KRÖNIKA Idag, den sjätte juni, är egentligen inte Sveriges riktiga nationaldag. Och är Sverigedemokraterna verkligen nationalister som står upp för folkets främsta, eller säljer de sig för lobbyister och penningstarka särintressen? Robert Mathiasson var fram till nyligen partiledare för Kommunistiska partiet och publicerar nu sin första krönika på Nyheter Idag.

Hur kan en kommunist skriva för Nyheter Idag? Eller, kanske läsarna av Nyheter Idag tänker, hur kan tidningen ge plats åt en kommunist? Framtiden får visa. Men någon intellektuell prostitution är varken jag eller Chang Frick intresserade av.

Eftersom Frick, med sin näsa för vad som sticker ut, presenterade min anställning som krönikör på 1 maj, tänker jag publicera min första krönika på nationaldagen.

Men förmodligen är det feltänkt. För hur många svenskar bryr sig egentligen om sjätte juni? Visst finns det några konservativa typer som tror att gemene man vill fira Gustav Vasas kröning 1523 eller att vi 1809 införde en halvmesyr till konstitution som lät adel och kungahus sitta i orubbat bo.

Det finns också ett gäng kommunala tjänstemän som varje år försöker hitta några lyckade integrerade invandrare att lyfta fram för att visa att vi inte alls har några segregationsproblem i Sverige. Båda förhållningssätten känns lika verklighetsfrånvända. Och ingen av dessa symboliska positioneringar väcker några djupare känslor. Gemene man bryr sig inte om nationaldagen. Visst suger det i öltarmen inför en ledig dag, men inte i hjärtat.

För några veckor sedan, vid Norges nationaldag 17 maj, gick sverigedemokraten Richard Jomshof ut och önskade att vi i Sverige den sjätte juni skulle fira som norrmännen gör den 17 maj. Jag skulle också önska att vi hade en stark känsla av att stå upp för vårt lands självständighet. Men önskelistor är sådant som skickas till tomten. Jomshof borde inse att symboler får kraft genom reella förändringar och förbättringar och att avsaknaden av sådana aldrig i längden kan slätas över med tom symbolik.

Norge håller folkfest 17 maj därför att de firar friheten från både den svenska och den tyska stövelklacken. Norrmännen minns ännu kampen för att makten ska ligga hos dem själva och inte i Stockholm eller Berlin. Det är därför norrmännen ännu inte helt accepterat att låta sitt land styras från Bryssel.

Den dag Sverige lämnar EU borde bli vår nationaldag. Till dess kommer sannolikt midsommar vara den egentliga nationaldagen. För egen del tog jag både en extra snaps och ett varv runt stången vid midsommar 2016 för att fira britternas röst för att lämna stormaktsunionen.

Jag vet inte vad SD-topparna Jomshof, Åkesson eller Mattias Karlsson tycker om detta. Men jag vet att så fort SD började växa till sig kallades de upp till Svenskt Näringsliv och fick veta att det fanns några saker som de inte skulle ställa till djävulskap om. Det var EU-medlemskapet, arbetskraftsimporten och vinsterna i välfärden.

Den ekonomiska eliten har jobbat hårt för att få tillgång till överskottet på billig arbetskraft i världen. Då kan de fortsätta ha mys med LO och garantera arbetsfred inom viktiga sektorer och samtidigt pressa ner löner och arbetsvillkor. De har också kopplat sin pipeline till offentlig sektor, en dödssäker investering eftersom människor alltid kommer att utbildas, vårdas och bli gamla. Svensken överlag gillar inte sådant parasiterande. Därför behövs EU, både för att flytta makten till Bryssel och för att låta de svenska storföretagen vara med i stormaktsprojektet som ger möjlighet att spela i de stora pojkarnas liga.

När SD fick kontraorder från Svenskt Näringsliv i dessa frågor lade de sig platt som en manglad rödspätta. Sedan dess har Mattias Karlsson lämnat SD:s ledning och startat tankesmedjan Oikos. Om det beror på att han skäms för denna politiska prostitution eller om det har andra orsaker vet jag inte.

Men mina öppna frågor på nationaldagen till Mattias Karlsson, med flera i den tankesmedja han basar för är:

1. Hur ska plundringen av svenska folkets skattepengar stoppas?

2. Hur ska importen av arbetskraft och den påföljande förslumningen av arbetsmarknaden stoppas?

3. Hur ska vi återta makten till Sverige från EU och Bryssel?

Tre enkla frågor som hade löst många problem, om än inte alla. Men den dag vi förhindrat globala riskkapitalister från att plundra svensk välfärd, stoppat utnyttjandet av utländsk arbetskraft för att dumpa löner och villkor på svensk arbetsmarknad och tagit tillbaka makten från Bryssel, då har vi ju åtminstone kommit en bit på vägen.

Den dagen vi nått dit kanske till och med jag tar på mig en folkdräkt och då hoppas jag att jag, Jomshof, Karlsson och miljoner svenskar kan känna stolthet över vår nationaldag. Den hade gärna fått sammanfalla med midsommar snarare än infalla sjätte juni. Varför ändra ett vinnande koncept?