Allt fler föräldrar tvingas möta barn som rånats och förnedrats där barnens svenska bakgrund varit en faktor. Det är dags för handling. En vuxenvärld som inte vågar ta upp att barn förnedras, misshandlas och ärras för resten av deras barndom är en ovärdig och ryggradslös vuxenvärld, skriver Anna Jung och Edward Nordén, Medborgerlig Samling.

Föräldrar som hittar sina barn på en offentlig plats nakna, misshandlade, gråtandes med förövares urin i munnen. Deras barn har rånats, kallats för ”jävla svenne” och ”horunge” medan de förnedrats av förövarna. Alla förstår vem som är förövare och brottsoffer men ingen vill ta upp det till en rak diskussion. Det här ska vi börja prata om nu. 2019 anmäldes 2 484 personrån mot barn mellan 0-17 år. En kraftig ökning i sig, liksom förnedringen av barnen.

Den absoluta merparten av människor i Sverige är vettiga. Även om man tycker och tänker olika, ser olika ut och röstar på olika partier så vet man skillnaden på rätt och fel.

I debatten så tas det ofta hänsyn till de minst vettiga människorna man tror sig kunna hitta. Det är de vanliga ytterligheterna och de som har minst intresse av att försöka förstå ett tydligt resonemang.

Vi tänker inte ta någon hänsyn till dem. Det enda det ger är ännu fler pseudodebatter och känsliga frågor som aldrig tas upp i det offentliga.

Ett ämne som man avstår att prata om är rån med förnedrande inslag mot barn som av förövarna identifieras som svenska. Det är ett specifikt fenomen som betraktas som känsligt.

Det är inte känsligt för vettiga vuxna människor. Det är ett svek mot de barn som utsätts när vuxna är så ängsliga över att betraktas som rasister att de tystar sig själva när barn far illa.

Det är lika bedrövligt som det missriktade tabu som i decennier präglade hedersvåldsdebatten. Det krävdes ett uthålligt arbete av stenhårda kvinnor med utländsk bakgrund innan vanliga svenssons kunde erkänna att ingen av dem hade någon erfarenhet av att riskera våld från släkten om man hade en relation med fel person.

Under tiden hade tusentals unga flickor, kvinnor och tonårskillar farit illa. Enkom därför att man utgår ifrån att människor i Sverige inte har vett nog att förstå enkla distinktioner.

Hur många tror att alla invandrare utsätts för hedersvåld? Ingen. Hur många tror att människor i Sverige blir främlingsfientliga om vi även diskuterar migrationsrelaterade problem öppet och sakligt? Ingen.

Dåliga argument ska bemötas med goda argument. Inte tystnad. Inte heller tystande av den som ser ett problem och vill prata om det. Om hundratals barn med till exempel somalisk bakgrund hade förnedringsrånats – med uppenbara rasistiska förtecken – av ljushyade svenska ungdomar så hade vi förhoppningsvis tagit upp det.

Det behöver vi göra nu också. Rasism och främlingsfientlighet är något som förekommer mellan alla grupper och kan riktas mot vem som helst. Det är inte en nyhet.

En vuxenvärld, med föräldrar, som inte vågar ta upp att barn förnedras, misshandlas och ärras för resten av deras barndom är en ovärdig och ryggradslös vuxenvärld. Ingen behöver en kriskommission mot barnrån eller ännu en utredning som försenar insatserna med ett par år.

Vi behöver däremot en öppen och rak diskussion om vad som händer och en tydlig insats som sätter stopp för detta. Kan man inte ens nämna saker vid dess namn så kan man inte heller göra någonting åt det.