Mats Bergh: Hårdare straff är inte lösningen – det är en pusselbit

Foto: Privat
  • Tisdag 16 Okt 2018 2018-10-16
E-post 294

I vissa lägen och för vissa brottstyper kan det vara rätt att skärpa straffen. Men det är ingen generallösning och vi har dessutom snart inte fängelseplatser så det räcker till. Något som har effekt är att man rättsprocessen blir kortare och mer effektiv, vid behov i form av jourdomstolar, skriver Mats Bergh.

Sverige har inte befunnit sig i krig på drygt 200 år. Vi har en huvudsakligen upplyst och tolerant befolkning och allvarlig brottslighet har historiskt sett varit relativt låg vid en internationell jämförelse. Detta kan ha bidragit till att den straffrätt som är aktuell idag inte i alla delar är uppdaterad till dagens behov. Det går inte heller att bortse ifrån att ingen av de åtta riksdagspartierna har utbildade jurister som rättspolitiska talespersoner.

Morgan Johansson (S) är journalist, Tomas Tobé (M) är småföretagare och Adam Marttinen (SD) är lastbilschaufför. Detta visar med viss tydlighet att frågor om brott och straff har varit lågt prioriterat hos de tre största partierna och att därmed kunskapen att kunna agera, inte bara reagera, har varit eftersatt.

Genom alla tider har frågan om påföljder vid brott diskuterats och uppfattningarna har svängt mellan hårda tag och mer vårdinriktad rehabilitering. Svenska påföljder har huvudsakligen tre syften. Generalprevention vilket innebär att avskräcka andra från att begå brott, individualprevention vilket avser att avskräcka den aktuelle gärningsmannen från ytterligare brott samt återanpassning av den dömde till samhället genom behandling m.m.

Den debatt som pågått senaste åren har gällt om brottsligheten har ökat eller minskat. Ur ett brottsofferperspektiv är denna diskussion mindre intressant eftersom skadan redan är skedd och inte borde ha uppstått. Vad som står helt klart utifrån bland annat tillgänglig statistik, till exempel Brås brottsstatistik för första halvåret 2018 eller Brås Trygghetsundersökning 2018:1, är att allvarligare brottslighet mot person som dödligt våld och allvarligare sexualbrott har ökat påtagligt och särskilt efter 2014.

Vad gäller sexualbrott mot kvinnor kan vi tala om en explosion. Därför är det resultat som redovisats redan år 2016 att 30 procent av alla kvinnor inte vågar gå ut på kvällen eller drar sig för att göra det inte överraskande. Tvärtom är det helt logiskt. Det finns inga skäl att tro att denna osäkerhet minskat därefter. Medborgarna ser och hör vad som händer runt omkring dem. Därmed kommer också krav på ”hårdare straff” vilket i praktiken är längre fängelsestraff. Är det lösningen?

Det finns många hinder på vägen innan hårdare straff ger effekt:

För det första måste lagstiftningen vara utformad så att det tydligt framgår vilka handlingar som medför skärpt påföljd.

För det andra så måste information om lagen vara så tydlig, till exempel på olika språk, att den når de som berörs av den, det vill säga huvudsakligen riskgrupper vid grov våldsbrottslighet.

För det tredje måste upptäcktsrisken förmedlats vara så stor att den mer påtagligt får en potentiell brottsling att avstå.

För det fjärde måste förmedlad ingripanderisk från samhället, polis eller allmänhet, vara så betydande att en potentiell brottsling avstår.

För det femte måste motkrafter från omgivningen, till exempel kriminella gäng, avseende viss brottslighet vara så begränsat att påföljden i sig inte blir en illusion.

För att bestämma om hårdare straff kommer att vara verkningsfullt måste i princip varje brottstyp för sig analyseras, sannolikt med mycket olika resultat. Genom mycket kraftiga påföljder för cykelstölder kommer nog dessa till stor del att upphöra. De som straffas, kanske berusade studenter, kommer däremot att tillbringa en ansenlig tid i fängelse.

