Coronapandemin har på ett obarmhärtigt sätt avslöjat de etablerade partiernas svaga förståelse för behovet av ett inhemskt jordbruk vid händelse av en kris. Man har konsekvent under många bedrivit en politik som inte bara har försvårat utan i flera fall direkt motarbetat. Det är dags att släppa det i grunden livkraftiga och starka svenska jordbruket fritt att växa. Då kan vi säkra självförsörjningen i tider av kris, skriver Anna Jung och Edward Nordén, Medborgerlig Samling.

Dagens värld är på många sätt global. Vi reser, handlar och kommunicerar över landsgränser. Frihandel i sig är inte ifrågasatt, men var gränserna går mellan beroende och oberoende diskuteras flitigt just nu. Vi vill kunna handla fritt och importera varor och tjänster. Det finns alla skäl att göra så. Protektionism är inte en framkomlig väg för att möta den sårbarhet som blottas när gränser stängs.

Men att vara helt beroende av andra länders regeringar och företag är inte heller eftersträvansvärt. En global livsmedelsmarknad kräver sin balansgång. Att vara direkt beroende av andra länders regeringar och företag för att svenskar ska få tillräckligt med mat vittnar däremot om en naivitet som inte släpper taget om svensk politik.

Fakta: Sverige är numera importberoende av livsmedel. Vi är också importberoende för själva produktionen. Att svenskt jordbruk är effektivt, miljöeffektivt, konkurrenskraftigt och i topp av världens renaste och säkraste har inte lyckats rädda det från svensk politik. Det är därför vi är importberoende.

De rödgröna har haft fokus på ökade skatter, regleringar som inte fungerar att konkurrera med i längden, dokumentationskrav som kväver både företag och arbetsglädje samt ett fokus på ekologiska drömmar som härbärgeras mer i köpstarka innerstadslägenheter snarare än på en gård.

Alliansen har inte heller varit gynnsamma och hade troligtvis försatt svenska bönder i en helt ohållbar situation om inte en del sakkunniga inom Centerpartiet hade kunnat bromsa. Dåvarande finansminister Anders Borgs (M) kommentar om att ”svenskt jordbruk saknar en framtid” var, och är, en häpnadsväckande klen tankegång.

Liberalerna vill fortfarande satsa på fria marknadskrafter utan konsekvensanalyser.

Feministiskt Perspektiv vill att svenskt jordbruk ska stå tillbaka för att gynna import från u-länder i en förvirrad analys av lika delar marxism och Marie Antoinette.

Vänsterpartiet har inte bestämt sig om äganderätten ska gälla bönder och fortsätter det populistiska tramset om ”rika skånska grevar” som skäl till att strypa bönders lönsamhet.

Sverige vill också totalt sett minska stöden till jordbruk och fokusera om mer mot miljö- och klimatstöd. Vilket hade haft en klart negativ effekt på en redan hårt trängd bransch och varit minst sat ogynsam vid kris. Nu är vi vid en kris och den lär få många väljare att tänka om kring mat och tillgång.

Svensk livsmedelsproduktion har fått syssla med väldigt mycket annat än det man egentligen ska göra. Resultatet är att vi underpresterar trots goda förutsättningar.

Ovanpå detta har vi problem med djurrättsaktivister som år efter år kan mordhota, trakassera och uppsöka bönder utan seriösa åtgärder från politiker och rättsväsende. Våra bönder måste brottas med tjänstemannaaktivism. En miljörörelse som tror att fisande kor är en fokusfråga.

Allt det här resulterar i att vi har fått en bondekår, som i grunden mest är intresserade av att sköta jordbruk och se till sina djur, konstant hamnar i informationsunderläge.

Som man sår får man skörda. Nu sitter vi där med 50 procent självförsörjningsförmåga och en verklig självförsörjningsförmåga som går ner till noll procent om beredskapslagren inte finns vid stängd gräns.

Utan diesel så kan ingen skörd bärgas. Det som syns i butikerna är det som finns. Nästan hälften av all svensk mat produceras i Skåne på tal om sårbarhet och koncentrerad produktion. Att vi redan under mildare hamstring under Coronavirusets andra vecka kunde se tomma hyllor i matbutikerna bör vara en tankeställare.

Sveriges självförsörjningsförmåga är lägst i EU. Problemet kan således inte bara bortförklaras med EUs gemensamma politik utan att beröra vad som går fel i svensk politik med ett så dåligt resultat.

Det finns inget skäl till att Sverige ska trycka undan inhemsk, ren och säker mat till förmån för import. Tvärtom bör vi satsa på ökad produktion, och export, i en värld som fortfarande präglas av livsmedelsunderskott. Med den globala befolkningsökningen så behöver vi öka livsmedelsproduktionen med 2 procent varje år.

Om vi inte ökar produktionen så får vi importera ännu mer mat trots att vi producerar den bättre själva. Oavsett ur klimatperspektiv, där Sverige har en mycket hög miljöprestanda, eller sett ur handelsbalans där svensk export bör öka.

Kristider är bra tider för reflektion eftersom det synliggör brister. Vad som vore ”trevligt att ha” ska ställas mot vad vi ”måste ha”. Det visar också på ett pedagogiskt sätt vilka partier som har en politik som är hållbar i tider av kris.

Medborgerlig Samling vill se en långt mer seriös politisk debatt om vad svensk jordbrukspolitik syftar till än vad som har varit fallet under de senaste åren.

Släpp stryptaget med överreglering, byråkrati och onödig beskattning på svensk livsmedelstillverkning och låt den istället utvecklas och öka. Vi vill också, i liberalkonservativ anda, se en kärnverksamhet som fyller sitt syfte för landet samtidigt som företagare inte hålls tillbaka av politiker. Resultatet hittills har inte varit bra nog. Det går att ändra på.