Tafatt hantering av tiggarfrågan innebär en livsfarlig signalpolitik
LEDARE Politikers och myndigheters tafatta hantering av problemet med romer som ockuperar fastigheter och bygger olagliga kåkstäder är farlig och kan leda till att människor tar lagen i egna händer.
I tisdags hände till slut det som ägaren till fastigheten Brännaren 19 i Malmö väntat på i lite drygt ett och ett halvt års tid. Det romska tiggarlägret på grustomten vid Industrigatan i Malmö utrymdes och städades undan trots kraftfulla protester från vänsteraktivister.
Frågan om tiggarlägret har sedan förra våren bollats fram och tillbaka mellan olika myndigheter, nämnder och politiker i stadshuset. Ingen har velat ta tag i den politiskt infekterade frågan, alla verkar ha hoppats på att problemet ska hinna lösa sig innan frågan återigen landar på det egna bordet.
När brottsoffret, fastighetsbolaget Granen i Stockholm, äntligen blivit av med ”ockupanterna”, som man kallar dem, kommer nästa dråpslag. De tvingas nämligen själva vara med och betala för att riva romernas illegala kåkstad och städa undan deras sopor, avföring och miljöfarliga avfall.
– Vi kommer vara tvungna att göra det, sade fastighetschefen Frej Adolph när jag pratade med honom i tisdags.
Granen har hållit en ganska låg profil under den infekterade debatten kring tiggarlägret. Företagets största hyresgäst i det 90-tal fastigheter som de förvaltar runt om i Sverige är statliga Systembolaget. Bit inte den hand som föder dig. Det är dumt att kritisera politiker och statsmakt när de är ens främsta kund.
Alltså rättar de in sig i ledet och betalar lydigt det Malmö stad kräver. I slutänden, vilket de flesta nog förstår, är det ändå Granens kunder som får betala merkostnaderna genom höjda hyror eller avgifter.
Därmed kan det tyckas som att frågan är utagerad. Vi hjälps alla åt att betala för tiggarnas läger via skattsedeln eller genom en marginellt dyrare vinflaska nästa gång vi handlar på Systembolaget. Solidariskt.
Men genom att delvis lägga skulden för tiggarnas läger på fastighetsägaren bedriver den rödgröna majoriteten i stadshuset en mycket farlig signalpolitik. Signalen förvärras av myndigheternas passivitet och oförmåga att ingripa och skydda den privata egendom som Brännaren 19 faktiskt är.
Budskapet är att om tiggare slår sig ned på din mark kommer du själv att tvingas betala för saneringen. Än värre kan du inte räkna med att polisen och andra myndigheter hjälper dig att bli av med dem.
Granen är heller inte ensamma om att drabbas av romska ockupanter. Den 23 september gjorde Sveriges Televisions ”Uppdrag Granskning” ett inslag som bland annat handlade om hur romer flyttat in i och tagit över en sommarstuga på landsbygden norr om Örebro. Ägarna, som bor utomlands, har inte fått någon hjälp från polisen och övriga svenska myndigheter med att bli av med de ovälkomna ockupanterna.
Hittills ser det bara ut att ha varit laglydiga och fogliga svenskar som drabbats. När fastighetsbolaget Granen får den där fakturan på 375 000 kronor från Malmö stad så kommer de att sucka, men vackert betala.
Men det är inte en garanti för att nästa brottsoffer lika lydigt kommer att gå med på att låta sig hunsas. Och polisintendent Robert Halsinger varnade redan i Uppdrag Gransknings reportage för att det förr eller senare kommer att smälla.
Vad händer om nästa person som får ett romskt tiggarläger på halsen inte är lika tålmodig? Vad händer om den personen har tillgång till vapen, eller känner någon som har det? Vad händer om den drabbade tycker att det känns mer naturligt att ringa kusinerna i ”orten” än 114 14 när romerna börjar snickra på sin kåkstad?
Det är klart att såväl de rödgröna som politikerna i alliansen i sådana fall kommer försöka lägga skulden på Sverigedemokraterna, som de så ofta och bekvämt försöker göra alldeles oavsett gärningsmannen heter Mohamed eller Martin. Men frågan alla bör ställa sig är om det inte är de själva som bär ansvaret den dagen i och med den signalpolitik som förs.