Socialdemokraternas vilja att lagstifta om vad som ska stå på sociala medier visar att partiet är opålitliga när det gäller yttrandefrihet. Tidigare har partiet, likt någon totalitär bananrepublik, kallat till sig Google och Facebook för att utöva påtryckningar. Socialdemokraterna är inte bara opålitliga utan också ett direkt hot mot yttrandefriheten, skriver Edward Nordén och Åsa Tallroth, Medborgerlig Samling.

”Att reglera i svensk lag vad som ska få stå på sociala medier, kommer inte att inskränka yttrandefriheten”.

Så säger digitaliseringsminister Anders Ygeman i en intervju med Sveriges Radio P1.

Ett fullständigt absurt påstående.

För det är ju naturligtvis precis vad det gör. Det går inte att reglera vad som får uttryckas och samtidigt hävda en intakt yttrandefrihet. Det är en paradox. 

Människor får, om Socialdemokraternas förslag går igenom, uttrycka färre saker.

Yttrandefriheten är den mänskliga rättigheten som garanterar att även obekväma saker får uttryckas. När man får uttrycka färre obekväma saker så är det per definition en inskränkning av yttrandefriheten. Det finns ingen väg runt detta.

Digitaliseringsminister Ygeman (S) blandar bort korten genom att hänvisa till terrorism eller hot via nätet. Hot är förstås redan olagligt och den som hotar via nätet kan utan problem åtalas och dömas. Och att Sveriges regeringspartier inte har fått relevant lagstiftning på plats i terrorfrågor ska inte heller ha någonting att göra med inskränkningar i vad vi ska få uttrycka på sociala medier.

Men om vi trots detta resonerar lite kring förslaget:

Hur önskvärt är det att lagstifta mot ”skadligt innehåll” när huvuddelen av riksdagspartierna har svårt att skilja på hatisk rasism och åsikten att hög migration från länder med svaga förutsättningar skadar både svensk ekonomi och tilliten i samhället?

Hur ska människor i vår styrande församling – som inte kan skilja mellan kritik och hat – kunna lagstifta fram en rimlig skiljelinje mellan vad som är skadligt och vad som är berättigade farhågor? Ibland kan även sanna påståenden och förhållanden vara skadliga, ska vi förbjuda sanningar då?

Statens roll, i en fungerande demokrati, är inte att undergräva yttrandefriheten eller att säga åt dem vilka åsikter de får, och inte får, ha. Det blir extra olämpligt när man vill påverka detta genom påtryckningar på icke-transparenta privata företag (som sociala medier är) . Icke-transparenta privata företag, med bas i helt andra länder, ska inte göra en snäv genomgång av vad medborgare i Sverige ska få uttrycka.

Det ligger också i yttrandefrihetens fundament att man inte växlar vad man får säga varje gång man växlar regering utan att det finns en stabilitet där. Få svenskar lär önska att Socialdemokraterna, Miljöpartiet eller kanske Sverigedemokraterna ska reglera vad som får sägas beroende på regeringsinnehav.

Det är inte första gången Socialdemokraterna har svårt med rågången mot vad som alltmer börjar likna censur. Man har tidigare kallat till sig representanter för de stora mediejättarna för att utöva påtryckningar om vad som ska få uttryckas på deras plattformar och justitieminister Morgan Johansson vill ha ett förbud mot vissa runor.

Lägg ihop dessa saker och följ sedan tangentens riktning. Det är inte ett smickrande mönster som utkristalliserar sig för ett parti som vill göra anspråk på att vara demokratiska.

Yttrandefriheten är utsatt för starka påfrestningar.

Medborgerlig Samling värnar de friheter som är en förutsättning för och vad som bygger en stark demokrati. Vi inser att åsiktsmässiga kränkningar och hat aldrig kan lagstiftas bort, då det är högst individuellt vad som kvalar in därunder. Att få uttrycka misshagliga känslor är även det en del av våra demokratiska friheter och mänskliga rättigheter.

Socialdemokraterna har tyvärr utvecklats till det största hotet vi har mot yttrandefriheten. 

Vi tänker inte stillatigande sitta och se på.