Mycket kraftiga straffskärpningar för mord kommer däremot sannolikt inte ge några stora effekter. Tidigare var det typiska mordet ett fyllebråk mellan vuxna män. Idag är mordbrottsligheten sannolikt mer av gängkaraktär och avser affärsuppgörelser eller revirstrider. Det är inte troligt att denna brottslighet påverkas av straffets storlek i någon större omfattning. Skulle dödsstraff införas som påföljd för mord kan antalet dödade poliser vid ingripande förväntas öka eftersom det helt enkelt inte finns något att förlora för gärningsmannen.

Viss planerad brottslighet, till exempel övergrepp i rättssak, skattebrott och bedrägerier, kan sannolikt påverkas en hel del av straffsatserna. Det som talar för att hårdare straff ändå kan uppnå visst syfte är inkapaciteringen. Det vill säga – gärningsmannen begår inte fler brott när denne är inlåst. Detta får anses uppenbart.

Vad som sällan diskuteras i debatten är vad som verkligen kan antas påverka brottsligheten. För att uppnå såväl inkapacitering, generalprevention och individualprevention samt i viss mån återanpassning är en omedelbar samhällelig reaktion helt avgörande. Det kräver att upptäcks- och ingripanderisken är hög, att rättssystemet arbetar snabbt och effektivt för att uppnå lagföring, vid behov genom jourdomstolar.

Särskilt hos unga lagöverträdare är det helt avgörande att straffprocessen är så tydlig och snabb att staten och indirekt vårdnadshavarna omedelbart förmår att korrigera ett brottsligt levnadssätt. Att brottsoffer inte riskerar att möta gärningsmannen under utredningstiden får väl betraktas som en självklarhet.

För att uppnå en effektiv straffprocess måste därför bland annat följande åtgärdas. Långsiktigt måste polisen effektiviseras, antalet poliser ökas drastiskt och kortsiktigt måste specialutbildade ordningsvakter anställas. Dessutom måste den enskildes ingripanderätt utökas radikalt som komplement till samhällets bristande resurser. Användningen av häktning, även för gärningsmän under 18 år, måste utökas men häktningstiderna måste hållas på ett minimum.

Kriminalvården har dock begärt budgetfinansiering för 500 nya häktesplatser men statsmakterna har inte skjutit till medel för detta. Det krävs vidare att rättsväsendet arbetar betydligt mer effektivt och planerat. När det gäller lättutredd brottslighet är det fullt möjligt att lagföra en person ganska få dagar efter brottstillfället om samhället verkligen bestämmer sig.

Det finns olika skäl att skärpa straffen. Dessa är ibland politiska men också i vissa fall helt nödvändiga i de fall en förändrad attityd verkligen kan uppnås avseende den aktuella brottstypen. Att rent allmänt låta skattebetalarna bekosta förlängda fängelsevistelser a 3 609 kronor per dygn utan effekt är inte bra kriminalpolitik. Detta särskilt som Kriminalvården har begärt budgetfinansiering av 800 nya anstaltsplatser men inte heller här har statsmakterna skjutit till några medel.

Vi kommer alltså inte att ha fängelseplatser som räcker till.

Det finns det inga snabba lösningar för att komma till rätta med otryggheten. Staten har knappt påbörjat arbetet för att dimensionera Sverige för en ny tid och nya nivåer på brottsligheten. Migrationen har nu medfört att vi har ett tydligt och illavarslande mansöverskott i kategorin yngre män i särskilt brottsaktiv ålder, det vill säga runt 20 år.

Statistiskt sätt och vid en jämförelse av likartad brottslig utveckling i andra länder i Europa, som i vissa fall redan har mött än större problem än Sverige, kan enbart den slutsatsen dras att brottsligheten kommer att fortsätta öka många år till. Snabba men väl genomtänkta och helhetsavvägda beslut från väl insatta politiker är nödvändigt för att på sikt bryta trenden.

Mats Bergh

Mats Bergh är advokat med egen advokatbyrå.

Innehållet som publiceras på Nyheter Idag omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Nyheter Idag