LEDARE Konsumentuppropet #Gamergate har nu nått Sverige på riktigt. Nyheter Idag var tidigt ute och publicerade en kulturkrönika om fenomenet redan för en månad sedan. Senaste dagarna har debatten rasat i svenska medier med artiklar som ensidigt tagit ställning för den etablerade bilden i media, att det skulle röra sig om trakasserier mot kvinnor. Svensk media har, inte helt oväntat, gått till stenhård attack mot gamers. En oväntat vinklad artikel på DN får sin förklaring i att journalisten är vän med två av dem han intervjuar.

När dagstidningen DN ska rapportera om det som kommit att kallas för #Gamergate gör man sig inte besvär med att beskriva att de som är pro-gamergate menar att det är en konsumentrevolt mot politiserad och korrupt spelmedia. Däremot ger man stort utrymme åt att beskriva ett hot mot spelkritikern Anita Sarkeesian som  ledde till att hon ställde in ett framträdande eftersom säkerheten inte kunde garanteras. Vad man glömmer att nämna är att det var Sarkeesians version, polisens egna experter bedömde att arrangemanget visst gick att genomföra och att hotet inte var allvarligt. Därefter intervjuas spelskribenten Kerstin Alex, som bland annat sågat ett Lego-spel för att det inte var tillräckligt könsneutralt, som skriver på spelsidan fz.se.

– Vissa redaktioner är måna om att ta upp ämnet, eller låter helt enkelt skribenterna skriva och tycka precis som de vill. Andra håller tillbaka och är rädda för att förlora läsare om det publiceras för mycket genusrelaterade texter, uttalar hon sig till DN. Det framgår inte i hennes resonemang om att gamers väljer att gå in på spelsidor för att läsa om spel, inte om svenska genusteorier. Det torde annars vara ett rimligt antagande. Även Nöjesguidens spelskribent Michael Gill, som sågar en amerikansk välkänd feminist eftersom hon inte tillräckligt feminist enligt svensk standard,  menar att spelbranschen inte vill bedriva politisk agenda på grund av rädsla.

– Ingen av de stora aktörerna på branschsidan har gått ut och tagit avstånd från det som händer i Gamergates namn. Det verkar som att de inte vågar ta ställning, uppger han till DN.

Det mest avslöjande i reportaget kan vara reportern, Kristofer Ahlström, som ställer frågor som verkar söka ett enda svar.

”Är spelvärlden på något sätt särpräglat mansavgränsad och sexistisk, finns det något i dess grundprogrammering som skapar eller möjliggör ett sådant beteende, eller är det samma kvinnohat som vevas i alla kanaler?” Detta formulerar Ahlström i en fråga till ett av intervjuobjekten.

Journalisten visar sig vara vän med intervjuobjekten

Kristofer Ahlström, mannen som gjort intervjun ovan, visar sig efter en snabb sökning vara vän på Facebook med både Michael Gill och Kerstin Alex som är de spelskribenter som intervjuas i reportaget. Det är just denna typen av kontakter och stängda bubblor som kritiserats om och om igen i #Gamergate. Journalister som ägnar sig åt att bekräfta varandras föreställningar och som målar ut ifrågasättande av olämpliga kontakter som sexism och rasism. Det är tydligt att det finns inslag av intolerant beteende  i #Gamergate, precis som det finns inslag av det i alla olika rörelser och föreningar oavsett om du pratar om pingis eller Occupy Wall Street.

Detta är ett enda exempel på hur det ser ut inom den svenska journalistbransch, en bransch där många journalister tycker lika och där alla känner alla. Nyheter Idag ser fram emot en debatt om vänskapsbanden inom den lilla bransch som är svensk media.