Sex av tio svenskar vill inte ha en folkomröstning om ett eventuellt Natomedlemskap. Den fega majoriteten föredrar undersåtens trygga underkastelse före medborgarskapets politiska plikter, menar Robert Mathiasson i veckans krönika.

Man kan tycka vad man vill om huruvida Sverige ska gå med i Nato eller inte. Jag är för egen del fortsatt mot. Men alldeles oavsett hur vi ställer oss i medlemskapsfrågan, så borde vi alla vara överens om att ett så pass avgörande beslut skall fattas av svenska folket. Det är ju vårt land och vår säkerhet det gäller.

Läs även: Mathiasson: Skrämmande handfallenhet inför det islamistiska påskupproret

Med tanke på att ett av huvudargumenten för en Natoanslutning är att vi ska försvara demokratin, är det minst sagt märkligt att anslutningsförespråkarna verkar frukta en folkomröstning nästan mer än de fruktar Putin. Politrukernas politruk Ann Linde säger absolut nej till en folkomröstning. Och professorn i statsvetenskap Olof Ruin menar rent av att det är farligt med en folkomröstning.

Men det värsta är att dessa folkomröstningsfruktare tycks ha stöd av en stor majoritet av svenska folket. Enligt Novus vill 62 procent av svenskarna inte ta sitt ansvar och vara med och bestämma. Nu ska visserligen opinionsundersökningar alltid ifrågasättas. Sifokrati är inte en variant av demokrati, utan en import av affärsvärldens marknadsundersökningar till den politiska sfären. Det gäller alltid att ställa frågorna: Vem har beställt undersökningen? Hur är frågorna formulerade? Hur många har tillfrågats och när?

Men låt oss trots allt anta att Novus undersökning är någorlunda korrekt. Det betyder att sex av tio svenskar med andra ord är för fega för att sätta sig in i frågan på allvar. Rädda att bryta åsikter mot varandra, bli klokare genom samtal och diskussion och på så sätt ta ett personligt ansvar för att vårt land ska kunna fatta ett välgrundat och välförankrat beslut. Det gäller dessutom ett radikalt beslut som innebär en omläggning av den svenska säkerhetspolitiska generallinje som gällt i 200 år och som gynnat vårt land väl.

Dessa demokratiska fegisar vill istället lägga detta beslut i händerna på den politiska eliten. Det vill säga samma politiska elit som gång efter annan visat sin inkompetens, flockmentalitet och naivitet inför avgörande och revolutionerande linjebeslut om vårt lands framtid. Mångkulturalismen och massinvandringen, skolpolitiken, EMU, försvarets omvandling till insatsarmé, pensioner, avskaffad beredskap för livsmedelsförsörjning med mera, med mera. Listan kan göras lång – och inte minst kostsam – som en bortskämd unges julklappsönskelista.

Men ryska påverkanskampanjer då? Givetvis pågår sådana och skulle säkert öka i omfattning vid en folkomröstning. Precis som det redan idag pågår massiva påverkanskampanjer från Nato och väst och även dessa skulle nå stormstyrka om beslutet lades i folkets händer.

Men den som köper detta argument bör i rimlighetens namn även förespråka att vi inte håller några allmänna val i september, i varje fall inte i det spända omvärldsläge som råder. Precis som Stefan Löfven häromåret argumenterade mot ett nyval med hänvisning till pandemin. Och tänk om vi dessutom får en ekonomisk kris och den politiska turbulens som detta kan skapa. Det var ju precis i ett sådant läge som Hitler kom till makten. Det bästa sättet att skydda demokratin är helt enkelt att avskaffa den. Sådan är folkomröstningsfruktarnas logik.

Jag är av rakt motsatt uppfattning. Är det något som är en cancer för demokrati är det partistiska uppgörelser högt över folkets huvud. Hastigt genomförda och utan ordentliga konsekvensanalyser. Pådrivna av känsloargument – och inte sällan mäktiga ekonomiska intressen i det fördolda – snarare än rationella diskussioner där alla sidor och synpunkter får komma upp på bordet.

För alla oss som vill försvara folkstyret – alldeles oavsett vad vi anser om ett eventuellt Natomedlemskap – borde det vara självklart att stödja kravet på en folkomröstning. Om Novus undersökning stämmer har sex av tio svenskar avsagt sig medborgarskapets politiska plikt för undersåtens trygga underkastelse. Och därmed kan denna fega majoritet, om de politiska besluten får ödesdigra konsekvenser, sitta i efterhand och gnälla på politikerna.

Detta är dessvärre inte något resultat av några ryska påverkanskampanjer, detta hot mot demokratin har vi sedan länge skapat alldeles på egen hand.

Läs även: Mathiasson: Sömngångarnas dödsmarsch

Läs även: Mathiasson: Gärna en folkräkning, men det är bara en bra början