Mathiasson: Världen gick under redan 1982, bara så du vet
Vid FN:s miljökonferens i Stockholm 1972, den första i sitt slag, meddelades att världen sannolikt kommer att gå under 1982. Konferensen blev ett bröllop mellan storföretagsvärlden och eko-hippies. Nyheter Idags krönikör Robert Mathiasson berättar historien om det äktenskap som idag tycks lyckligare än någonsin.
”Om inte miljöproblemen i världen angrips inom tio år blir det omöjligt att få grepp om den skenande utvecklingen”, förklarade en herre vid namn Maurice Strong i Dagens Nyheter den 25 januari 1972.
Strong intervjuas i egenskap av generalsekreterare vid den FN-konferens om miljön, den första i sitt slag, som hölls i Stockholm sommaren 1972.
Läs även: Mathiasson: När ska afrikaner be om ursäkt för slavhandeln?
Idén om en konferens i Stockholm kom från de svenska socialdemokraterna och fördes fram av det svenska sändebudet i FN Sverker Åström 1968. Konferensens innehåll hade förberetts av The Aspen Institute for Humanistic Studies – en exklusiv diskussionsklubb finansierad av oljekoncernen Atlantic Richfield Company, vars ägare Robert O Andersson även satt som ordförande i institutet. Med tanke på att Maurice Strong var en kanadensisk affärsman inom just oljeindustrin, är det inte så förvånande att just han tilldelades rollen som generalsekreterare.
Samma år som Stockholmskonferensen och i samma anda publicerades den inflytelserika boken Tillväxtens gränser. Den skrevs på uppdrag av den så kallade Romklubben, en informell sammanslutning av företagsledare, forskare och politiker, och trycktes med finansiellt stöd från bland annat Volkswagen, Fiat och Ford Foundation.
Boken översattes omgående till ett tjugotal språk, delades ut gratis till 15000 opinionsbildare över hela världen och sålde i tiotals miljoner. Budskapet var enkelt; det finns för många människor och dessa har fått det eller riskerar i alla fall att få det alldeles för bra. Fortsatt tillväxt och förbättrad levnadsstandard för det stora flertalet kommer oundvikligen att leda till svält, katastrofer och i värsta fall undergång.
Romklubben hade grundats på finansmannen David Rockefellers egendom i Italien 1968. Denne Rockefeller – barnbarn till den store oljemagnaten John D Rockefeller – hade smak för denna sorts informella elitsammanslutningar. 1973 tog han initiativ till att bilda den Trilaterala kommissionen. Syftet var att samla framträdande affärsmän, politiker och akademiker från USA, Västeuropa och Japan (därav namnet trilateral) för att utanför – eller rättare sagt ovanför – de demokratiska strukturerna kunna diskutera gemensamma problem och gemensamma lösningar.
Om det var materiella förbättringar för vanligt folk som Romklubben oroade sig för, så var den politiska demokratin det stora orosmolnet för den Trilaterala kommissionen. Kommissionens rapport The Crisis of Democracy från 1975 menar att västerlandet lider av ett överskott på demokrati och att ”auktoritet byggd på hierarki, expertis och förmögenhet” har utsatts för hårda attacker under 1960-talet. Rapporten menar att för att ”ett demokratiskt politiskt system ska fungera effektivt krävs ett mått av apati och icke-medverkan när det kommer till vissa individer och grupper”.
Läs även: Mathiasson: Hur många analteoretiker tål Sverige?
Vid konferensen i Stockholm fanns ytterligare ett gäng. Det var ett stort gäng hippies med profilen Stewart Brand i spetsen, som flög in från USA. Brand och hans närmaste gäng anlände redan i mars, flera månader innan konferensen, och med sig hade de gott om stålar för att köpa sig vänner och inflytande inom den svenska miljörörelsen.
I slutet av maj 1972, när konferensen närmade sig, anlände två flygplan med amerikanska hippies till Stockholm. Tongivande var gruppen Hog farm, kända från Woodstockfestivalen. En liknande festival skulle nu ordnas på Skarpnäckslätten som upplåtits åt de tillresta amerikanerna. De hade även med sig mängder av hasch, som reades ut till Stockholms unga, vilket väckte förtret inte minst hos polisen, som fick order från högre ort att inte ingripa.
De tillresta amerikanerna hade framförallt med sig ett budskap som rimmade väl med tankarna hos Romklubben och Trilaterala kommissionen. Medelsvensson är alldeles för inriktad på prylar och materiella ting. Samtidigt som den konsumtion som den breda massan ägnar sig åt ska skuld- och skambeläggas, är det just konsumtionen – fast den alternativa och livsstilsbyggande – som är vägen till att rädda världen. Men frågorna är alldeles för stora och läget är alltför akut för att gemene man ska begripa eller politiskt få vara med och bestämma.
En sommarkväll åkte FN-konferensgeneralen och oljemagnaten Maurice Strong ut till hippiesarna i Skarpnäck. Han togs om hand av självaste hippiegeneralen Stewart Brand, iklädd indiankostym och hög hatt. När Strong äntrade scenen handlade hans budskap om människokärlek, om vårt individuella men gemensamma ansvar och att läget är mycket akut. Men överlämna makten åt sådana som Strong och åt experterna så kommer jorden räddas från att gå under 1982, 1992, 2002, 2012, 2022 eller 2032.
Datumet skjuts gång på gång upp, men budskapet är ständigt detsamma.
