyttar till låglöneländer och inom landet ser vi ett lämmeltåg av konkursade bönder.

”I Sverige har vi under några decennier genomfört ett nationellt bondeoffer utan att vinna någonting och, som det förefaller, utan att ens veta varför”, som författarna till boken ”Beredskap i kris”, Susanne Gäre och Gunnar Lyckhage, uttrycker det.

Resultatet är ett Sverige som bara är några dagar från livsmedelsbrist och hotande svält om vi isoleras av naturkatastrofer eller krig och kriser. Med tanke på att Sverige är ett polarland som ligger mitt i skärningspunkten mellan olika stormakter kan tyckas att dessa scenarier borde ha funnits med i makthavarnas krisplaner.

Och faktiskt är just kex ett av de livsmedel som samtliga hushåll uppmanas att bunkra hemma i skafferiet utifall kriget eller krisen kommer. Detta kunde vi läsa i den statligt sanktionerade broschyr som härom året skickades ut till alla svenska hushåll. Trots detta tillåter man alltså Norges nästrikaste person att lägga ner tillverkningen av detta livsmedel.

Denna systematiska dumhet och kortsiktighet har ett namn: kapitalism. Huruvida det är det klokaste och bästa sättet att organisera ett land och ett samhälle är en fråga du kan fundera på när du äter dina pepparkakor nu i adventstider.

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag